27 Maj -13 [...life´s a bitch then you die...]

Livet börjar reda upp sig nu känner jag. Christoffer och jag har mer eller mindre gått skilda vägar, så nu ska lägenheten bara skrivas över på mig, saker packas och lite annat runt boendet som behöver fixas.
Jag har fixat en att prata med om allt jag varit med om under tiden med honom, en grupp som varit med om liknande saker ska jag också få gå med i så man pratar allihopa om ens upplevelser och bearbetar dem tillsammans - tror jag kan bli riktigt bra faktiskt! (: Nästa vecka ska jag ta med Leon till en samtalskontakt också så han ska få prata av sig, då han farit illa psykiskt och behöver få bearbeta också. Livet går åt rätt håll, weiiii! :D

Annars då? Jag har precis kommit hem från Avan där jag varit sedan förra veckan. Har umgåtts med Anton, som jag förövrigt inte träffat på tusen år känns det som. Vi hade det rätt soft faktiskt, har varit ute hela dagarna och haft det mysigt, barnen har mått bra, jag har mått bra och allt har bara varit så himla skönt!

Nu ska jag ta och skära upp allt till maten, blir sallad idag, så jäkla mummigt då det är varmt ute. Min favorit sommarmat! :D
Vi hörs iallafall när vi hörs, ska uppdatera er med hur det går i mitt uppstyrande av livet, haha!
/ Ida Sabina

8 Maj -13 [...boendet...]

Yo!
Som så många skrivit och undrat så bor fortfarande jag, barnen och Christoffer under samma tak.. Jag funderar varje dag på hur jag ska göra, ska vi stanna ihop eller inte? Jag vill så himla gärna vara med honom medans en annan sida av mig ber mig att dra härfrån så fort det bara går... skitjobbigt!! Vi, eller jag, ska iallafall försöka prata med honom om hur vi ska göra. Just nu lever vi som om vi fortfarande är tillsammans, det är med blandade känslor jag gör det också - det är jättefint, mysigt och sådär men någonstans vet jag inte om det verkligen är rätt. Barnen älskar honom så det räcker och blir över, men jag behöver se mer från hans sida. Han får fruktansvärda attacker då han flippar totalt och blir asarg, verkligen, och jag tror att om vi ska få det att funka tillsammans så måste han börja jobba på det. Han behöver få prata med någon om hur han ska gå tillväga osv, jag skulle behöva börja om och prata med någon också för att få hjälp med hur jag ska bete mig kring det. Och kanske att vi rätt snart tar och pratar med varandra, tillsammans med min kontakt med psyk för att försöka förstå varandra. Vad vi känner osv!
Men tills det händer så vet jag inte vad jag vill.



Nog pladdrat om såntdär, man blir bara flännig av det! haha.
Har fått rå om min lilla docka hela dagen själv idag, då hon var sjuk och fick åka hem från dagis igår. Vi har myst på hela dagen, varit med Denice och handlat presenter åt Leon och sådära. Nu spelar vi musik och dansar som dårar! haha! aproligt.

Levina har skaffat sig en favvolåt:


Nu ska vi dansa vidare innan vi hämtar Leonpeonpilleman från dagis!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

3 Maj -13 [...min vanliga otur...]

Allting har ALLTID en baktanke med mig, det får bara inte gå bra för länge för mitt lag, någon gång ska allt bara gå i stöpet och gå åt helvette.
Nu idag börjar mitt liv som ensamstående till två barn, känns inte alltför hemskt faktiskt - utan snarare rätt mysigt, att få rå om barnen alldelens själv! Dock är jag väldigt, väldigt nervös över hur det ska kännas. Det kommer ta lång tid att anpassa sig tror jag. Ni vet, hela grejen bara med att gå och lägga sig till sängs och inte ha någon varm kropp att värma sig intill, att måsta försöka förklara för barnen varför han är borta, att försöka hitta sig någonstans att bo osv. Men jag klarar dethär, precis som jag klarat allt annat jag har fått gå igenom i mitt liv - jag har ju varit ensamstående förut, för en sissodär 3-4 år sedan, haha, dessutom till bara ett barn!! Men vatusan, bara man ger sig fan på det så kommer det gå bra, jag behöver bara lite tid att lära mig att få allting att gå ihop.

Annars då? Jag försöker så gott som det bara går att försöka glömma denhär lägenheten, att försöka förtränga minnen som fötts här, men framförallt att så gott som det bara går - försöka att glömma honom...

Men nu, back to reallity och hitta på någonting med mina älskade små knoddar!! <3