28 Oktober -08 [...arg, så förbannat jävla arg!!!...]

Bilderna från dopet kommer förmodligen inte att komma in ikväll iochmed att M är en jävla surfitta idag, lär väl knappt få gå på toan om h*n får bestämma.
Jag blir så jävla förbannad!! Bara för att M är arg för någonting men vägrar berätta varför, ska det måsta gå ut över mig eller de andra här hemma? Ska det det, vavava?!! Nej, precis! Det ska det fan inte göra - så är det bara. Jag är jävligt jävla less på att hela tiden måsta stå i mitten av allting, om annars vara den som får ta emot all skit - även fast jag inte har någonting med saken i fråga att göra. Ska det vara såhär, ska jag behöva sitta framför datorn och gråta för att ni inte förstår hur fan jag känner mig?! Ska jag behöva sitta instängd i mitt rum på dagarna och gråta för att ni beter er som ni gör? Ska jag verkligen behöva göra det? Tycker ni att det är kul att se hur dåligt jag mår av det här, skyll inte på att jag gömmer det bra - ni måste bara se hur jävligt jag mår, en jävla blind skulle se det.
Snart spricker bubblan inom mig än en gång, den spricker alltför ofta nu - faktiskt. Tyvärr går det ut över Leon också, jag blir inte lika glad emot honom utan istället för att vara den glada mamman som orkar busa med sin lillkille hela dagen så blir jag mamman som istället stänger inne sigsjälv och busar betydligt mycket mindre än vad hon egentligen skulle vilja. Jag orkar helt enkelt inte så mycket som jag skulle vilja och allt pågrund av allting runt omkring... all kraft jag har kvar inom mig går åt till Leon och att ni då säger att jag inte gör ett bra jobb med honom eller vad ni nu säger, det sårar mig verkligen - otroligt jävla mycket också!
Som P sa till mig idag, alldelens nyss faktiskt;"Att ta hand om ett barn är inte bara att mata och byta blöja", nejmen tack så jättemycket! Är det var ni tycker att jag gör med Leon? Bara byter blöja och ger honom mat? Det kan ni ge er fan på att jag inte gör, jag gör det och så otroligt jävla mycket mer!! Inte bara det P sa till mig hör jag i huvudet hela tiden, utan även det M sa för inte allför länge sedan; "Nej, men då kan du ju glömma att jag tänker hjälpa dig med Leon då du behöver hjälp. Jag bad inte precis om att bli...." Okej, tack så jävla mycket för det också!! Allt som utlöser dessa elakheter är alltid något litet jävla ingenting, någonting jag råkat gjort - vadsomhelst. Ett litetlitet snedsteg och jag får mig ett helvette...

Min dator och min TV stängs tydligen av imorgon vid lunch också, om jag inte städat mitt rum... saken är den att nästan det enda som behöver göras är att ta upp kläder - kläder som inte ens är mina!! Varför ska jag då behöva göra detta? Jo, för att de sjuka jävla människorna ska kunna flytta ut allting ur rummet för att de vill möblera om... så fan heller att ni ska få göra!! Hjälper jag inte till då lär det väl bli ett jävla liv, jag tänker inte hjälpa till - jag vill inte - that´s fucking it!
Jag känner mig alldelens tom i kroppen efter all gråt, efter alla dessa tårar jag offrat för ett par patetiska människor som egentligen inte ens är värda mina tårar men tyvärr kom de ändå, tyvärr orkade jag inte hålla emot... de vällde över mig likt en tsunami i det vackraste land.
Jag vet inte varför med av någon knasig anledning fortsätter jag hela tiden att fråga migsjälv varför jag tillåter dem att göra som de gör emot mig, varför jag tillåter dem att trycka ner mig. Jag har många gånger skrivit här att jag inte tänker låta dem lyckas, att de bannemig inte ska få lyckas denna gång - tyvärr känns det, än en gång, som att det är nära nu - jävligt nära dessutom... Jag har lovat mig själv tusen och tusen gånger att de inte ska få knäcka mig och det står jag fast vid - de ska bannemig inte få mig ner i skiten igen! Jag har tammetusan ett litet liv att leva för och framförallt att må bra för, Leonpeonälsklingsbebisbusminälsklingssötnos - mitt hjärta, mitt absoluta allt!! <3


Jag har verkligen så sjukt mycket jag skulle behöva skriva, så sjukt mycket skit som hänt idag... B.la att M spottade lillasyster i håret, anledningen? H*n tyckte att hon var jobbig och för att hon tydligen hade spottat M i ansiktet. Jag var "vittne" till detta och att syster hade h*n i ansiktet stämmer lika väl som att jag heter Berit.
Tidigare idag har jag faktiskt funderat helt allvarligt på att kanske försöka skriva ner allting som hänt mig genom åren, jag ska då inte hålla tillbaka på någonting alls och ni må då tycka att jag är en dålig människa, mamma or whatever - men då får ni tycka det! Jag måste bara få ur mig allting, det tär på mig något så fruktansvärt... bloggen fungerar redan lite som någon slags terapi för mig, är jag ledsen skriver jag det, är jag glad skriver jag det osvosv. Varför inte börja från början då och skriva av mig precis allting? Jag tror faktiskt jag ska göra det, men det kan ändras fort...

Nu ska jag iallafall sova, men jag återkommer imorgon. Om inte min dator blir oanvändbar vill säga.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina