ioadhnkgfvrpoi

Satt och funderade tidigare på vilka jag umgicks med innan jag fick barn - i vilken åldersgrupp det var. Kom fram till att åldern på mina kompisar då var i närheten av min egen. Annat är det nu.
Då jag fick Leon förlorade jag många vänner, likaså med Levina. Det är fruktansvärt tråkigt att man tydligen inte kan umgås trots att man har barn, jag hittar jättegärna på saker - dock måste det ibland inkludera ett eller båda barnen. Men vad gör det? Jag menar, såhär på sommaren åker man ju oftast och badar/solar rätt ofta, och jag ser inget problem med att ta med någon av dem.
Men tillbaka till vänner och åldern, jag umgås inte med speciellt många just nu - men de jag/vi väl umgås med är en 15-20 åår äldre än mig. Jag ser inget konstigt med det egentligen då jag som 21 och tvåbarnsmamma ser migsjälv lite på deras nivå. Vi har väldigt kul då vi träffas och sådär men någonstans mår jag dåligt över att inte kunna vara med någon (nästan) i min ålder - jag är fortfarande ung och behöver få fjanta runt och skratta i timmar!
Det är något som varit en stor nackdel med att få barn tidigt - bortfallet av kompisar, men även att måsta växa upp så fort. Nu trivs jag visserligen med att ha "blivit vuxen" fort men bortfallet av gamla vänner gör ont!

Något jag också saknar nu då vi flyttat hit till Umeå är umgänget med andra unga föräldrar. I skellefteå hade vi en UNDERBAR ungmamma-grupp, något som verkar dåligt med här. Det finns ju givetvis, men inget med liknande upplägg som i Skellefteå - det är synd, för vi som gick där kom varandra väldigt nära.

Jaja, nog med tänkade på det förgångna, nu ska jag leva och må för det jag har NU. Det är det enda som betyder någonting egentligen!