Those we love don't go away...

Älskade Moffen, Momme och Mamma. Hur ska jag klara av att leva ett helt liv, så fruktansvärt lång tid, innan vi ses igen? Hur ska jag klara av ett helt liv utan min stora trygghet i er, när ni är borta?
 
Hjärtat och själen vrider sig ut och in, tårarna har tagit slut helt men smärtan i kroppen växer sig större. Jag vet att vi alla ska gå bort en dag och att det någonstans var väntat att din tid var kommen, Moffen.  Men likt förbannat blev jag så chockad och söndertrasad över att det kom så plötsligt. Jag tror inte att man kan förbereda sig på sånthär utan att det hade blivit lika jobbigt om det hade skett om några månader som nu. 
Jag vet iallafall att min kärlek till er aldrig kommer tyna bort, att ni alltid kommer ligga mig varmt om hjärtat och att jag kommer fortsätta berätta för mina barn (och förhoppningsvis kommande) om hur underbara ni var. Jag ska berätta med sådan inlevelse så att dom känner att ni finns med dem och så att dom aldrig, aldrig glömmer er! ♥♥♥
 

Vila i Frid ♥

Varit en förbannat jobbig dag idag... Igårmorse somnade världens bästa morfar in och han fick äntligen vara tillsammans med mormor och mamma igen ♡
Idag åkte vi och tog ett sista farväl, massa gråt men samtidigt lättnad över att det nu är över. Han var så himla fin där han låg och kunde inte hindra migsjälv från att le mitt i all gråt. Älskade, älskade Moffen - mitt hjärta blöder och tårarna tar aldrig slut...♥
 
Åkte förbi graven efteråt och bad mormor och mamma att se efter honom, vilket dom såklart redan gjorde. Momme sjöng för mig och morfar stod med kakor i högsta hugg, såklart! 
Ni saknas mig allihop och hjärtat kommer alltid ha ett enormt tomrum efter er ♥♥♥
Vila i frid Älskade!