24 Februari -11 [...DISKUSSIONS INLÄGG 13...]

Koppar det jag skrev häromdagen (igen) om homosexuallitet.



Någonting jag tänkte mycket på i lördagskväll, efter att ha sett en del av gaygalan (blev för trött) var just homosexuallitet.

Det första ordet som poppar upp i huvudet på mig då jag hör ordet "gay", "bög", "flata" eller annat assosierande ord, är varför?
Inte varför som i "Varför vill man vara det?" osv. Utan snarare: "Varför all fientlighet?"
Precis som jag tänker om invandrare, att alla är lika mycket värda och att det är människor det handlar om - tänker jag kring homosexuallitet. Varför dömma utifrån ens personens läggning?

Att vara "homo" tycker jag borde ses som någonting naturligt - för visst FAN är det naturligt att vara kär, att tycka om någon? Om man sedan blir det i en av samma kön ska inte spela någon roll, den saken förändrar inte personen i sig. Samma sak tänker jag om bisexuallitet. De som öppet vågar säga att de är bi, bög eller lesbisk ser jag upp till samtidigt som jag tänker: "f*n va gött, tänk så mycket mer valmöjligheter man får!".

Vad jag inte är sen på att diskutera med folk gällande bisexualitet - är att jag helhjärtat tror att alla är detta, mer eller mindre. Hos tjejer tror jag det är vanligare, det är inte lika "fult" att vara lesbisk som det anses vara om man är bög.
Jag menar - tjejer tar gärna varandra på brösten osv, och nog tror jag att många skulle vilja prova ta det ett steg längre men modet räcker inte riktigt till.
Jag har fått väldigt olika typer av respons på detta men överlag håller folk med mig, vad säger ni? Am I right or am I right, huh? ;)

Vad jag egentligen vill komma fram till är att vem man än blir kär i - ha alltid i tanken (om man blir påhoppad för det) att det är kärlek - och som alla vet så övervinner kärleken allt.
Till er som är kritiska till bi- och homosexuella människor: Det är personen man blir kär i, inte könet - sååå, FUCK YOU!