26 Juni -2012 [...utan dina andetag...]

Tänker mycket på döden just nu, inte att jag själv vill dö utan snarare vad som väntar efter den.
Jag tror mycket av dessa tankar poppat upp nu eftersom en av mina finaste vänner mist sin mamma. Hon hade en mor jag tyckte väldigt mycket om, hon skrev ofta till mig med uppmuntrande ord. Då jag stötte på henne ute var hon alltid glad och hälsade, kunde tillochmed stanna och prata ett tag.

Det hela känns väldigt sjukt att hon inte längre finns ibland oss. Det finns så mycket jag vill säga hennes barn men jag vet inte ritkigt vart jag ska börja. Jag vill att de ska veta att jag alltid finns här för dem, att jag förstår till viss del hur det känns. Hur tomheten känns, känslan av att ens barn inte lär känna sin mormor.
Jag vill att de ska veta att det är okej att vara och visa sig svag - för att göra det är en styrka i sig!
Det är helt tillåtet att känna, oavsett vilka känslor som kommer - de är okej att släppa fram, folk kommer att förstå och acceptera dem.

Jag kommer att finnas vid deras sida då de vill prata, jag ska bli bättre på att vårda mina relationer.
Man vet aldrig när tiden nått sitt slut och då vill jag kunna känna att jag gjort mitt - att jag varit med de personer som står mig nära tillräckligt mycket och visa min kärlek och uppskattning!

15 Juni -12 [...packapackaPACKAAAA...]

Hej och ursäkta än en gång för kasst uppdaterande.

Vi packar på som bara den eftersom vi får nycklarna till nya lägenheten i Umeå på måndag, så vi börjar att köra grejer på tisdag, mest troligt. Just därför har jag inte riktigt haft tid att blogga, all min vakna tid går till att försöka orka med två speedade barn och packning av lägenheten... Nu är dock hela övervåningen nästan tömd på saker (som numera står nere i vardagsrummet) så imorgon bär vi ner det sista och städar hela övre plan, för att sedan attackera nedervåningen + källaren... Tough life men så äre då det gäller flytt, ett j*vla hvete men ush så skönt då det är gjort!

Nu däremot ska jag lägga barn och fika nå mackor.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

5 Juni -12 [...ångest.yesbox.nu...]



Kan det vara så att de som inte får leva
Är de som gör himmeln vacker för oss
Och kan det vara så att de som lämnar oss bakom
Är de som vakar över oss
Skyddar oss mot ondskan
Och kan det vara så att deras tårar faller till marken
Som regn mot din kind
En augusti kväll som läppar in i din hud

Nånstans där uppe bland molnen
Måste det finnas en ängel för oss
Säg mig det är så
Nån som bryr sig om varför vi lever
Om vi lever eller dör

Kan det vara så att vissa föds till änglar
För att de trivs bäst uppe i det blå
Att få flyga över jorden och sprida kärlek över oss
De valdes för sin godhet
Och visst kan det vara så att de
Väntar där uppe på oss
Att få leva tillsammans igen

Nånstans där uppe bland molnen
Måste det finnas en ängel för oss
Säg mig det är så
Nån som bryr sig om varför vi lever
Om vi lever eller dör
Säg mig det är så
Säg mig det är så
Säg mig det är så

Vem tröstar dig nu
När dina tårar faller
Ner för din kind
All din längtan bränner
Djupa hål inom dig
Men vi håller dig hårt
Och delar din sorg, och delar din sorg!

Nånstans där uppe bland molnen
Måste det finnas en ängel för oss
Säg mig det är så
Nån som bryr sig om varför vi lever
Om vi lever eller dör
Säg mig säg mig det är så
Säg mig det är så