Jag kom att tänka på en liten frågeställning tidigare idag. Då och då har jag hört folk berätta att de tycker det är osmakligt när folk kliar sig i rumpan, när de är bland andra personer.
Personerna som satt och pratade om detta rump-kliande var rätt så unga och såg ut att vara rätt så normal-viktiga, om man säger så - har hört det både tillsammans med kompisar men även då jag tjyvlyssnat på andras konversationer.

Det som slog mig idag var:
Tycker man att det är mer störande när en tjock person kliar sig i rumpan, än om en smal gör det? Nu tror jag ju inte att det har något som helst med vikten att göra utan snarare att det är själva handlingen folk stör sig på.
Den första personen som fick delta i denna ooootroligt intressanta undersökning var jag själv, jag har nu under två olika dagar, både stått bakom en tjock person som kliat sig i rumpan och en smal.
Jag tyckte inte något av det var direkt läbbigt, jag menar kliar det så kliar det.
Men det var dock mer intressant, eller hur man nu ska se på saken, att se på när den tjocka kvinnan kliade sig i rumpan - det var liksom mer som rörde sig i takt med att hennes hand grabbade tag i rumpan.

Jag ber om ursäkt om någon tar illa vid sig att man inte ska uttrycka sig med ordet ”tjock”, men jag menar inget illa med det!

När den smala kvinnan kliade sig i rumpan var det inte lika intressant, utan mer tråkigt att se på.
Just när den tjocka kvinnan gjorde det, så reagerade jag just på vilket stort område hon kliade, och det var då det slog mig att den smala kvinnan kanske kliade på samma punkt, bara det att på henne är det inte lika uttöjt om man säger så - haha!

Men, tillbaka till min undersökning:
Tycker man i allmänhet att det är mer osmakligt när en tjock person kliar sig i rumpan än en när en smal gör det?
I mitt fall så tänkte jag inte på huruvida det var mer osmakligt eller inte. Det var bara mer intressant när den tjocka kvinnan gjorde det, punkt.
Jag ttänkte mig att det kunde ju bo en hel stad på hennes ena skinka och när hon kliade sig på ena skinkan blir det ju lite som en jordbävning för de små varelserna som kanske bor där - vilket gjorde att jag fick med ett gott skratt idag iallafall, haha. Ibland är jag rätt klyftig ;) haha!

Nu såhär på kvällskvisten, eller ja, mitt i natta haha, börjar mina sjuka tankar/funderingar kicka igång och det slog mig att jag just funderade på toaletter. SAY WHOOT?
Det jag funderade på var följande;
På uteställen, restauranger och sådär finns det ju oftast en man och en damtoalett-"avdelning". På herrarnas finns det oftast en pissoar, eller sådana där andra små hål, som man ska stå och kissa i medans det på damernas toalett finns flera toalettbås, med en toalett i varje. DUUUH?!
Vad är det då som skiljer på männens toalett och damernas?
Det som skiljer det hela åt är uppenbarligen att männen förväntas stå och kissa tillsammans med andra män, pissoaren har ju inge skiljeväggar där man kan gå in och kissa i fred direkt. Damernas å andra sidan har bås till varje toalett.

Varför?
Vad jag tänkte då var att kan det vara så att många män har behov av stöd när de står och kissar? Att de bara måste ha folk omkring sig? Eller är det tänkt att ge männen en möjlighet att jämföra sina kukar med varandra? Jag har inte den blekaste, brukar inte direkt fråga folk på krogen om det, eller annars heller för den delen!
Damernas har somsagt bås som de kan gå in och kissa i, är det för att vi ska slippa se varandras bindor eller tamponger då vi har mens?

Jag börjar fundera på varför feministerna inte bråkat fram att de vill ha kvinnliga pissoarer? Dom har ju lyckats att bråka fram en kvinnlig "herr gå man", när ska dom då bråka fram detta? Skulle vara kul att höra deras argument, men man kanske skulle ha kontaktat dessa feminister och tipsa dom om denna fundering? haha

Jag har en förmåga som jag är jäkligt nöjd och stolt över, förmågan jag skriver om är att se genom människors yttre.
Jag ser in bakom den fasad som många bygger upp för att orka med jobbiga saker i livet.Många bygger även upp den här fasaden bara för att de mår dåligt och inte orkar eller vet hur de ska ta tag sig själva eller i saker och ting för att få må bättre.
Jag tror att det hela kan bero på att jag har själv burit runt på en mycket tung fasad i många år. Det sjuka är att jag helhjärtat trodde att jag mådde bra av den här fasaden, då jag släpade runt på den. Jag menar, när jag var hemma revs fasaden ner, för då var det bara jag där och när min fasad revs ner kom alla känslor på en gång - jag kände mig ensam, ledsen och det blev faktiskt riktigt jobbigt ibland. Men utåt sett var jag alltid glad och ingen kunde nog riktigt förstå hur jag egentligen mådde.

Jag försöker lära mig att riva ner dendär förbannade fasaden och istället har jag bestämt mig för att tvinga migsjälv  att skala bort de tankemönster som hörde till livet bakom min fasad och lära känna mig själv på nytt. Varför? Jo, jag känner inte mig själv, jag har ingen aning om vem jag är bakom min fasad. Aningar har jag, men jag kan inte veta fullt ut….för jag ser ju inte själv in till mitt inre pga min fasad.

Detta med att bära fasader, är något jag ser hos människor.
Det har hänt att jag stannat till och pratat med personer, vi har pratat om personliga saker fast vi aldrig träffats förr. Jag tror det ligger i att många personer känner sig väldigt trygga med mig, när de märker att jag ser dem som den person de verkligen är. De känner att dom inte behöver bära upp en fasad för att hålla mig utanför.

När jag tänker efter är jag är nog lite som en gullig hundvalp, en såndär snuttig liten sak som alla vill släppa in i sina hem!

Sex är bra. Både fysiskt och psykiskt. Man sover bättre, man stressar mindre, huden får mer lyster, man blir gladare, allt allt allt verkar bli bättre.
Men då börjar jag fundera… Är det inte orgasmen som detta välmående hänger på, och inte själva sexet i sig?
Eller snarare, kombinationen av bra sex och orgasm?

Det är väl lite det som är kruxet i hela soppan av sex. Bra sex. Vad fan är bra sex? Alla är vi olika.
Är det inte nu jag ska förespråka monogami? Ju fler gånger man har sex desto större blir chansen att det blir bra. Ja, om man är villig att lära sig vad ens partner gillar.

Jag kan bara försöka förespråka one night stands. Jag har tyvärr inte lyckats lista ut vad som egenligen är appealing med ett nytt ligg varje gång, men jag ska ge det ett ärligt försök.
Det är väl spännande. Ett nytt projekt. Ny kropp att utforska, man är som Christoffer Columbus när han upptäckte Indianerna. New land! Jag har upptäckt en ny navel!
Eller så kanske man är rädd för att tröttna, komma i en rutin. Lite kyssar, dra av byxorna, just det hon gillar det mot väggen, ojjj jag glömde att han gillar när jag pillar honom i rumpan. Kanske en försvarsmekanism, en metafor för livet. Man vill inte skapa rutin, sitta fast och göra samma sak likadant vecka ut och år in.
Eller så är det helt enkelt en instinkt. Befrukta så många som möjligt. Ju fler ägg männen kan ha befruktat desto bättre.

Men det är väl bara en tidsfråga innan jag blir biten av the sexbug och faktiskt ser poängen med det hela. Tror jag har vuxigt upp eftersom jag annars skulle ha sagt: one night stands for the win!

För allvarligt talat killar… Ingen vill ha ett dåligt ligg!
Ni vet alla vilka ni är.

Jag tror att verkligheten skrämmer oss. Det är därför vi många gånger väljer att blunda för sanningen.

Det finns ingenting som är lika påtagligt som att vi har trögflytande rädsla i blodet allihop. Rädsla för den kalla verkligheten och all den brutala orättvisa som existerar utanför vår ­vardag. Det är därför vi obetänksamt ­ignorerar dem som behöver oss i vår ­omgivning och i världen.