19 Juni 2017

Varje dag ställs vi inför val. Massor av val faktiskt. Kanske fler än vi har en aning om. Och alla val som ska göras tar mycket kraft. Att ha många valmöjligheter anses vara ett mått av frihet. Men det kan också bli precis tvärtom.


Jag tänker så här. Om vi säger att man har 100% energi när man kliver upp på morgonen. Vi tänker oss de där hundra procenten som en batterisymbol på telefonen. Och som vi alla vet så sugs batteriet ur snabbt om vi använder telefonen rätt mycket under dagen. Om man bara har ett fullt batteri per dag så gäller det att välja vad man vill lägga batteritiden på. Precis som som med oss själva. Är det då rimligt att redan där börja med att bränna kanske 5% på valet över vad man ska ha på sig, innan dagen ens börjat. Det är också lätt att förstå att en större garderob innebär fler val än en liten garderob.


För ett par år sedan jobbade jag på ett äldreboende – jag minns känslan av hur skönt det vara att inte behöva välja kläder de morgnar när jag skulle jobba. Det var de där byxorna och den där skjortan. Skitfula, men väldigt enkelt och det krävde ingen som helst energiåtgång till att välja kläder.


Självklart kan det vara ok att bränna 5 procent på klädvalet om det är ett viktigt val för en, men då ska man veta att det inte går att bränna 5 % på att fundera över vilken lunch man ska välja, 8 % på vad vi ska äta till middag. Plus att man troligen ska göra en massa val på jobbet under dagen. För det kommer att innebära att man övertrasserar batteriet varje dag.

 

 VAL INFÖR EN HELT VANLIG TACOKVÄLL

Vad ska vi äta ikväll? Ok, efter många olika alternativ så väljer vi tacos. Åh, vad enkelt! Då är det dags att handla. I affären ställs jag inför hundratals nya valmöjligheter. Vilka sorts tomater ska jag välja bland de 20 olika sorterna? Vilken sås ska jag välja? Vilka tacoskal ska jag ta? Ska det vara tubs, shells, chips eller ska det kanske vara mjuka skal. Och vilken sort ska jag då ha, ska det vara stora eller små? Ekologiska eller inte? 6-pack eller 12-pack? Vilket fabrikat?

 
Alla val kokar ner i massor av nya val – val som vi trodde var avklarade när vi bestämde att det var just tacos vi skulle äta. Men oj så fel vi hade.
 
Och just det, tandkrämen var ju slut också. I tandkrämshyllan ställs jag inför ytterligare ungefär 50 olika val. Ska det vara med flour eller utan, ska det vara smak av pepparmint eller eucalyptus. Ska den ha en blekande effekt eller inte? Ska det vara en stor eller liten tub? Suck…

Vi tror kanske inte att dessa val tar någon energi. Men det gör de. Alla de små valen bränner vår energi och gör att vi inte orkar med de stora och viktigare valen. Som exempelvis att aktivt välja fonder till sin framtida pension  – vilket gör att vi låter bli och därmed får en sämre ekonomisk framtid. Eller att kanske fundera över vilka stora val vi vill göra i livet. Då spelar det kanske inte så stor roll vilka tacoskal eller tandkrämstuber vi väljer. Vissa val är helt oviktiga. Det gäller bara att inse det och inte lägga krut på alla val vi ställs inför.

 

VÄLJ DINA VAL - SKIT I DE ANDRA

Jag är en stor förespråkare för att våga välja nytt, vara oförutsägbar och undvika rutiner. Men i vissa fall är det alldeles utmärkt med vanor och val som man gjort många gånger förr. För vissa val är inte så betydelsefulla som vissa andra val. Skit i de val där det faktiskt inte spelar så stor roll. Jag gör det enkelt för mig och går på säkra kort och väljer det jag känner till – som exempelvis vilka tacoskal jag ska välja. När jag kommer till andra viktigare val kan det vara större vits att faktiskt bränna några extra procent av det där batteriet för att valet ska bli så rätt som möjligt.

 

Det finns flera exempel på framgångsrika personer och ledare som valt att exempelvis ha samma kläder på sig alltid för att göra det enkelt. De kanske inte har exakt samma tröja eller skjorta på sig varje dag, för det skulle lukta rätt skunkigt efter ett tag. Men de har flera exemplar av en likadan skjorta. Allt för att minimera antalet val som man ställs inför varje dag. Det kan låta löjligt – men kanske hade deras framgångar blivit påverkade om de dessutom skulle behöva fundera över vilka kläder de skulle ha på sig, varje morgon.

 

Så för att sammanfatta det hela: genom att förenkla och minimera våra val så spar vi massor med energi och tid.

 

Alla dessa valmöjligheter kan dessutom skapa en osäkerhet hos oss. Psykolog Barry Schwartz berättar att en uppsjö av alternativ tenderar att göra oss mindre nöjda med vårt slutliga val. Varför? Jo, för att när det finns femtio möjligheter istället för två, så är sannolikheten mindre för att vi kommer att känna oss säkra på att vi valt det bästa alternativet. Det låter ju faktiskt helt logiskt!

6 Juni 2017

Det finns få saker i världen som gör mig så förbannad som när folk pratar om något de inte vet ett skit om.

 

Jag är förmodligen inte särskilt omtyckt av människor. Kanske för att jag inte riktigt passar in, kanske för att jag är lite hysterisk och jobbig, kanske bara för att de blir obekväma runt mig. Men något jag har märkt, som gör mig så jävla förbannad, det är denna nonchalans gentemot psykisk ohälsa.

 

Upp med en jävla hand om ni hört meningen "vi måste prata om ångest".

 

Det är jättebra, och viktigt, att prata om ångest. Det är jättebra, och viktigt, att öppna upp till samtal för de som mår dåligt. Och det är jättebra och jätteviktigt att allt fler tar initiativ till att prata om sådant som är jobbigt. 

 

Men det är fan inte okej att bagatellisera det.

 

Min ångest är inte på något sätt vacker, fin eller trevlig. Den är fruktansvärd och äcklig och vidrig och jag hatar den mer än allt. Den har fått mig att känna mig som om jag drunknar hela tiden, som om jag inte får luft trots att fönstret är öppet, som om jag tappat alla kroppsdelar fastän allting gör ont. Den har drivit mig till att göra mycket dumt, ligga med folk jag inte vill ligga med, den har drivit mig till att skära mig så att jag alltid kommer att leva med bevisen på att den funnits. Den har drivit mig till att promenera rakt ut i gatan mot rött och hoppas på att bli överkörd. Jag har skrapat händerna mot betongväggar för att rispa upp sår, jag har bitit mig så hårt i läppen att jag börjat blöda. Jag har önskat att jag dog. Jag har skadat mig själv på ett sätt som ingen borde göra.

 

Men när jag visar mina ärr, eller berättar att jag brukade gå flera dagar utan att äta för att jag på något sätt gillade hur magen gjorde ont, eller när jag förklarar hur det känns att bli penetrerad av någon man inte känner något speciellt för, av någon man hatar, eller när jag berättar om de gånger jag stått och svajat på gatorna i och att jag just då inte ens förstod vad jag hette, då vänder ni bort blicken. Då tittar ni var som helst förutom på mig. Då ler ni beklagande. För sådan ångest är inte lämplig, den är inte vacker utan motbjudande, och den går inte att visa upp som ett bevis på att man, trots att man är en vanlig jävla människa, har ett "djup". Att man, trots att man är som ni andra, "också haft det svårt".

 

Ni vill prata om psykisk ohälsa. Ni varvar inlägg som "fem tips att bota depression" med "ta vara på dagen och var positiv". Ni hävdar att depression går att bota med hjälp av positiva tankar och ett varmt bad. Ni säger att allt det där äckliga, klibbiga mörkret går att trolla bort om man bara "pratar ut" eller "bestämmer sig för att inte må dåligt". 

 

Ni hävdar att pengar inte ger lycka och sedan köper ni en lägenhet för fem miljoner. Ni skriver en bok och täcker hela baksidan med en perfekt bild på er själva, när ni sitter sminkade och fixade och vita och smala och så har ni mage att döpa boken till "jag är inte perfekt, tyvärr". Ni gillar att prata om ångest sålänge den inte är jobbig. Ni gillar att prata om ångest sålänge den är fin och mystisk.

 

Så här är ett öppet meddelande till er. Våga inte prata om ångest som om det var en kappa man kan ta av och på när det passar. Våga inte bagatellisera eller glorifiera något som får folk att vilja dö varje dag. Det ni skriver kan ha en så extremt stor inverkan på folk, och kanske en negativ sådan. För om du inte är perfekt, med dina vita tänder och din dyra fina lägenhet, vad fan är jag då? Om du kunde bota din ångest genom att dricka en kopp te, betyder det att det är kört för mig?

 

Jag vet egentligen inte var jag vill komma med detta. Kanske är jag precis likadan som alla andra. Men jag har bestämt mig för att faktiskt "prata om ångest". Vi måste prata om ångest. Den äckliga ångesten. Den fula ångesten. Inte den som går att paketera och sälja som ännu en bok som får folk att känna sig värdelösa. Det räcker nog med det.

 

Det är dax att prata om ångest nu. På riktigt. Och denna gång ska den inte vara vacker!

 

6 Juni 2017

Så här kan vi ju inte ha det. Att kvinnors sexualitet är såpass dold, hemlig och obetydlig att en vid vuxen ålder inte vet hur ens kropp fungerar. För något år sedan läste jag ett inlägg om kvinnlig onani och hur trött denne var på att mannens sexualitet ständigt står i fokus. Det är han som ska komma och för kvinnan är det ”skönt ändå”. Hon ”har ju ändå så svårt att komma”. Och ”behövde bara närhet”.

Jag vill med detta sagt lägga NOLL skuld på de kvinnor som känner såhär. Att kvinnor inte vill/kan få orgasm med sitt one night stand förstår jag verkligen. För VEM kan egentligen få orgasm om:

1. Sexakten helt är utformad efter mannens villkor och behov. Dvs. genom bland annat penetrering.

2. Man inte känner sin kropp, och inte förstår att vaginal orgasm är otroligt ovanlig och att KLITORIS (skriver stort så att denna fantastiska kroppsdel ej ska komma i skymundan) är vägen till orgasm.

3. Man har inte ”träna upp sin sexualitet” (genom exempelvis onani).

 

 

Var någonstans lär man sig VAD sex är? Är det på sexualkunskapen? Genom porr? Av kompisar? Rent personligen vet jag faktiskt inte hur jag visste. Men jag har tydliga minnen av att sexualkunskapen på mitt högstadium präglades av lektioner om könssjukdomar, kondomer och penetration. Det var penis som skulle föras in i slidan. Det var utlösning, spermier och ägg. Det var p-piller eller kondom för att förhindra detta.

Jag har inga minnen av att det skulle vara prat om klitoris? Möjligen nämnde någon sexuallärare att den fanns, men inget om det ”obligatoriska” att denna skulle stimuleras? Vid närmare eftertanke har jag inget minne av något som helst snack av kvinnlig njutning och sexualitet alls.

Kan vi då hitta den synvinkeln i porren? HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Nej. Det har gjorts några tappra försök och det FINNS en del porr gjorda ”för” och av kvinnor. Men den stora kommersiella porren visar bilder med pumpande könsorgan och fula jävla håriga feta gubbar som skymtar förbi när kameran ska vändas mot det riktiga objektet: Kvinnokroppen. De stora brösten, smala midjan och halvöppna munnen. Klitoris är visserligen i fokus då och då men det ”riktiga sexet” är själva penetreringen och en avslutning då mannen får orgasm. Med detta sagt vill jag inte säga att det är något ”fel” eller ”fult ” att tända på denna typ av porr. Det är ju precis det vi har LÄRT oss att sex är.

 

Men kanske sitter det några oskulder där ute och läser det här. Några som, precis som jag, hade bristfälliga sexualkunskapslektioner och sunkiga porrupplevelser. Kanske får de ny information och nya synvinklar på sex genom att jag faktiskt tar upp det här.

Det är hög tid för sex att bli så mycket mer än bara svettig penetration. Med detta sagt menar jag inte att kvinnlig sexualitet handlar om att ligga och ”kramas” i något rosa skimmer. Tvärtom. Men det måste ju verkligen vara på bådas villkor. Det ska inte behöva präglas av tankar som ”gör jag rätt nu?” ”kommer han komma snart?” ”har han det skönt?” osv. Det ska präglas av ”det här tycker JAG är skönt” och ”det här vill JAG känna när VI har sex tillsammans”.

Dvs. Tankar som män (generellt sätt) i alla tider haft och utövat. Men för att kunna veta vad man faktiskt vill och faktiskt gillar krävs ju också träning! Med sig själv. Precis som Oprah Winfrey’s gynekolog så försiktigt uttryckte sig; ”aaaa moooomeeent wiiith youuurseeelf”.

Därför är det också viktigt att låta tjejer pilla sig på könet. Inte skambelägga, rycka bort händer och göra det till något fult. Att pilla sig i och på puppan är precis samma sak som att dra sig i snoppen. Skillnaden är att samhället har olika syn på dessa handlingar. Både gällande barn och vuxna.

 

Slutsats/tips:

1. Onanera mera.

2. Låt ditt/din KLITORIS stå i minst lika stort fokus som din sexpartners penis (utgår nu från hetereosexuella samlag eftersom det är där jag ser just detta problem).

3. Det är alltså fullkomligt ”normalt” att stimulera sitt/sin KLITORIS under sex, det är där den direkt njutningen ofta finns. Det kan man göra själv (med handen!) eller med hjälp av sin partner. Eller både och.

4. Utgå från dina egna lustar och begär och ställ krav.

5. Gör ALDRIG något du inte vill. Never ever. (och något som den andra inte heller vill för den delen).

6. Frånsäg dig varenda liten skamkänsla när du gör det du känner för och vill.