12 Juni 2017

Jag ser honom.
När jag inser att det är han är det redan försent. Våra blickar har mötts och han rör sig mot mig. Mitt hjärna vrider sig bakom revbenen, magen drar ihop sig, jag tittar automatiskt runt omkring mig för att se om det finns någon flyktväg. Det gör det inte.
Fem steg kvar.
Vad ska jag göra? Benen darrar och det sticker i fingrarna. Snälla Gud, låt mig inte få en panikångestattack. Inte nu. Inte nu, när han är fem steg bort.
Nej, tre steg.
Jag håller andan när jag tittar upp och klistrar på ett leende. Det dånar i ögonen. 
”Hej” säger han.
”Hej” säger jag.
Han böjer sig fram och kramar mig. Sådär halvlång som han är. 
”Hur mår du?” säger han och hans blick tränger igenom min, rannsakar mig, läser av mitt ansiktsuttryck.
Jag håller på att dö varenda dag, jag har andnöd hela tiden, mitt hjärta känns som om det på riktigt har gått i en biljon bitar och jag måste ständigt leta upp alla skärvor och försöka trycka tillbaka dem men de ramlar ut hela tiden, mina lungor har krympt och det har jag med, ibland känns det som om ryggraden är helt förvriden och trots att jag har gått ner en massa i vikt så kan jag inte riktigt lyfta fötterna för de är tunga som bly.
”Bra” säger jag och ler svagt. Han ler tillbaka. Jag vacklar till.
”Jag måste gå” säger han. Jag nickar.
”Hejdå” säger jag.
Han vinkar lite när han går och så försvinner han.

3 år och 4 månader senare ses vi igen. På samma plats. Jag har klippt av mig håret och det har han med. Hans mörka ögon är lika intensiva som alltid.
Men jag märker det knappt.
Jag skrattar, numera. Jag dansar, numera. Jag känner hur lyckoruset bubblar i mig, numera. Världen är min att ta över och när jag denna gång möter hans blick så ler jag alldeles äkta.
”Hej!” säger jag, och råkar snubbla på mina egna fötter när jag sträcker ut armarna för en kram. Jag skrattar åt min klumpighet. Han kramar tillbaka och är lågmäld, ler ett snabbt leende.
”Hur mår du?” frågar jag och byter grepp på mobilen. Han svarar att han mår bra, och jag ler igen, och så säger jag att jag måste gå för jag har mina vänner här bakom mig, det är jag och mina vackra tjejkompisar ikväll, och jag har inte tid att känna efter.
Vi vinkar hejdå och jag glömmer mötet på en gång.

En vacker dag står man där och träffar den människa man trodde att man skulle gifta sig med, leva sitt liv med, den person man trodde var ens egen, ens livskamrat, och känslorna har försvunnit lika snabbt som de kom. På samma sätt som man faller in i kärlek, faller man också ur den. Det händer inte på en dag. Inte ens en månad. Men citatet ”tiden läker alla sår” är klyschigt av en anledning.
Det krävdes månader av panik, stress och självhat, ångest och ett hjärta i tusen bitar, för att jag skulle inse att den enda personen som är viktigast i mitt liv är jag själv. Det krävdes månader för att mig att inse att trots att lungorna krympte så stod jag ändå kvar på benen. Jag dog hundra gånger om men till min stora förvåning så lever jag ändå. Jag andas och står på benen, och jag har äntligen hittat min källa till lycka; jag själv. Jag, för att jag är så himla rolig, fantastisk, snygg, intelligent, djup, ytlig, hysterisk och trofast. Jag, för att jag är den bästa personen jag känner.

3 år och 4 månader senare senare träffar jag dig. Du är inte min längre, och jag är inte din.

Jag är bara min egen.



Kommentarer
Postat av: elin

Fint och bra skrivet!<3

2017-06-12 @ 08:30:40
URL: http://devote.se/johnssons
Postat av: Linda

Åh ja kärleken kommer kärleken går. Mister man en står det tusen åter.
Svar: Ja det är rätt så tragiskt faktiskt :/

2017-06-12 @ 20:38:41
URL: http://hummingbird.blogg.se
Postat av: Amanda Forsman

Hoppas du haft en bra start på veckan!

2017-06-12 @ 20:58:12
URL: http://amandaforsman.blo.gg
Postat av: Annika

Bra skrivet och bra att du har hittat dig själv och kan känna glädje i det. Det tar tid att komma över en relation, jag vet för jag har också varit där. Hoppas att du får en bra dag. Kram.

2017-06-14 @ 14:08:35
URL: http://ladyochlufsen.blogg.se
Postat av: Denise

Duktig du är på att skriva! :)

2017-06-14 @ 16:16:40
URL: http://hundlivet.se
Postat av: Amanda CL

Bra beskrivet!
<3
kram

2017-06-15 @ 17:05:35
URL: http://amandacarlberg.se/
Postat av: Annika

Bra skrivet. Hoppas att du också har sol där du bor.

2017-06-15 @ 19:42:27
URL: http://ladyochlufsen.blogg.se
Postat av: Jennifer Queen

Känner igen mig i dina ord..

Svar: Ja det är ett jobbigt ämne, men ack så vanligt :( Ja jag sa så med innan mitt ex var det mot mig, men jag tog tillbaka honom, gång på gång :( Så jag förstår dig och hur du tänker!!

2017-06-17 @ 16:17:32
URL: http://thequeenie.se
Postat av: Biggeros

Ingen äger någon utan man är sin egen. Vilken tur att du har bra självkänsla och självförtroende och står med bägge fötterna på jorden. Man står sig själv närmast och glöm inte det🤗🤗

2017-06-18 @ 18:42:16
URL: http://biggeros.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: