28 / 4-07

Dagen jag lämnade dig var det största misstaget jag någonsin gjort.
Jag var redo att äntligen bli någon, jag behövde inte längre bli nerdragen i skiten utav dig.
Jag vet att du brydde / bryr dig om mig men din kärlek är bara inte tillräckligt bra för mig..
Håret sprayat som aldrig förr, mina balla, hårt snörda skor på mig, jag var redo att erövra livet och framförallt världen. ovillig att få hjälp.
Jag kan klara migsjälv trodde jag men då helt plötsligt fann jag migsjälv trillandes..
jag skrapade faen upp mina knän.!
Vemodet fylls för jag vet att jag misslyckats.
Varför lämnade jag dig.?
Kan inte komma tillbaka till dig heller, är för rädd för vad du kommer säga..
Jag hoppas på att du en dag tar emot mig med öppna armar men samtidigt vet jag att det kanske inte händer pågrund av all smärta jag orsakat.?
The breeze of angel wings.
Tårarna växer sig större i ögonen på mig och orkestern börjar spela.
Vilken underbart vacker dag, men.. men varför är du så ensam.?
Jag ber för att du ska ta mig nu, ditt hjärta håller mig så nära dig, så varför inte.?

 
Hörde det från ett annat rum..
Ögon vaknade upp bara för att sedan falla tillbaka i djup sömn.
Kärleken är som självmord.
Omtumlad i en trädgårdssäng, med en bruten nacke ligger min krossade talang.
Precis som självmord.
Min sista crash, vart min sista vän..
Bestämd att förgöra henne,
förgöra henne.!
Jag fick en smak så sur,
jag var tvungen att tänka på något sött.
Kärleken är likt förbannat som självmord.
Trygg utanför min förgyllda bur, med en gnutta smärta..
Jag utövade ett spel av vrede..
Allt stämde in som ett jävla självmord.
Med ögon av blod i färg av bitter blå,
är ett förjävla bra exempel på hur jag känner för dig.
Jag känner för dig.!
 
Jag kan räkna det på mina fingrar,
jag har alla skäl i världen till att inte känna.
Skrämd av apansikten,
dränkt i hajfenor...
Men jag känner inte för att känna,
känna som du.!
Nu är jag i spegeln,
nu börjar det bli tydligt.
Jag fruktar att jag är i dig..
Nu är jag i plast,
 jag har gjort en massa maskar.
Den ena ser ut som ett fiskhuvud...
Men jag känner inte för att känna,
känna som du.!
Ansiktets förorening.
 
Står med mina fiender..
Håller i mina horn, med hast och vörda.
Dödar med charm.
Jag är endast glad när du är skadad,
jag är endast dödlig i ett myller,
jag är endast hälsosam i leran,
jag är endast tom i dina armar.!
Spelar, jag är sjuk och tam, ritar horderna.
Jag väntar och visar min lamhet, meningen med skadan.
Kranierna nedanför mina fötter, som fjädrar i sand.
Jag betar bland gravarna, en känsla av fred.
Jag är endast böjd när du är bruten,
jag är endast matad när du är kall,
jag är endast läkt när du har värk,
jag känner endast då du inte.!!