Jag stod med knytna nävar framför spegelen och jag slog mot mig själv.
Jag kan inte hjälpa att fundera på varför det är så förbannat tabu att prata eller skriva om psykisk ohälsa, sin egna dessutom.
Jag refererar till migsjälv i detta inlägg och mina "sämre sidor", såattsäga. Anledningen till att jag skrivit/skriver om mina psykiska åkommor är inte för att få skit för det - vilket har hänt OTALIGT många gånger (!!), utan snarare för att ta ett steg närmare att visa att det är okej att prata om det.
Jag lider, som många redan vet, utav depressioner, social fobi och dissociation. Av dessa tre må jag då säga att den andra jag nämnde är absolut värst!
Depressionen kommer i perioder vilket jag inte är den enda i min familj och släkt som lider av, utan i stort sett alla kvinnor på min mors sida lider av någon form av depression.
Dissociationen hänger med både i deppandet och i den sociala fobin. Då jag är deppig och någon pratar med mig om jobbiga saker, eller om hur jag mår just då så blockar jag bort det. Det är ingenting jag är medveten om att det händer utan det bara sker - därför är det sjukt skönt att jag har människor i min närhet som ser och vet när detta händer och kan hoppa in och prata för mig istället - eller också prata tillbaka mig så jag blir medveten om vad som sägs igen. Jag hör nämligen inte vad människor säger då detta händer, jag hör att någon pratar men jag kan inte uppfatta vad denne säger... Något som min samtalskontakt inte riktigt tagit upp än hur vi ska träna bort, vi fokuserar mest på den sociala fobin just nu. Den däremot är med i stort sett hela tiden, det är inte alltid det är så allvarligt att jag inte tar mig ut genom dörren ens en gång - men det finns alltid liite av det där.
Vissa dagar kan jag inte ta mig ut genom dörren utan att känna att jag vill bryta ihop, jag blir livrädd! Att gå på en affär själv finns inte på kartan, där är jag inte ännu - det fixar jag inte än. Skulle jag mot all förmodan gå in på en affär själv så kommer dissociationen som ett brev på posten då jag gör det för att rädda migsjälv. Jag går då in och hamnar rätt fort i min egna lilla värld där jag bara fokuserar på vad jag ska ha därifrån - vilket medför att om någon hälsar så hälsar jag inte tillbaka utan kan reagera fem minuter senare på att det faktiskt var någon som jag förmodligen kände som pratade med mig.
Vissa dagar är det så lite som att jag bara känner mig illa till mods med att gå ut, men att jag ändå fixar det utan att stänga av och sådär. Vad som är sjuuukt skönt däremot är att allt detta bara sker då jag är ensam eller med någon annan, har jag barnen med mig sker detta ALDRIG! Det är sinnessjukt härligt att slippa bryta ihop i deras närhet - så dom har hjälpt mig fruktansvärt mycket. Jag menar, skulle det av någon anledning kännas lite motigt att gå ut så kan jag alltid prata med barnen, leka med dom eller vad som helst så försvinner det på en gång! (:
Jag tycker det är rätt tragiskt att människor ska bli dömda av sina psykiska åkommor, jag har blivit det många, många gånger och jag blir lika ledsen varje gång. Då jag får höra att jag inte kan klara av att ha barn för att jag har dessa diagnoser gör mig förkrossad - dessa problem är ingenting som någonsin förstört min kontakt till mina barn, det har snarare fört mig närmare dem eftersom dom lär sig att det är okej att prata om och visa att man är ledsen och nere. Sedan ska jag snabbt som attans tillägga att jag aldrig någonsin tillåter eller har tillåtit migsjälv att bryta ihop framför barnen! Jag har visat då jag varit ledsen och gråtit lite lätt, det tycker jag är helt rätt - då de lär sig att visa också, men att bryta ihop totalt gör jag inte inför barnen då jag anser att det stjälper dem snarare än hjälper dem.
Jag tycker att människor i allmänhet ska bli mer förstående i människors dåliga mående, att man ska försöka förstå hur det påverkar människan i fråga istället för att vända det mot denne och dömma hunden efter håren. Finns så mycket jag skulle vilja få ut om just detta ämne men jag har varken tid eller lust att skriva om det just nu då det skulle bli ett sjuhelsickes långt inlägg!
Jag refererar till migsjälv i detta inlägg och mina "sämre sidor", såattsäga. Anledningen till att jag skrivit/skriver om mina psykiska åkommor är inte för att få skit för det - vilket har hänt OTALIGT många gånger (!!), utan snarare för att ta ett steg närmare att visa att det är okej att prata om det.
Jag lider, som många redan vet, utav depressioner, social fobi och dissociation. Av dessa tre må jag då säga att den andra jag nämnde är absolut värst!
Depressionen kommer i perioder vilket jag inte är den enda i min familj och släkt som lider av, utan i stort sett alla kvinnor på min mors sida lider av någon form av depression.
Dissociationen hänger med både i deppandet och i den sociala fobin. Då jag är deppig och någon pratar med mig om jobbiga saker, eller om hur jag mår just då så blockar jag bort det. Det är ingenting jag är medveten om att det händer utan det bara sker - därför är det sjukt skönt att jag har människor i min närhet som ser och vet när detta händer och kan hoppa in och prata för mig istället - eller också prata tillbaka mig så jag blir medveten om vad som sägs igen. Jag hör nämligen inte vad människor säger då detta händer, jag hör att någon pratar men jag kan inte uppfatta vad denne säger... Något som min samtalskontakt inte riktigt tagit upp än hur vi ska träna bort, vi fokuserar mest på den sociala fobin just nu. Den däremot är med i stort sett hela tiden, det är inte alltid det är så allvarligt att jag inte tar mig ut genom dörren ens en gång - men det finns alltid liite av det där.
Vissa dagar kan jag inte ta mig ut genom dörren utan att känna att jag vill bryta ihop, jag blir livrädd! Att gå på en affär själv finns inte på kartan, där är jag inte ännu - det fixar jag inte än. Skulle jag mot all förmodan gå in på en affär själv så kommer dissociationen som ett brev på posten då jag gör det för att rädda migsjälv. Jag går då in och hamnar rätt fort i min egna lilla värld där jag bara fokuserar på vad jag ska ha därifrån - vilket medför att om någon hälsar så hälsar jag inte tillbaka utan kan reagera fem minuter senare på att det faktiskt var någon som jag förmodligen kände som pratade med mig.
Vissa dagar är det så lite som att jag bara känner mig illa till mods med att gå ut, men att jag ändå fixar det utan att stänga av och sådär. Vad som är sjuuukt skönt däremot är att allt detta bara sker då jag är ensam eller med någon annan, har jag barnen med mig sker detta ALDRIG! Det är sinnessjukt härligt att slippa bryta ihop i deras närhet - så dom har hjälpt mig fruktansvärt mycket. Jag menar, skulle det av någon anledning kännas lite motigt att gå ut så kan jag alltid prata med barnen, leka med dom eller vad som helst så försvinner det på en gång! (:
Jag tycker det är rätt tragiskt att människor ska bli dömda av sina psykiska åkommor, jag har blivit det många, många gånger och jag blir lika ledsen varje gång. Då jag får höra att jag inte kan klara av att ha barn för att jag har dessa diagnoser gör mig förkrossad - dessa problem är ingenting som någonsin förstört min kontakt till mina barn, det har snarare fört mig närmare dem eftersom dom lär sig att det är okej att prata om och visa att man är ledsen och nere. Sedan ska jag snabbt som attans tillägga att jag aldrig någonsin tillåter eller har tillåtit migsjälv att bryta ihop framför barnen! Jag har visat då jag varit ledsen och gråtit lite lätt, det tycker jag är helt rätt - då de lär sig att visa också, men att bryta ihop totalt gör jag inte inför barnen då jag anser att det stjälper dem snarare än hjälper dem.
Jag tycker att människor i allmänhet ska bli mer förstående i människors dåliga mående, att man ska försöka förstå hur det påverkar människan i fråga istället för att vända det mot denne och dömma hunden efter håren. Finns så mycket jag skulle vilja få ut om just detta ämne men jag har varken tid eller lust att skriva om det just nu då det skulle bli ett sjuhelsickes långt inlägg!
11 Juni -12 [...dissociation...]
Dissociation är en psykologisk försvarsmekanism med ett förändrat medvetandetillstånd, som innebär att individen hanterar konflikter eller påfrestningar genom undvikande som manifesterar sig i ett sammanbrott av sådana vanligtvis integrerade funktioner som mental närvaro, medvetande, minne, perception och motorik. Svår dissociation är dels ett symtom vid akut stressreaktion eller posttraumatisk stress, dels ett tecken på en mer permanent psykisk störning.
Med dissociation avses i första hand förändrade upplevelser av sin identitet eller av omgivningen, så kallad depersonalisation, derealisation, eller förändrad minnesfunktion till exempel genom bortträngning, fragmentering av minnesbilder, eller genom att minnet prioriterar sensoriska intryck före händelser.Dissociation har ofta en somatisk komponent, och med dissociation följer ofta hypestesi, mutism, automatism och andra bortfall av kroppsmedvetande. Andra vanliga dissociativa upplevelser innefattar trans och upplevelser av att vara besatt.
Det finns en överlappning mellan dissociativa störningar och somatoforma störningar, samt med den numera förlegade diagnosen hysteri. Allvarlig dissociation förekommer vid schizotyp störning och är då förknippad med benägenheten att fantisera. Dissociation är ett utbrett fenomen, och inte i sig ett tecken på en särskild diagnos. Dissociativa erfarenheter kan dock vara ett tecken på att personen är sårbar för att utveckla psykoser.Dissociation kan uppträda i olika svårighetsgrader. Dagdrömmar och uppmärksamhetsproblem kan ses som ett slags mental flykt och är i så fall ett slags dissociation. Även déjà vu kan betraktas som en dissociation. Dessa exempel på former av dissociation är tämligen utbredda, och är inte patologiska. Vid svår stress eller traumatiska upplevelser kan allvarligare dissociationer uppträda, där den allvarligare formen är en strukturell dissociation som yttrar sig i en uppdelning av personligheten, vilket ofta kan leda till amnesi inför traumat.
Traumatiserade människor kan få bestående dissociativa drag, vilket både kan ses vid dissociativa störningar och vid posttraumatisk stress. En emotionell del av personligheten kvarblev i traumat efter att det var över, och var ytterst känslig för påminnelser om det inträffade. En "normal del av personligheten" dissocierade sig från traumat och hade svårt att integrera händelsen; i vissa fall hade personen glömt traumat, som kan leda till bland annat fobier för sådant som påminner om traumat, och förlust av kroppsmedvetande (såsom sensoriska intryck).
Dissociation kan leda till amnesi. Sådan bortträngning är av olika skäl främst förknippad med barndomstrauman av framför allt sexuella övergrepp. Dock har omkring 5% av hela befolkningen allvarligare former av dissociativa symtom, och omkring en fjärdedel av samtliga med psykiska störningar. En orsak till att det är så förknippat med barndomstrauman, kan möjligen vara att barn är känsligare för trauman och därför oftare drabbas av dissociation. Benägenheten för att reagera med dissociation kan möjligen också härledas till psykiska försvarsstrukturer som utvecklas under barndomen, dock kan det inte fullständigt förklara den höga prevalensen dissociation bland vuxna
Graden permanent dissociation kan bedömas med standardiserade test, såsom The Dissociative Experiences Scale som avgör graden av multipel personlighetsstörning.
Klyvning där också ofta det engelska ordet splitting används är en psykisk försvarsmekanism som ligger nära dissociation, och det diskuteras om det handlar om samma typ av psykiskt försvar.
10 Juli -12 [...social fobi...]
Hejhopp!
Har suttit länge och funderat på om jag ska skriva ut vad de på mina samtal har kommit fram till att jag har för problem, lixom vad jag ska jobba med under min tid hos en samtalskontakt.
Det de kom fram till under bedömningssamtalet var att jag lider av: Social fobi, dissociation, panikångest och depression.
Hade tänkt förklara i 4 olika inlägg vad allt det innebär och idag tänkte jag börja med den sociala fobin.
Har suttit länge och funderat på om jag ska skriva ut vad de på mina samtal har kommit fram till att jag har för problem, lixom vad jag ska jobba med under min tid hos en samtalskontakt.
Det de kom fram till under bedömningssamtalet var att jag lider av: Social fobi, dissociation, panikångest och depression.
Hade tänkt förklara i 4 olika inlägg vad allt det innebär och idag tänkte jag börja med den sociala fobin.
Social fobi karaktäriseras av att känna obehag eller rädsla i eller inför sociala situationer. Social fobi finns i två olika former, generell social fobi och specifik social fobi. I den generella typen upplever individen ångest i närvaro av andra människo och ii den specifika typen uppkommer ångestreaktionerna vid vissa situationer, till exempel då personen ska hålla ett föredrag.
Diagnosen kategoriseras som ett ångestsyndrom. En person med social fobi försöker ofta undvika sociala situationer på alla möjliga vis. Man ska inte förväxla social fobi med vanlig blyghet; social fobi är ett verkligt handikapp som förhindrar den drabbade att leva ett normalt liv.
Det kan vara mycket besvärligt att ha ett fungerade liv när man har social fobi; vardagliga saker som att jobba, gå i skolan, åka buss och handla är ofta väldigt jobbiga. Situationer där uppmärksamheten riktas mot personen kan vara speciellt jobbiga, som till exempel att redovisa eller hålla tal inför en grupp människor. Därför börjar dessa personer ofta att isolera sig mer och mer. Detta skapar en ond cirkel då den sociala fobin ofta blir värre och värre på grund av att de inte träffar några människor och rädslan för sociala situationer växer.
Vid social fobi får den drabbade ångestsymptom vid situationer som upplevs som obehagliga. Besvären kan delas in i fyra undergrupper
* Känslomässiga: till exempel, rädsla, pinsamhet, nervositet ilska.
*Beteendemässiga: undvika att störa, tala i grupp, äta och dricka försiktigt för att inte göra bort sig.
*Fysiologiska: rodnad, svettning, darrning, pulsökning, spändhet, illamående, andnöd
*Tankemässiga: ”De tycker jag är konstig”, ”Alla skrattar åt mig”
Vad min tillfälliga kontakt kom fram till att vi nog ska göra för att försöka få bukt med min sociala förbi lär vara att gå på stan, fram och tillbaka på en cykelbana för att se folk i rörelse, och för att lixom utsätta sigsjälv för det som är så förbannat jävla jobbigt..
Tillslut lär jag vara så förbaskat trött och slut i skallen att jag inte orkar mer och då slappnar jag av och då kan jag gå utan problem. Lär behövas göras flera gånger då jag tycker det är skitjobbigt och då det kopplas ihop med min dissociation.. - som jag ska skriva om imorgon...
Förövrigt känner jag mig väldigt stark i allt dethär, det känns som att vågar jag komma ut med detta här så vågar jag stå för det senare då folk frågar också - och jag vågar tillfriskna och tro att jag faktiskt klarar att gå igenom det!
16 Januari -12 [...bajsbajsbajsbajs...]
Jag har sån jävla hatelife ångest ikväll så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allt känns skit och allt kan ta sig.
Har i ett par dagar nu haft flashbacks från då jag var liten... samma sak har spelats upp om och om igen i mitt huvud. Hur min mor och far slet tag i örat på mig då jag var bråkig eller inte gjorde som de ville och antingen så halvsprang dom uppför trappen så vi knappt hann med (för att göra det hela ännu lite smärtsammare) eller också halvsprang de nedför trappen och det var nästan värre för då var man hela tiden rädd för att trilla så man stetade ju lixom emot och det gjorde så förbannat jävla ont i öronen att man ville avlida...
Sedan spelas det även upp då vi var ledsna och skrek/grät som värst då de kom in i rummet och bad oss vara tysta, eller bad, de snarare skrek. Slutade vi inte upp direkt då så kom de och höll över munnen och näsan på oss, stenjävla hårt och vi visste inte vart vi skulle ta vägen - de första gångerna fick jag sådan j*vla panik att jag inte visste vad jag skulle göra, man skrek och kippade efter andan och då de äntligen släppte taget så vågade man inte skrika mer men framförallt orkade man inte för att man var så utmattad....
Detta har somsagt spelats upp i skallen på mig hur länge som helst nu och jag blir galen av det!! Ser fruktansvärt mycket fram emot onsdagen då jag ska på läkarmöte och prata om vilka ångestdämpande mediciner som ska sättas in, hoppas de hjälper och jag slipper känna lika stark ångest som jag har nu.
Vad annars då? Ja, jag funderar väl mest på hur mina föräldrar kunde göra såhär mot oss, jag skulle aldrig i hela mitt liv ens våga ta tag i Leons öra och slita honom uppför trappen för att sedan se hans panik i ögonen då jag skulle hålla för hans mun och näsa - aldrig i livet!! Hur F*N kan man göra så?!!
Det är mycket jag undrar över, kring allt de gjort... men jag väljer att inte fråga eller dra upp det för dom då detta bara kommer till mig i minnen under mina ångestperioder. Jag har inget agg mot mina föräldrar idag, inte då jag mår bra, med tanke på att jag umgås med dem lite nu och då. Det är mest jag känner agg och frågvisheten innom mig då det påminner mig då jag mår dåligt..
Hejhopp, vad blev dethär då? Ett jävla flänninlägg ska ni se, men det får väl vara. Jag får ur mig litegrann iallafall och det är då huvudsaken.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina
Har i ett par dagar nu haft flashbacks från då jag var liten... samma sak har spelats upp om och om igen i mitt huvud. Hur min mor och far slet tag i örat på mig då jag var bråkig eller inte gjorde som de ville och antingen så halvsprang dom uppför trappen så vi knappt hann med (för att göra det hela ännu lite smärtsammare) eller också halvsprang de nedför trappen och det var nästan värre för då var man hela tiden rädd för att trilla så man stetade ju lixom emot och det gjorde så förbannat jävla ont i öronen att man ville avlida...
Sedan spelas det även upp då vi var ledsna och skrek/grät som värst då de kom in i rummet och bad oss vara tysta, eller bad, de snarare skrek. Slutade vi inte upp direkt då så kom de och höll över munnen och näsan på oss, stenjävla hårt och vi visste inte vart vi skulle ta vägen - de första gångerna fick jag sådan j*vla panik att jag inte visste vad jag skulle göra, man skrek och kippade efter andan och då de äntligen släppte taget så vågade man inte skrika mer men framförallt orkade man inte för att man var så utmattad....
Detta har somsagt spelats upp i skallen på mig hur länge som helst nu och jag blir galen av det!! Ser fruktansvärt mycket fram emot onsdagen då jag ska på läkarmöte och prata om vilka ångestdämpande mediciner som ska sättas in, hoppas de hjälper och jag slipper känna lika stark ångest som jag har nu.
Vad annars då? Ja, jag funderar väl mest på hur mina föräldrar kunde göra såhär mot oss, jag skulle aldrig i hela mitt liv ens våga ta tag i Leons öra och slita honom uppför trappen för att sedan se hans panik i ögonen då jag skulle hålla för hans mun och näsa - aldrig i livet!! Hur F*N kan man göra så?!!
Det är mycket jag undrar över, kring allt de gjort... men jag väljer att inte fråga eller dra upp det för dom då detta bara kommer till mig i minnen under mina ångestperioder. Jag har inget agg mot mina föräldrar idag, inte då jag mår bra, med tanke på att jag umgås med dem lite nu och då. Det är mest jag känner agg och frågvisheten innom mig då det påminner mig då jag mår dåligt..
Hejhopp, vad blev dethär då? Ett jävla flänninlägg ska ni se, men det får väl vara. Jag får ur mig litegrann iallafall och det är då huvudsaken.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina
6 Augusti -11 [...Man måste genom skam, man måste genom drömmar. Man måste dö några gånger innan man kan leva...]
Precis som rubriken säger det så måste man dö några gånger innan man kan leva.
Satt och funderade lite över livet då jag snubblade över Hellströms låt om just detta och det slog mig att jag faktiskt gjort allt som står i rubriken - förutom att dö, bokstavligt då.
"Man måste genom skam":
Skam är någonting som jag vet väldigt väl hur det ter sig. Jag har nog alltid känt skam av någon grad, kan inte minnas något annat.
Under min tid i skolan var skam någonting jag gick igenom dagligen. Som de flesta kanske vet, som jag tror att jag skrivit om någon gång tidigare, så tog jag ut mina deppiga dalgångar på sex. Jag "låg runt" som de flesta nog hade kallat det, i jakt på att finna lycka, i jakt på att helt enkelt glömma för ett litet tag. Då allt väl var slut och jag var hemma i min säng igen, apatisk och allmänt trött på allting så grät jag - jag grät för att jag kände skam över hur äcklig jag var. Jag såg mig som en äcklig människa som inte kunde bryta den onda cirkeln som jag snurrade runt i. Folk såg mig som en hora, var jag det? I mina ögon var jag inte det eftersom jag aldrig någonsin tog betalt eller tänkte ta betalt för någonting, det var helt enkelt att gå över gränsen. Allt jag ville var att glömma och jag ansåg att kunde killar ligga med många tjejer hit och dit och inte få något rykte om sig, så skulle väl tjejer kunna göra likadant? Icke sa nicke, så fel man kan ha! Det är så sjukt att man som tjej ska bli kallad alla könsord och allt fult som kan komma ur en människas mun, om man ligger med många killar - men gör en kille likadant är det inte alls lika hemskt och äckligt. Förstår inte riktigt detdär, för det är ändå samma princip. Jag menar, en tjej behöver givetvis inte alltid göra det för att man mår dåligt (som det var i mitt fall) utan de kanske bara tycker om det. Jag menar, gillar man att ha sex, why not?! Så ni där ute som gör detta, i ett syfte som inte är att skada er själva så keep going för fan, låt ingenting hindra er om ni helt enkelt bara vill ha lite sex just för sexets skull!
"Man måste genom drömmar":
Jag har, hur trassligt och jävligt livet än må ha varit för mig många gånger - ALDRIG gett upp mina drömmar. Jag har alltid drömt om att få jobba inom sjukvården och inte fan har jag låtit folk stå i vägen för det inte. Även om det var jobbigt i skolan i 8-9 så tog jag upp studierna väldigt fort efter att jag fått Leon. Läste upp betygen för att kunna hoppa på gymnasiet och påbörja en utbildning som skulle bana väg för mina drömmar. Nu med andra graviditeten gör jag likadant - det jag har kvar av utbildningen kommer pluggas upp på distans just för att jag vägrar vika mig, jag vägrar ge upp mina drömmar om att stå på egna ben, ha ett jobb och få förtjäna någonting jag kämpat röven av mig för!
"Man måste dö några gånger innan man kan leva":
Jag anser nog på något sätt att jag dött ett par gånger, inte bokstavligt då somsagt, men har känt mig helt död många gånger. Som om jag varit ett spöke som vandrat runt, genomskinlig och jävlig. Inga känslor, inga tankar - ingenting förutom väldigt, väldigt tom.
Har fått många kommentarer om att jag borde vara ett maskrosbarn, dvs - att jag alltid rest mig upp trots alla motgångar. Hur jobbigt jag än har haft det till och från så har det aldrig fått knäcka mig totalt utan jag har alltid gått med huvudet högt och varit stolt över den jag är, för det är jag! Jag må va mindre stolt över många av mina handlingar men gör man inte misstag kan man inte lära sig någonting heller. Av misstag blir man stark och genom att kunna erkänna detta för sigsjälv också gör det en ännu starkare! Man måste inse att man inte alltid kan göra rätt utan att man felar många gånger också men att det alltid går att lösa på något vänster OCH att det, nästan alltid, för något gott med sig. Om inte i handlingar så blir man stärkt som person och det, mina vänner - är något gott i sig!
Satt och funderade lite över livet då jag snubblade över Hellströms låt om just detta och det slog mig att jag faktiskt gjort allt som står i rubriken - förutom att dö, bokstavligt då.
"Man måste genom skam":
Skam är någonting som jag vet väldigt väl hur det ter sig. Jag har nog alltid känt skam av någon grad, kan inte minnas något annat.
Under min tid i skolan var skam någonting jag gick igenom dagligen. Som de flesta kanske vet, som jag tror att jag skrivit om någon gång tidigare, så tog jag ut mina deppiga dalgångar på sex. Jag "låg runt" som de flesta nog hade kallat det, i jakt på att finna lycka, i jakt på att helt enkelt glömma för ett litet tag. Då allt väl var slut och jag var hemma i min säng igen, apatisk och allmänt trött på allting så grät jag - jag grät för att jag kände skam över hur äcklig jag var. Jag såg mig som en äcklig människa som inte kunde bryta den onda cirkeln som jag snurrade runt i. Folk såg mig som en hora, var jag det? I mina ögon var jag inte det eftersom jag aldrig någonsin tog betalt eller tänkte ta betalt för någonting, det var helt enkelt att gå över gränsen. Allt jag ville var att glömma och jag ansåg att kunde killar ligga med många tjejer hit och dit och inte få något rykte om sig, så skulle väl tjejer kunna göra likadant? Icke sa nicke, så fel man kan ha! Det är så sjukt att man som tjej ska bli kallad alla könsord och allt fult som kan komma ur en människas mun, om man ligger med många killar - men gör en kille likadant är det inte alls lika hemskt och äckligt. Förstår inte riktigt detdär, för det är ändå samma princip. Jag menar, en tjej behöver givetvis inte alltid göra det för att man mår dåligt (som det var i mitt fall) utan de kanske bara tycker om det. Jag menar, gillar man att ha sex, why not?! Så ni där ute som gör detta, i ett syfte som inte är att skada er själva så keep going för fan, låt ingenting hindra er om ni helt enkelt bara vill ha lite sex just för sexets skull!
"Man måste genom drömmar":
Jag har, hur trassligt och jävligt livet än må ha varit för mig många gånger - ALDRIG gett upp mina drömmar. Jag har alltid drömt om att få jobba inom sjukvården och inte fan har jag låtit folk stå i vägen för det inte. Även om det var jobbigt i skolan i 8-9 så tog jag upp studierna väldigt fort efter att jag fått Leon. Läste upp betygen för att kunna hoppa på gymnasiet och påbörja en utbildning som skulle bana väg för mina drömmar. Nu med andra graviditeten gör jag likadant - det jag har kvar av utbildningen kommer pluggas upp på distans just för att jag vägrar vika mig, jag vägrar ge upp mina drömmar om att stå på egna ben, ha ett jobb och få förtjäna någonting jag kämpat röven av mig för!
"Man måste dö några gånger innan man kan leva":
Jag anser nog på något sätt att jag dött ett par gånger, inte bokstavligt då somsagt, men har känt mig helt död många gånger. Som om jag varit ett spöke som vandrat runt, genomskinlig och jävlig. Inga känslor, inga tankar - ingenting förutom väldigt, väldigt tom.
Har fått många kommentarer om att jag borde vara ett maskrosbarn, dvs - att jag alltid rest mig upp trots alla motgångar. Hur jobbigt jag än har haft det till och från så har det aldrig fått knäcka mig totalt utan jag har alltid gått med huvudet högt och varit stolt över den jag är, för det är jag! Jag må va mindre stolt över många av mina handlingar men gör man inte misstag kan man inte lära sig någonting heller. Av misstag blir man stark och genom att kunna erkänna detta för sigsjälv också gör det en ännu starkare! Man måste inse att man inte alltid kan göra rätt utan att man felar många gånger också men att det alltid går att lösa på något vänster OCH att det, nästan alltid, för något gott med sig. Om inte i handlingar så blir man stärkt som person och det, mina vänner - är något gott i sig!
30 Juni -11 [...fortsättning...]
Tänkte skriva fortsättningen på detta inlägg, dvs mina åsikter och det.
Mina åsikter:
"Utifrån denna information som inkommit till nämden samt den tidigare kännedom som finns om Sabinas svårigheter som förälder inleder socialtjänsten en barnavårdsutredning."
- Detta har jag fortfarande inte fått någon upprättelse i eller hur man nu ska säga det. Jag frågade utredarna på socialen om vart det kommer någonting ifrån om någon tidig kännedom om mina svårigheter som förälder, fick aldrig något svar av dem. Det enda de försökte vända det till är att jag fick Leon som ung och att mamma dog då jag var liten, att jag blev dagligt psykiskt misshandlad hemma och även senare fysiskt som skulle göra att jag skulle ha svårigheter som förälder. Hur f*n kanx man säga att en person skulle ha svårigheter som förälder utifrån vad denne har varit med om tidigare?
"Sabina och Denice förstod inte förrän det var för sent att de skulle komma med i TV. När det gäller påståendet att de skulle kunna få tag i narkotika om de ville säger Sabina att så är det. I lilla Robertsfors finns mycket narkotika i omlopp även bland ungdomar. Sabina själv säger att hon för egen del hatar narkotika och att hon aldrig provat något sådant. Hon föraktar narkotika och de som håller på med sådant."
- Detta hände då vi var i Stockholm för att se Alter Bridge. Påväg till tunnelbanan för att åka iväg till fryshuset blev vi stannade av reportrar för att göra en intervju. Vi var lite lätt påverkade av alkohol eftersom vi vinat innan vi skulle iväg, men vi var fullt medvetna om vad vi sa och vad vi gjorde.
Givetvis förstod vi att det skulle komma med i TV men det sjönk in senare - ungefär då hon ropade efter oss att det skulle visas samma kväll klockan 21.00. Då ville vi mesten bara sjunka under jorden, haha.
Det säger väl sig självt egentligen att det är lätt att få tag i narkotika i dagens läge, det handlar inte bara om i "lilla Robertsfors" utan överallt. Jag sa att jag hatar narkotika eftersom jag inte tycker det fyller någon som helst funktion för folk och att jag aldrig provat. Något jag däremot aldrig sa var att jag föraktar folk som håller på med sådant! Jag har kompisar som provat på sånthär, tillochmed syskon, men jag hatar dom inte för det - jag ogillar däremot deras beslut att ta steget till att göra något så sjukt onödigt och dumt.
"Sabina har haft en uppväxt som från tidig ålder präglats av att det funnits allvarliga konflikter inne i hennes närmaste familjenätverk. Sabina har själv varit föremål för olika insatser från socialtjänsten, då hon under de tidigare tonåren var utagerande."
- Från tidig ålder har det då alltså funnits allvarliga konflikter i mitt närmaste familjenätverk - jag vet inte om det var "tidig ålder" då allt detta började, då en av mina systrar sa ifrån, Bea, då min andra syster som då var min förordnade vårdnadshavare misshandlade mig psykiskt och fysiskt i hemmet. Detta gör mig FRUKTANSVÄRT arg, varje gång, jag var alltså utåtagerande under mina tidiga tonår. Varför? Jo, socialtjänsten tyckte nämligen att jag var utåtagerande eftersom jag tog ut ilskan på skolan och utanför hemmet - eftersom jag blev misshandlad hemma. De gjorde INGENTING då jag berättade för dem att mamma slet ner mig på golvet och sparkade mig i magen - vid denhär tidpunkten var jag dessutom gravid utan de skyllde på att jag var utåtagerande och därav fick jag skylla mig själv och mamma hade inte gjort något fel tydligen - man fick göra så med sina barn sa dom.
"Sabina har under 1 års tid varit placerad på HVB hemmet Forsbacka. Den kännedom nämnden har om Sabinas egna problem kan ses som en grund för en viss oro, speciellt då Sabinas svårigheter inte ligger avlägsna i tid."
- Det är ett jävla skämt att dom inte ens har koll på hur länge dom hade mig placerad i Forsbacka. Jag bodde där i knappt 5 månader, inte 1 år. Och här har vi ju igen att jag skulle ha några svårigheter som jag inte ens fick förklarat för mig vad det skulle ha varit för någonting.
"Två orosanmälningar om Leon har tidigare inkommit till socialnämnden. Den första inkom 2009 och då startades ej utredning barnavård."
- Den som kom in där 2009 och som inte blev någon utredning på gjorde faktiskt socialtjänsten världens tabbe på. Min dåvarande kontaktperson (som jag var tvungen att ha iochmed att jag fick lägenhet av soc) hade inte fått tag på mig och berättade det för min handläggare på socialtjänsten eftersom hon hade skylldighet att göra det. Lars, min dåvarande handläggare, frågade då om K ville göra en orosanmälan varpå hon sa klart och tydligt, flera gånger, att hon inte ville och Lars okejade det. Tydligen gjorde dom en jävla orosanmälan i hennes namn ändå fick jag veta då jag var på första eller andra mötet gällande denhär anmälan. Berättade detta för K efter mötet och hon blev inte nöjd någonstans, hon hade tillochmed "hoppat på" Lars påväg till jobbet och frågat honom hur fan hon kunnat göra som han gjort varpå han svarade att han skulle gå in i detdär och ändra namn - till sitt eget.
"Flera olika former av bistånd har satts in. Bland annat familjebehandling, placering HVB hem Forsbacka, kontaktperson och övergångslägenhet."
- Familjebehandlingen fick jag aldrig vara med på då soc sa att BUP tyckte att jag skulle avstå från det etersom jag var gravid och hade nog att tänka på. Då jag frågade, om det var hon jag bodde hos på hemmet eller hur det nu var, så stämde inte det - då var det tydligen soc som sagt det till BUP ;S Så dom hade myttat mig rakt i ansiktet om det - idioter.
"Bedömningen idag den 21 december 2010 ser precis likadan ut som i våras. Dvs, de ser att Leon utvecklas helt normalt och att han förefaller vara en glad och trygg kille som utvecklas helt normalt. Utifrån denna bedömning som förskolan gör finns ingen anledning att gräva djupare i den här frågan i dagsläget."
- Här begick de tjänstefel så det skrek om det. Dom sa att dom skulle meddela mig om de skulle prata med några referenter eftersom de gjorde det förra anmälan. Som det lät på mötet skulle dom inte prata med dagis heller eftersom dom nyligen gjort det och det kunde knappast ha blivit någon skillnad på de få månaderna. Men hej och hå - så fick jag hem utredningen och dom hade minsann ringt dagis likt förbannat utan att ens meddela mig om det!!
"Orsaken till att utrening barnavård inleddes påminner starkt om tidigare inledda utredningar. Vid detta tillfälle inkommer en orosanmälan då skolan säger att de ej haft kontakt med Sabina på tre veckor."
- Det är för mig rätt självklart att skolan inte haft någon kontakt med mig då jag under dessa veckor befann mig på praktik och dessutom var gravid så vissa dagar var jag helt enkelt bara hemma p.ga all illamående. Advokaten frågade socialen här varför skolan och socialtjänsten jagade mig non stop - på skolan och fritid. Hon fick till svar att eftersom jag har barn och pluggar så vill de ha koll på mig, det var viktigt att jag skötte mina studier då eftersom jag har ansvar över Leon. Advokaten frågade då hur det ens kunde vara möjligt att de fick göra så då det handlar om ett gymnasium - dvs, jag är där helt frivilligt och andra ska ge fan i vad jag väljer att göra. Antingen är jag där eller inte lixom. Då fick hon naturligtvis inget svar och det blev bytt till något annat samtalsämne istället.
"Av det Sabina själv säger gör utredaren en tolkning att Sabina vill flytta över detta ansvar från sig själv till andra personer, till exempel skolan"
- Jag sa här att det inte är så svårt för skolan att ta kontakt med mig själva om de undrar vart jag varit, om det inte framkommit att jag sjukanmält mig eller dylikt. Jag hade faktiskt sjukanmält mig en hel vecka en gång och då jag blev frisk och var tillbaka på skolan fick jag skit för detta. En av mina lärare kom fram och bokstavligen skrek mig i ansiktet och sa att jag bannemig skulle måsta börja sjukanmäla mig då jag var borta annars blev det skolk osv. Jag blev förbannad och skrek tillbaka att jag anmält mig hela jävla veckan jag varit borta och ett par dagar senare kom denna lärare med svansen mellan benen och bad om förlåtelse - hon hade missat det.
Jag skulle säkert kunna skriva hur mycket som helst om detta och jag har säkert glömt bort någonting som varit fel också men jag blir så j*vla upprörd då jag läser igenom det så jag får spunk! Allt är så fuckat rakt igenom så det finns inte.
Advokatens åsikter:
Jag kan inte påstå att jag tycker att jag blev alltför chockad över hur Linda reagerade då hon var med på mötet över telefon. Hon sa att det inte ens fanns underlag nog för att få igenom något sånthär, att allt utredaren sa tydde på trakasserier så det skrek om det och hon tyckte att jag borde gå vidare med det, om jag orkade. Att jag inte var på skolan, pga praktik, och att jag sagt sanningen i TV gällande hur lätt det är att få tag på narkotika är inte underlag nog för att starta en LVU-utredning på ett barn. Och att de dessutom hade sagt till mig att utredningen skulle göras för att se vilket form av stöd jag kunde behöva med Leon, avlastning eller inte - var helt fel. Det visade sig ju senare att det inte alls var någon utredning huruvida jag behövde avlastning eller inte utan att det i själva verket var en LVU-utrening.
Förbannat skönt faktiskt att höra att tillochmed en advokat reagerar på hur de arbetar och att denne även säger att jag borde gå vidare med saker och ting för att KROSSA dem, eftersom det skriker trakasserier om vad de håller på med är mmm så wonderful, faktiskt!! En bekräftelse på att inte bara en själv tycker att det inte verkar gå till som det ska.
Mina åsikter:
"Utifrån denna information som inkommit till nämden samt den tidigare kännedom som finns om Sabinas svårigheter som förälder inleder socialtjänsten en barnavårdsutredning."
- Detta har jag fortfarande inte fått någon upprättelse i eller hur man nu ska säga det. Jag frågade utredarna på socialen om vart det kommer någonting ifrån om någon tidig kännedom om mina svårigheter som förälder, fick aldrig något svar av dem. Det enda de försökte vända det till är att jag fick Leon som ung och att mamma dog då jag var liten, att jag blev dagligt psykiskt misshandlad hemma och även senare fysiskt som skulle göra att jag skulle ha svårigheter som förälder. Hur f*n kanx man säga att en person skulle ha svårigheter som förälder utifrån vad denne har varit med om tidigare?
"Sabina och Denice förstod inte förrän det var för sent att de skulle komma med i TV. När det gäller påståendet att de skulle kunna få tag i narkotika om de ville säger Sabina att så är det. I lilla Robertsfors finns mycket narkotika i omlopp även bland ungdomar. Sabina själv säger att hon för egen del hatar narkotika och att hon aldrig provat något sådant. Hon föraktar narkotika och de som håller på med sådant."
- Detta hände då vi var i Stockholm för att se Alter Bridge. Påväg till tunnelbanan för att åka iväg till fryshuset blev vi stannade av reportrar för att göra en intervju. Vi var lite lätt påverkade av alkohol eftersom vi vinat innan vi skulle iväg, men vi var fullt medvetna om vad vi sa och vad vi gjorde.
Givetvis förstod vi att det skulle komma med i TV men det sjönk in senare - ungefär då hon ropade efter oss att det skulle visas samma kväll klockan 21.00. Då ville vi mesten bara sjunka under jorden, haha.
Det säger väl sig självt egentligen att det är lätt att få tag i narkotika i dagens läge, det handlar inte bara om i "lilla Robertsfors" utan överallt. Jag sa att jag hatar narkotika eftersom jag inte tycker det fyller någon som helst funktion för folk och att jag aldrig provat. Något jag däremot aldrig sa var att jag föraktar folk som håller på med sådant! Jag har kompisar som provat på sånthär, tillochmed syskon, men jag hatar dom inte för det - jag ogillar däremot deras beslut att ta steget till att göra något så sjukt onödigt och dumt.
"Sabina har haft en uppväxt som från tidig ålder präglats av att det funnits allvarliga konflikter inne i hennes närmaste familjenätverk. Sabina har själv varit föremål för olika insatser från socialtjänsten, då hon under de tidigare tonåren var utagerande."
- Från tidig ålder har det då alltså funnits allvarliga konflikter i mitt närmaste familjenätverk - jag vet inte om det var "tidig ålder" då allt detta började, då en av mina systrar sa ifrån, Bea, då min andra syster som då var min förordnade vårdnadshavare misshandlade mig psykiskt och fysiskt i hemmet. Detta gör mig FRUKTANSVÄRT arg, varje gång, jag var alltså utåtagerande under mina tidiga tonår. Varför? Jo, socialtjänsten tyckte nämligen att jag var utåtagerande eftersom jag tog ut ilskan på skolan och utanför hemmet - eftersom jag blev misshandlad hemma. De gjorde INGENTING då jag berättade för dem att mamma slet ner mig på golvet och sparkade mig i magen - vid denhär tidpunkten var jag dessutom gravid utan de skyllde på att jag var utåtagerande och därav fick jag skylla mig själv och mamma hade inte gjort något fel tydligen - man fick göra så med sina barn sa dom.
"Sabina har under 1 års tid varit placerad på HVB hemmet Forsbacka. Den kännedom nämnden har om Sabinas egna problem kan ses som en grund för en viss oro, speciellt då Sabinas svårigheter inte ligger avlägsna i tid."
- Det är ett jävla skämt att dom inte ens har koll på hur länge dom hade mig placerad i Forsbacka. Jag bodde där i knappt 5 månader, inte 1 år. Och här har vi ju igen att jag skulle ha några svårigheter som jag inte ens fick förklarat för mig vad det skulle ha varit för någonting.
"Två orosanmälningar om Leon har tidigare inkommit till socialnämnden. Den första inkom 2009 och då startades ej utredning barnavård."
- Den som kom in där 2009 och som inte blev någon utredning på gjorde faktiskt socialtjänsten världens tabbe på. Min dåvarande kontaktperson (som jag var tvungen att ha iochmed att jag fick lägenhet av soc) hade inte fått tag på mig och berättade det för min handläggare på socialtjänsten eftersom hon hade skylldighet att göra det. Lars, min dåvarande handläggare, frågade då om K ville göra en orosanmälan varpå hon sa klart och tydligt, flera gånger, att hon inte ville och Lars okejade det. Tydligen gjorde dom en jävla orosanmälan i hennes namn ändå fick jag veta då jag var på första eller andra mötet gällande denhär anmälan. Berättade detta för K efter mötet och hon blev inte nöjd någonstans, hon hade tillochmed "hoppat på" Lars påväg till jobbet och frågat honom hur fan hon kunnat göra som han gjort varpå han svarade att han skulle gå in i detdär och ändra namn - till sitt eget.
"Flera olika former av bistånd har satts in. Bland annat familjebehandling, placering HVB hem Forsbacka, kontaktperson och övergångslägenhet."
- Familjebehandlingen fick jag aldrig vara med på då soc sa att BUP tyckte att jag skulle avstå från det etersom jag var gravid och hade nog att tänka på. Då jag frågade, om det var hon jag bodde hos på hemmet eller hur det nu var, så stämde inte det - då var det tydligen soc som sagt det till BUP ;S Så dom hade myttat mig rakt i ansiktet om det - idioter.
"Bedömningen idag den 21 december 2010 ser precis likadan ut som i våras. Dvs, de ser att Leon utvecklas helt normalt och att han förefaller vara en glad och trygg kille som utvecklas helt normalt. Utifrån denna bedömning som förskolan gör finns ingen anledning att gräva djupare i den här frågan i dagsläget."
- Här begick de tjänstefel så det skrek om det. Dom sa att dom skulle meddela mig om de skulle prata med några referenter eftersom de gjorde det förra anmälan. Som det lät på mötet skulle dom inte prata med dagis heller eftersom dom nyligen gjort det och det kunde knappast ha blivit någon skillnad på de få månaderna. Men hej och hå - så fick jag hem utredningen och dom hade minsann ringt dagis likt förbannat utan att ens meddela mig om det!!
"Orsaken till att utrening barnavård inleddes påminner starkt om tidigare inledda utredningar. Vid detta tillfälle inkommer en orosanmälan då skolan säger att de ej haft kontakt med Sabina på tre veckor."
- Det är för mig rätt självklart att skolan inte haft någon kontakt med mig då jag under dessa veckor befann mig på praktik och dessutom var gravid så vissa dagar var jag helt enkelt bara hemma p.ga all illamående. Advokaten frågade socialen här varför skolan och socialtjänsten jagade mig non stop - på skolan och fritid. Hon fick till svar att eftersom jag har barn och pluggar så vill de ha koll på mig, det var viktigt att jag skötte mina studier då eftersom jag har ansvar över Leon. Advokaten frågade då hur det ens kunde vara möjligt att de fick göra så då det handlar om ett gymnasium - dvs, jag är där helt frivilligt och andra ska ge fan i vad jag väljer att göra. Antingen är jag där eller inte lixom. Då fick hon naturligtvis inget svar och det blev bytt till något annat samtalsämne istället.
"Av det Sabina själv säger gör utredaren en tolkning att Sabina vill flytta över detta ansvar från sig själv till andra personer, till exempel skolan"
- Jag sa här att det inte är så svårt för skolan att ta kontakt med mig själva om de undrar vart jag varit, om det inte framkommit att jag sjukanmält mig eller dylikt. Jag hade faktiskt sjukanmält mig en hel vecka en gång och då jag blev frisk och var tillbaka på skolan fick jag skit för detta. En av mina lärare kom fram och bokstavligen skrek mig i ansiktet och sa att jag bannemig skulle måsta börja sjukanmäla mig då jag var borta annars blev det skolk osv. Jag blev förbannad och skrek tillbaka att jag anmält mig hela jävla veckan jag varit borta och ett par dagar senare kom denna lärare med svansen mellan benen och bad om förlåtelse - hon hade missat det.
Jag skulle säkert kunna skriva hur mycket som helst om detta och jag har säkert glömt bort någonting som varit fel också men jag blir så j*vla upprörd då jag läser igenom det så jag får spunk! Allt är så fuckat rakt igenom så det finns inte.
Advokatens åsikter:
Jag kan inte påstå att jag tycker att jag blev alltför chockad över hur Linda reagerade då hon var med på mötet över telefon. Hon sa att det inte ens fanns underlag nog för att få igenom något sånthär, att allt utredaren sa tydde på trakasserier så det skrek om det och hon tyckte att jag borde gå vidare med det, om jag orkade. Att jag inte var på skolan, pga praktik, och att jag sagt sanningen i TV gällande hur lätt det är att få tag på narkotika är inte underlag nog för att starta en LVU-utredning på ett barn. Och att de dessutom hade sagt till mig att utredningen skulle göras för att se vilket form av stöd jag kunde behöva med Leon, avlastning eller inte - var helt fel. Det visade sig ju senare att det inte alls var någon utredning huruvida jag behövde avlastning eller inte utan att det i själva verket var en LVU-utrening.
Förbannat skönt faktiskt att höra att tillochmed en advokat reagerar på hur de arbetar och att denne även säger att jag borde gå vidare med saker och ting för att KROSSA dem, eftersom det skriker trakasserier om vad de håller på med är mmm så wonderful, faktiskt!! En bekräftelse på att inte bara en själv tycker att det inte verkar gå till som det ska.
30 Juni -11 [...Förbannad så det inte finns några gränser...]
Fick idag hem ett par grejer från skolan, skickade av Lisbeth som jobbar i bibblan - saker från mitt skåp - jättesnällt av henne! Fick med en gammal utredning på Leon, som gjordes nu sist - innan dom kom på att dom skulle starta en ny nu - då jag inte ens bor i kommunen så redan där gör dom ju fel.
Hursomhaver, fick ett par styckna som reagerade då jag skrev om detta sist, hur mycket det tynger mig osv. Så just därför tänkte jag skriva ut hur utredningen låter OCH vad jag har för synpunkter kring det och vad min advokat sa om det då vi hade haft det enda mötet (tillsammans) som vi hade med socialen.
Ha översikt med att jag kanske stavar fel i det jag skriver men kommer förmodligen inte vara glad då jag skriver av papperna...
2010-11-04
Socialtjänstens motivering till att inleda utrening:
Anmälan kommer från Jenningsskolans rektor Lennart Ljung. Han känner sig tvungen att informera Socialtjänsten att Sabina (Leons mamma) inte visat sig på skolan på flera veckor. Skolans lärare har försökt få kontakt med Sabina under denna tid utan att lyckas. Rektor Lennart Ljung hade också reagerat på ett inslag på Aktuellts nyhetssängdning den 2 november. Sabina intervjuades tillsammans med sin syster på Medborgarplatsen i Stockholm. Sabina och hennes syster berättar hur lätt det är att få tag i narkotika. Utifrån denna information som inkommit till nämden samt den tidigare kännedom som finns om Sabinas svårigheter som förälder inleder socialtjänsten en barnavårdsutredning.
Vårdnadshavarnas uppfattning om socialtjänstens anledning till utredning och innehållet i anm/ansök:
Sabina får läsa igenom den orosanmälan som kommit in från Jenningsskolans rektor Lennart Ljung. Sabina säger att hon har svårt att förstå vad den här anmälan egentligen står för. Det första påståendet att det skulle varit svårt för skolan att få kontakt med henne är hon förvånad över. Sabina säger att hon har varit på arbetsplatsförlagd praktik i två veckor på Lövlundens äldreboende. Den här praktiken fungerade för det mesta inte för Sabina. Hon skulle följa ett vanligt vårdschema, vilket innebar att hon skulle arbeta tidigare morgnar, sena kvällar. Sabina säger att hon ej kunnat lösa frågan om barntillsyn för Leon på oregelbundna tider. Framkommer att dialogen mellan Sabina, praktikplats och skolan inte tycks ha fungerat.
Sabina menar att hon inte är svår att få tag på längre. Hon har mobiltelefon, om hon inte svarar går det att skicka SMS. Sabina säger också att hon nu har fungerande internet. Hon kollar av sin elev epostadress varje dag, inget har kommit från skolan dit.
Det andra innehållet i orosanmälan handlar om det inslag i Aktuellt där Sabina och hennes syster Denice blev intervjuade av en reporter från SVT. Sabina och Denice förstod inte förrän det var för sent att de skulle komma med i TV. När det gäller påståendet att de skulle kunna få tag i narkotika om de ville säger Sabina att så är det. I lilla Robertsfors finns mycket narkotika i omlopp även bland ungdomar. Sabina själv säger att hon för egen del hatar narkotika och att hon aldrig provat något sådant. Hon föraktar narkotika och de som håller på med sådant.
Sabina känner sig kränkt av anlednigen att starta en barnavårdsutredning om hennes son Leon utifrån att socialtjnsten skulle ha kännedom om hennes svårigheter som förälder. Sabina menar att socialtjänster har kännedom om att hon själv har haft svårigheter under sin uppväxt och ungdom, men att man inte rakt kan översätta dessa till att påstå att hon har svårigheter som förälder i någon onormal omfattning.
Vid den andra träffen med Sabina medverkar advokaten Linda Johansson via högtalartelefon på Sabinas begäran. Sabina för åter fram att hon känner sig kränkt och ifrågasatt av socialtjänsten.
Advokaten ställer frågor för att försöka klarlägga motiven till att starta barnavårdsutredning om Leon.
Anledning till utredningen enligt socialtjänsten bedömning
Misstanke om bristande omsorg eller misstanke om problem hos vårdnadsh/i familjenätverket:
Socialtjänsten har långvarig kännedom om vårdnadshavare Sabinas personliga förhållanden. Sabina har haft en uppväxt som från tidig ålder präglats av att det funnits allvarliga konflikter inne i hennes närmaste familjenätverk. Sabina har själv varit föremål för olika insatser från socialtjänsten, då hon under de tidigare tonåren var utagerande. Sabina har under 1 års tid varit placerad på HVB hemmet Forsbacka. Den kännedom nämnden har om Sabinas egna problem kan ses som en grund för en viss oro, speciellt då Sabinas svårigheter inte ligger avlägsna i tid. Det har också inkommit orosanmälningar och information till nämden som handlat om att Sabina i perioder har svårt att hålla god ordning i sitt och Leons hem. Att det är så har socialnämdens tjänstemän själva kunnat notera vid hembesök.
Utredningens genomförande
Beskrivning av hur utredningen har genomförts:
Samtal med vårdnadshavaren Sabina utifrån inkommen orosanmälan. Genomgång av Sabinas egen socialakt.
Kännedom om barnet/den unge och dess familjenätverk
Tidigare anmälningar om barnet/den unge som inte lett till utredning:
Två orosanmälningar om Leon har tidigare inkommit till socialnämnden. Den första inkom 2009 och då startades ej utredning barnavård.
Tidigare utredning om barnet/den unge eller vårdnadshavarna
Tidigare utredning inom socialtjänsten:
1 utredning barnavård har genomförts av socialtjänsten. Den avslutades utan åtgärn 2010-06-28.
I den utredningen har samrådsdokument besvarats av den förskola där Leon går. Förskolan hade vid detta tillfälle ingen oro för Leons hälsa och utveckling.
Om vårdnadshavaren Sabina Vall har 8 barnavårdsutredningar genomförts av socialnämnden under åren 2005 till 2010. Flera olika former av bistånd har satts in. Bland annat familjebehandling, placering HVB hem Forsbacka, kontaktperson och övergångslägenhet.
Övrig information
Kontakt på telefon med förskollärare Börje Bygdemark, Skogsgläntans förskola. Börje har under våren 2010 besvarat ett konstultationsdokument BBIC om hur Leons förskolesituation fungerar och iaktagelser de gör av Leons fysiska, känslomässiga och kognitiva utveckling ser ut.
Förskolans sammantagna bedömning våren 2010 är att det ej föreligger någon som helst oro för Leons hälsa och utveckling utifrån det som de kan observera. Bedömningen idag den 21 december 2010 ser precis likadan ut som i våras. Dvs, de ser att Leon utvecklas helt normalt och att han förefaller vara en glad och trygg kille som utvecklas helt normalt. Utifrån denna bedömning som förskolan gör finns ingen anledning att gräva djupare i den här frågan i dagsläget.
Familjens bakgrund och situation
Familjebakgrund:
Sabina fick Leon en dryg månad före hon fyllde 16 år. Sabina är ensam vårdnadshavare, Leons pappa är inte närvarande i hans liv. Sabina och Leon bodde under Leons första levnadsår hos Sabinas vårdnadshavare, Åke och Petra Andersin.
Nuvarande situation:
Sabina bor sedan hösten 2009 som ensamstående mamma. Fram till sommaren 2010 bodde hon i en övergångslägenhet hos socialtjänsten. När Sabina fyllde 18 år kunde hon teckna ett eget hyreskontrakt hos Robo.
Familjenätverk
Leons familj består av mamma Sabina. Andra viktiga personer i Leons liv är Sabinas tidigare vårdnadshavare, Åke och Petra Andersin. Sabina har också två småsyskon som bor hemma hos Åke och Petra som heter Emil och Rebecka. Sabina säger att relationen med Åke och Petra idag är bättre än när hon bodde kvar hemma.
-
Sabina har en ett år yngre syster som heter Denice som hon vuxit upp tillsammans med hos Åke och Petra. Sabina har också en äldre syster som heter Beatrice som bor i Umeå. Alla i familjenätverket kan i varierande grad och omfattning vara ett visst stöd för Sabina och Leon.
Boende
Sabina bor i en trerumslägenhet som hon hyr av Robo i centrala Robertsfors.
Arbete
Sabina går omvårdnadslinjen åk.2 på Jenningsskolan i Robertsfors. Studierna är på heltid.
Ekonomi
Sabina har egna ekonomiska medel och är helt självförsörjande.
Hälsa
Allmän beskrivning av barnet/den unge:
Leon är nu 2 och ett halvt år. Han är en pojke som är ganska storväxt för sin ålder. Sabina ser att han är större än jämnåriga barn som finns på hans dagisavdelning. Leon pratar mycket ord, har börjat bygga enkla meningar. Mycket av språket är barnspråk, han kastar om ord och ordföljder. Ibland kommer det hittepåord.
-
Leon har just nu ett hett temperament, Sabina tror att han är i trotsålder. Det kan hända att han skriker henne rakt i ansiktet på nära håll när han är arg över något. Sabina tror att Leon har anlag från hennes egna hetlevrade humör. Leon äter all mat, åtminstone smakar på. Är maten god äter han med god aptit. Det är inga problem. Leon har regelbundna sovvanor lägger sig vid 19.30 tiden och sover till sjutiden på morgonen, då Sabina väcker honom för att komma i tid till dagis.
Barnet/den unge - beskriv resurser och problem inom området hälsa:
Det finns inga kända problem inom området hälsa hos Leon. Han har varit på BVC då det gäller tider han har varit kallad till. Det handlar då om vaccination och åldersrelaterade undersökningar.
Sammanfattning och utredarens bedömning
Orsaken till att utrening barnavård inleddes påminner starkt om tidigare inledda utredningar. Vid detta tillfälle inkommer en orosanmälan då skolan säger att de ej haft kontakt med Sabina på tre veckor. Sabina säger själv att hon har svårt att förstå hur det kan vara svårt att få kontakt med henne. Hon har ju mobil, det går att skicka SMS, det går också att skicka e-post.
-
I samtal som socialtjänstens utredare tidigare fört med Sabina har det sagts att det är viktigt och tillhör vuxenliv och föräldraskap att man meddelar om man är sjuk, bortrest eller har andra typer av förhinder. Dessa meddelanden ska gå till skola, arbetsplats, förskola där barnet vanligen vistas. Av det Sabina själv säger gör utredaren en tolkning att Sabina vill flytta över detta ansvar från sig själv till andra personer, till exempel skolan. Utredaren anser att Sabinas resonemang speglar hennes faktiskt mognad, att Sabina tänker och resonerar som en "normal" 18 åring kan förväntas göra. Det som Sabina möjligen inte reflekterat över är att omgivningen krav/förväntningar kan vara större än för en 18 åring i största allmänhet. Förklaringen till detta är uppenbar för utredaren, Sabina har ansvar för ett litet barn.
-
Utredaren och Sabina pratar om droger, vad hon känner till om det om sådant både för sin egen del och i omgivningen. Pratar med Sabina om detta eftersom att saken mns i orosanmälan. Sabina säger att hon hatar natkotika, utredaren finner ingen anledning att betvivla det Sabina säger.
-
Sabina beskriver sitt liv med skola, omsorg om Leon och en aning ansträngande. Sabina beskriver att hon ligger efter med skolarbetet i vissa ämnen, att det är svårt att få tid och ork att räcka till för allt. Sabina har i tidigare samtal med socieltjänstens utredare framför tankar på att ha avlastning. Det har varit svårt att komma fram till något konkret då Sabina samtidigt säger att hon har svårt att lita på att andra människor vill henne väl. Utredaren tror också att Sabina drivs av att hon vill visa socialtjänsten, sin familj, andra vuxna att hon klarar sig och Leons behov utan att behöva begära hjälp av andra. Att det blivit så kan enligt utredaren förklaras med att Sabina under lång tid känt sig själv ifrågasatt.
-
Utredaren bedömmer att Sabina behöver hjälp och avlastning med sitt föräldraskap till Leon. Av det Sabina säger låter det som att det är svårt att få ihop livspusslet ibland. Hon uttrycker viss oro över att det är svårt att klara målen i alla ämnen i skolan. Den oro som utredaren har för Sabina gäller att hon inte lysnar på sin egen kropps signaler och kör slut på sig själv istället för att be om hjälp. Sabina är på en direkt fråga mycket besämd över att hon inte önskar bistånd från socialtjänsten i någon form. Orsaken är sannolikt att Sabina har dåliga erfarenheter av tidigare kontakter med socialtjänsten.
-
Utredaren har en förhoppning att Sabina lär sig att ta tag i problem när de uppkommer. Blir det problem med något till exempel i skolan är det alla gånger bättre att ta tag i problemet. Det är också viktigt att Sabina har en mentor eller någon vuxen i skolan som förstår henne och som kan hitta möjliga lösningar på problem som kan finnas. Hur vardagen fungerar eller inte fungerar har enligt utredaren stor betydelse. Även för föräldraskapet. En styrka som talar för att Sabina kan klara sitt eget föräldraskap är att relationen med hennes föräldrar tycks fungera bättre idag än tidigare. Under denna och tidigare kontakter som utredaren haft med Sabina har det kunnat observeras att Sabina också har många goda egenskaper. Sabina har utan tvekan god tillgång till sina egna känslor och utredaren bedömer att hon är vad man i dagligt tal brukar benämna som smart.
-
Sabina är besämt emot alla former av stöd och samarbete med socialtjänsten. Utredaren hoppas att Sabina kan finna stöd för sig själv och med sitt föräldraskap på andra sätt än genom kontakter med socieltjänsten. Utredaren bedömer att Sabina faktiskt har behov av att det finns möjlighet att få råd och stöd av andra vuxna. Ändrar Sabina inställning till stöd från socieltjänsten är hon alltid välkommen att höra av sig. Förutsättningar för vård enligt LVU bedöms inte föreligga i detta läge.
Beslut
Förslag till beslut:
Att utredningen avslutas utan åtgärd.
Motivering:
Socialtjänsten har mångårig kännedom om Sabina. SSocialtjänsten har under våren 2010 gjort en barnavårdsutredning om Leon som avslutades utan åtgärd. Sabina önskade inget bistånd från socialtjänsten och är inte öppen för att ta emot stöd i någon form. Utreningen våren 2010 genomfördes med en konsultation med Leons förskola. Förskolan ser ingen oro för Leons hälsa och utveckling. Sabina vill inte vid det nu aktuella tillfället ha bistånd i någon form från socialtjänsten. Det finns inte heller någon inkommen information som tyder på att det skulle finnas skäl för en annan bedömning än den som gjordes under våren 2010. Det finns ingen grund för åtgärder enligt LVU i nuläget.
Tänkte skriva vad jag skrev i början på detta inlägg, senare ikväll då vi käkat klart, varit och badat och allt såntdär. Dvs - mina synpunkter på vad som är rätt och fel i detta, vad advokaten sa osv.
Tills dess: vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina
Hursomhaver, fick ett par styckna som reagerade då jag skrev om detta sist, hur mycket det tynger mig osv. Så just därför tänkte jag skriva ut hur utredningen låter OCH vad jag har för synpunkter kring det och vad min advokat sa om det då vi hade haft det enda mötet (tillsammans) som vi hade med socialen.
Ha översikt med att jag kanske stavar fel i det jag skriver men kommer förmodligen inte vara glad då jag skriver av papperna...
2010-11-04
Socialtjänstens motivering till att inleda utrening:
Anmälan kommer från Jenningsskolans rektor Lennart Ljung. Han känner sig tvungen att informera Socialtjänsten att Sabina (Leons mamma) inte visat sig på skolan på flera veckor. Skolans lärare har försökt få kontakt med Sabina under denna tid utan att lyckas. Rektor Lennart Ljung hade också reagerat på ett inslag på Aktuellts nyhetssängdning den 2 november. Sabina intervjuades tillsammans med sin syster på Medborgarplatsen i Stockholm. Sabina och hennes syster berättar hur lätt det är att få tag i narkotika. Utifrån denna information som inkommit till nämden samt den tidigare kännedom som finns om Sabinas svårigheter som förälder inleder socialtjänsten en barnavårdsutredning.
Vårdnadshavarnas uppfattning om socialtjänstens anledning till utredning och innehållet i anm/ansök:
Sabina får läsa igenom den orosanmälan som kommit in från Jenningsskolans rektor Lennart Ljung. Sabina säger att hon har svårt att förstå vad den här anmälan egentligen står för. Det första påståendet att det skulle varit svårt för skolan att få kontakt med henne är hon förvånad över. Sabina säger att hon har varit på arbetsplatsförlagd praktik i två veckor på Lövlundens äldreboende. Den här praktiken fungerade för det mesta inte för Sabina. Hon skulle följa ett vanligt vårdschema, vilket innebar att hon skulle arbeta tidigare morgnar, sena kvällar. Sabina säger att hon ej kunnat lösa frågan om barntillsyn för Leon på oregelbundna tider. Framkommer att dialogen mellan Sabina, praktikplats och skolan inte tycks ha fungerat.
Sabina menar att hon inte är svår att få tag på längre. Hon har mobiltelefon, om hon inte svarar går det att skicka SMS. Sabina säger också att hon nu har fungerande internet. Hon kollar av sin elev epostadress varje dag, inget har kommit från skolan dit.
Det andra innehållet i orosanmälan handlar om det inslag i Aktuellt där Sabina och hennes syster Denice blev intervjuade av en reporter från SVT. Sabina och Denice förstod inte förrän det var för sent att de skulle komma med i TV. När det gäller påståendet att de skulle kunna få tag i narkotika om de ville säger Sabina att så är det. I lilla Robertsfors finns mycket narkotika i omlopp även bland ungdomar. Sabina själv säger att hon för egen del hatar narkotika och att hon aldrig provat något sådant. Hon föraktar narkotika och de som håller på med sådant.
Sabina känner sig kränkt av anlednigen att starta en barnavårdsutredning om hennes son Leon utifrån att socialtjnsten skulle ha kännedom om hennes svårigheter som förälder. Sabina menar att socialtjänster har kännedom om att hon själv har haft svårigheter under sin uppväxt och ungdom, men att man inte rakt kan översätta dessa till att påstå att hon har svårigheter som förälder i någon onormal omfattning.
Vid den andra träffen med Sabina medverkar advokaten Linda Johansson via högtalartelefon på Sabinas begäran. Sabina för åter fram att hon känner sig kränkt och ifrågasatt av socialtjänsten.
Advokaten ställer frågor för att försöka klarlägga motiven till att starta barnavårdsutredning om Leon.
Anledning till utredningen enligt socialtjänsten bedömning
Misstanke om bristande omsorg eller misstanke om problem hos vårdnadsh/i familjenätverket:
Socialtjänsten har långvarig kännedom om vårdnadshavare Sabinas personliga förhållanden. Sabina har haft en uppväxt som från tidig ålder präglats av att det funnits allvarliga konflikter inne i hennes närmaste familjenätverk. Sabina har själv varit föremål för olika insatser från socialtjänsten, då hon under de tidigare tonåren var utagerande. Sabina har under 1 års tid varit placerad på HVB hemmet Forsbacka. Den kännedom nämnden har om Sabinas egna problem kan ses som en grund för en viss oro, speciellt då Sabinas svårigheter inte ligger avlägsna i tid. Det har också inkommit orosanmälningar och information till nämden som handlat om att Sabina i perioder har svårt att hålla god ordning i sitt och Leons hem. Att det är så har socialnämdens tjänstemän själva kunnat notera vid hembesök.
Utredningens genomförande
Beskrivning av hur utredningen har genomförts:
Samtal med vårdnadshavaren Sabina utifrån inkommen orosanmälan. Genomgång av Sabinas egen socialakt.
Kännedom om barnet/den unge och dess familjenätverk
Tidigare anmälningar om barnet/den unge som inte lett till utredning:
Två orosanmälningar om Leon har tidigare inkommit till socialnämnden. Den första inkom 2009 och då startades ej utredning barnavård.
Tidigare utredning om barnet/den unge eller vårdnadshavarna
Tidigare utredning inom socialtjänsten:
1 utredning barnavård har genomförts av socialtjänsten. Den avslutades utan åtgärn 2010-06-28.
I den utredningen har samrådsdokument besvarats av den förskola där Leon går. Förskolan hade vid detta tillfälle ingen oro för Leons hälsa och utveckling.
Om vårdnadshavaren Sabina Vall har 8 barnavårdsutredningar genomförts av socialnämnden under åren 2005 till 2010. Flera olika former av bistånd har satts in. Bland annat familjebehandling, placering HVB hem Forsbacka, kontaktperson och övergångslägenhet.
Övrig information
Kontakt på telefon med förskollärare Börje Bygdemark, Skogsgläntans förskola. Börje har under våren 2010 besvarat ett konstultationsdokument BBIC om hur Leons förskolesituation fungerar och iaktagelser de gör av Leons fysiska, känslomässiga och kognitiva utveckling ser ut.
Förskolans sammantagna bedömning våren 2010 är att det ej föreligger någon som helst oro för Leons hälsa och utveckling utifrån det som de kan observera. Bedömningen idag den 21 december 2010 ser precis likadan ut som i våras. Dvs, de ser att Leon utvecklas helt normalt och att han förefaller vara en glad och trygg kille som utvecklas helt normalt. Utifrån denna bedömning som förskolan gör finns ingen anledning att gräva djupare i den här frågan i dagsläget.
Familjens bakgrund och situation
Familjebakgrund:
Sabina fick Leon en dryg månad före hon fyllde 16 år. Sabina är ensam vårdnadshavare, Leons pappa är inte närvarande i hans liv. Sabina och Leon bodde under Leons första levnadsår hos Sabinas vårdnadshavare, Åke och Petra Andersin.
Nuvarande situation:
Sabina bor sedan hösten 2009 som ensamstående mamma. Fram till sommaren 2010 bodde hon i en övergångslägenhet hos socialtjänsten. När Sabina fyllde 18 år kunde hon teckna ett eget hyreskontrakt hos Robo.
Familjenätverk
Leons familj består av mamma Sabina. Andra viktiga personer i Leons liv är Sabinas tidigare vårdnadshavare, Åke och Petra Andersin. Sabina har också två småsyskon som bor hemma hos Åke och Petra som heter Emil och Rebecka. Sabina säger att relationen med Åke och Petra idag är bättre än när hon bodde kvar hemma.
-
Sabina har en ett år yngre syster som heter Denice som hon vuxit upp tillsammans med hos Åke och Petra. Sabina har också en äldre syster som heter Beatrice som bor i Umeå. Alla i familjenätverket kan i varierande grad och omfattning vara ett visst stöd för Sabina och Leon.
Boende
Sabina bor i en trerumslägenhet som hon hyr av Robo i centrala Robertsfors.
Arbete
Sabina går omvårdnadslinjen åk.2 på Jenningsskolan i Robertsfors. Studierna är på heltid.
Ekonomi
Sabina har egna ekonomiska medel och är helt självförsörjande.
Hälsa
Allmän beskrivning av barnet/den unge:
Leon är nu 2 och ett halvt år. Han är en pojke som är ganska storväxt för sin ålder. Sabina ser att han är större än jämnåriga barn som finns på hans dagisavdelning. Leon pratar mycket ord, har börjat bygga enkla meningar. Mycket av språket är barnspråk, han kastar om ord och ordföljder. Ibland kommer det hittepåord.
-
Leon har just nu ett hett temperament, Sabina tror att han är i trotsålder. Det kan hända att han skriker henne rakt i ansiktet på nära håll när han är arg över något. Sabina tror att Leon har anlag från hennes egna hetlevrade humör. Leon äter all mat, åtminstone smakar på. Är maten god äter han med god aptit. Det är inga problem. Leon har regelbundna sovvanor lägger sig vid 19.30 tiden och sover till sjutiden på morgonen, då Sabina väcker honom för att komma i tid till dagis.
Barnet/den unge - beskriv resurser och problem inom området hälsa:
Det finns inga kända problem inom området hälsa hos Leon. Han har varit på BVC då det gäller tider han har varit kallad till. Det handlar då om vaccination och åldersrelaterade undersökningar.
Sammanfattning och utredarens bedömning
Orsaken till att utrening barnavård inleddes påminner starkt om tidigare inledda utredningar. Vid detta tillfälle inkommer en orosanmälan då skolan säger att de ej haft kontakt med Sabina på tre veckor. Sabina säger själv att hon har svårt att förstå hur det kan vara svårt att få kontakt med henne. Hon har ju mobil, det går att skicka SMS, det går också att skicka e-post.
-
I samtal som socialtjänstens utredare tidigare fört med Sabina har det sagts att det är viktigt och tillhör vuxenliv och föräldraskap att man meddelar om man är sjuk, bortrest eller har andra typer av förhinder. Dessa meddelanden ska gå till skola, arbetsplats, förskola där barnet vanligen vistas. Av det Sabina själv säger gör utredaren en tolkning att Sabina vill flytta över detta ansvar från sig själv till andra personer, till exempel skolan. Utredaren anser att Sabinas resonemang speglar hennes faktiskt mognad, att Sabina tänker och resonerar som en "normal" 18 åring kan förväntas göra. Det som Sabina möjligen inte reflekterat över är att omgivningen krav/förväntningar kan vara större än för en 18 åring i största allmänhet. Förklaringen till detta är uppenbar för utredaren, Sabina har ansvar för ett litet barn.
-
Utredaren och Sabina pratar om droger, vad hon känner till om det om sådant både för sin egen del och i omgivningen. Pratar med Sabina om detta eftersom att saken mns i orosanmälan. Sabina säger att hon hatar natkotika, utredaren finner ingen anledning att betvivla det Sabina säger.
-
Sabina beskriver sitt liv med skola, omsorg om Leon och en aning ansträngande. Sabina beskriver att hon ligger efter med skolarbetet i vissa ämnen, att det är svårt att få tid och ork att räcka till för allt. Sabina har i tidigare samtal med socieltjänstens utredare framför tankar på att ha avlastning. Det har varit svårt att komma fram till något konkret då Sabina samtidigt säger att hon har svårt att lita på att andra människor vill henne väl. Utredaren tror också att Sabina drivs av att hon vill visa socialtjänsten, sin familj, andra vuxna att hon klarar sig och Leons behov utan att behöva begära hjälp av andra. Att det blivit så kan enligt utredaren förklaras med att Sabina under lång tid känt sig själv ifrågasatt.
-
Utredaren bedömmer att Sabina behöver hjälp och avlastning med sitt föräldraskap till Leon. Av det Sabina säger låter det som att det är svårt att få ihop livspusslet ibland. Hon uttrycker viss oro över att det är svårt att klara målen i alla ämnen i skolan. Den oro som utredaren har för Sabina gäller att hon inte lysnar på sin egen kropps signaler och kör slut på sig själv istället för att be om hjälp. Sabina är på en direkt fråga mycket besämd över att hon inte önskar bistånd från socialtjänsten i någon form. Orsaken är sannolikt att Sabina har dåliga erfarenheter av tidigare kontakter med socialtjänsten.
-
Utredaren har en förhoppning att Sabina lär sig att ta tag i problem när de uppkommer. Blir det problem med något till exempel i skolan är det alla gånger bättre att ta tag i problemet. Det är också viktigt att Sabina har en mentor eller någon vuxen i skolan som förstår henne och som kan hitta möjliga lösningar på problem som kan finnas. Hur vardagen fungerar eller inte fungerar har enligt utredaren stor betydelse. Även för föräldraskapet. En styrka som talar för att Sabina kan klara sitt eget föräldraskap är att relationen med hennes föräldrar tycks fungera bättre idag än tidigare. Under denna och tidigare kontakter som utredaren haft med Sabina har det kunnat observeras att Sabina också har många goda egenskaper. Sabina har utan tvekan god tillgång till sina egna känslor och utredaren bedömer att hon är vad man i dagligt tal brukar benämna som smart.
-
Sabina är besämt emot alla former av stöd och samarbete med socialtjänsten. Utredaren hoppas att Sabina kan finna stöd för sig själv och med sitt föräldraskap på andra sätt än genom kontakter med socieltjänsten. Utredaren bedömer att Sabina faktiskt har behov av att det finns möjlighet att få råd och stöd av andra vuxna. Ändrar Sabina inställning till stöd från socieltjänsten är hon alltid välkommen att höra av sig. Förutsättningar för vård enligt LVU bedöms inte föreligga i detta läge.
Beslut
Förslag till beslut:
Att utredningen avslutas utan åtgärd.
Motivering:
Socialtjänsten har mångårig kännedom om Sabina. SSocialtjänsten har under våren 2010 gjort en barnavårdsutredning om Leon som avslutades utan åtgärd. Sabina önskade inget bistånd från socialtjänsten och är inte öppen för att ta emot stöd i någon form. Utreningen våren 2010 genomfördes med en konsultation med Leons förskola. Förskolan ser ingen oro för Leons hälsa och utveckling. Sabina vill inte vid det nu aktuella tillfället ha bistånd i någon form från socialtjänsten. Det finns inte heller någon inkommen information som tyder på att det skulle finnas skäl för en annan bedömning än den som gjordes under våren 2010. Det finns ingen grund för åtgärder enligt LVU i nuläget.
Tänkte skriva vad jag skrev i början på detta inlägg, senare ikväll då vi käkat klart, varit och badat och allt såntdär. Dvs - mina synpunkter på vad som är rätt och fel i detta, vad advokaten sa osv.
Tills dess: vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina
29 December -10 [...Dag 26: Mina rädslor...]
Mina rädslor... ja, spindlar framförallt - FYFAN! Dom är äckliga, krälar och har sig, håriga och bara jättebläka. Man vill ju typ avlida då man ser en, även om det är en liten jäkla "lyckospindel" så blir den mos under skon. haha!
En annan rädsla är att det ska hända min Leon någonting. Man brukar ju kunna säga att då man skaffar barn så tillåter man sitt hjärta att sitta utanför kroppen och oron att stå upp i halsen på en. Meeen, samtidigt är det smällar men kan ta eftersom barn är det mest underbara man kan få :)
En annan rädsla är att det ska hända min Leon någonting. Man brukar ju kunna säga att då man skaffar barn så tillåter man sitt hjärta att sitta utanför kroppen och oron att stå upp i halsen på en. Meeen, samtidigt är det smällar men kan ta eftersom barn är det mest underbara man kan få :)
28 December -10 [...Dag 25: En Första... ]
En första... vadå? Ingen jävla aning!
Tänkte först skriva, en första nykter nyår men det stämmer ju inte.. Sedan tänkte jag att jag kunde skriva om en första förlossning men det har jag fan skrivit om tidigare så kändes inte så nödvändigt... Efter detta tänkte jag att JA: en första bekännelse om min nya situation. Meeeeen, även där blire ju fail eftersom jag redan gått med att jag är preg och att jag ska behålla det.
Såå, en första.. vadå? Jag har ingen aning, det får väl bli en första start på dagens bloggning.
Tänkte först skriva, en första nykter nyår men det stämmer ju inte.. Sedan tänkte jag att jag kunde skriva om en första förlossning men det har jag fan skrivit om tidigare så kändes inte så nödvändigt... Efter detta tänkte jag att JA: en första bekännelse om min nya situation. Meeeeen, även där blire ju fail eftersom jag redan gått med att jag är preg och att jag ska behålla det.
Såå, en första.. vadå? Jag har ingen aning, det får väl bli en första start på dagens bloggning.
27 December -10 [...Dag 24: Det här får mig att gråta...]
Mycket av vad som pågår i mitt liv just nu får mig att gråta, hela situationen jag befinner mig i är sjukt jobbig och jag vet inte hur jag ska klara av någonting...
Jag gråter hela tiden, då ingen annan ser och ändå känns det som om jag har sjukt mycket mer tårar att få ut men ingenting vill komma...
Något mer som får mig att gråta är tanken på att min mor inte längre finns här, varje gång jag ser "hennes vägg" hemma i lägenheten (andra bilden) så blir jag tårögd och vill helst bara gräva ner mig och aldrig komma fram igen...
Jag gråter hela tiden, då ingen annan ser och ändå känns det som om jag har sjukt mycket mer tårar att få ut men ingenting vill komma...
Något mer som får mig att gråta är tanken på att min mor inte längre finns här, varje gång jag ser "hennes vägg" hemma i lägenheten (andra bilden) så blir jag tårögd och vill helst bara gräva ner mig och aldrig komma fram igen...
26 December -10 [...Dag 23: Det här får mig att må bättre...]
Världens bästaste Leonpeon <3
25 December -10 [...Dag 22: Det här upprör mig...]
Det mesta upprör mig faktiskt men det som upprör mig mest måste nog vara då folk driver om aborter, missfall eller små barn. Skulle ni ha frågat mig för 3 år sedan så hade jag mest troligt inte dragit upp något av dessa punkter men nu äre så och jag kan bli riktigt, RIKTIGT förbannad om folk drar sjuka skämt om något av ovanstående...
Grejen är att jag blir sjukt irriterad/förbannad över detta just för att det inte finns någonting som är så oskyldigt som ett litet, litet barn - och att då driva om det eller ett missfall är såååå inte okej.
Aborter då.. varför får de mig på dåligt humör? Jo, jag har alltid varit sjukt emot abort, jag anser att man mördar ett oskyldigt liv som inte ens får chansen att se världen utanför...
I skrivande stund gör just aborter och skämt om små barn, mig mest förbannad eftersom jag själv står inför ett stort val gällande en abort eller behållande av ytterligare ett litet barn...
Näe, det här kan harné, känner att jag börjar bli lite frustrerad då jag tänker på dethär så nu låter jag det vara för ett tag och kanske, BARA kanske, fyller på detta inlägg någon gång då jag känner för det, eller då jag vet vad mitt val kommer att bli...
Grejen är att jag blir sjukt irriterad/förbannad över detta just för att det inte finns någonting som är så oskyldigt som ett litet, litet barn - och att då driva om det eller ett missfall är såååå inte okej.
Aborter då.. varför får de mig på dåligt humör? Jo, jag har alltid varit sjukt emot abort, jag anser att man mördar ett oskyldigt liv som inte ens får chansen att se världen utanför...
I skrivande stund gör just aborter och skämt om små barn, mig mest förbannad eftersom jag själv står inför ett stort val gällande en abort eller behållande av ytterligare ett litet barn...
Näe, det här kan harné, känner att jag börjar bli lite frustrerad då jag tänker på dethär så nu låter jag det vara för ett tag och kanske, BARA kanske, fyller på detta inlägg någon gång då jag känner för det, eller då jag vet vad mitt val kommer att bli...
24 December -10 [...Dag 21: Ett Annat Ögonblick...]
All your friends have changed
Another moment too soon for you
The angle shifts again
Another moment too soon
Now it's time to take a walk
Now it's time to take the walk you've been side-slipping
Time to move your sorry bones up off the floor
Time to rise above your situation
Time to make sure the current pauses at your door
Time to seek your own level baby
Time to rise above your situation
Time to make sure the current pauses at your door
Time to seek your own level baby
Amazing things have strayed within your reach
Are you unfazed and unimpressed by all you could have had with ease
Amazing things have strayed within your reach
Another moment too soon for you
Now it's time to take the walk you've been side-slipping
So what if you come undone on your way to the sun
Your home-made kite melts down and out of sight
You'll find that your arms are fine and strong and move you along
And not a moment too soon
Your home-made kite melts down and out of sight
You'll find that your arms are fine and strong and move you along
And not a moment too soon
23 December -10 [...Dag 20: Den här månaden...]
Denhär månaden har varit sjukt dryg,tror jag - som alla andra månader... haha
Hatar jul och allt som har med det att göra, tänker alldelens för mycket då det är jul och nyår så jag blir inte bara pengar/julklappar rikare utan betydligt mycket mer kocko också.
Julen har väl ändrats lite tyck ja ändå, nog tyck jag det kan va liiite mysigt, men bara hemma. Då man får pynta och skit hemma själv osv, men hatar dethär med att man ska samlas i en jävla grupp och "umgås" och ha det trevligt, tycker bara det är jobbigt och brukar alltid sluta med att jag går och lägger mig och sover tills det är dax för julklappsöppning och då brukar jag vara less efter ett par minuter - USHBAAAA!
22 December -10 [...Dag 19: Dethär ångrar jag...]
Jag ångrar alldelens för mycket, något mer får ni egentligen inte veta... sååååå TJING!
