14 Februari -13 [...sämsta dagen everrrrr...]

Yo!
Alla hjärtans dag idag och den har spenderats i soffan och i sängen, är ordinerad vila av läkaren efter olyckan och jag orkar verkligen inte ligga hela tiden men orkar inte gå heller då det tar sån jävla tid och gör så förbannat ont..

I tisdags åkte jag som vanligt på jobbet, hann åka till 2 stycken brukare innan jag åkte vidare mot ytterligare en brukare, hämtade handlingslapp och begav mig upp på Umedalen för att handla på Ica Kvantum. Gick bara fint ända tills jag gick ut för att gå till bilen, då blir jag påkörd av en jävla idiot. SMACK, rakt in i mitt vänstra knä och jag for upp med överkroppen på huven... Svor ve och förbannelse över idioten som körde och han blängde ilsket tillbaka och drog, ja - ni läste rätt, han DROG!! Jag gick till bilen, lastade in varorna, satte mig i bilen och ringde Fredrik och berättade vad som hänt. Efter det ringde jag Christoffer och grät som ett litet barn, började känna att det tog förj*vla ont och visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen... Drog till jobbet igen, svärfar ringde och ville veta vad det var för bil som kört på mig men allt jag kom ihåg var att det var en jäkla massa färger på det, och att det var en liten skåpbil. Fick ett mms någon timme senare av honom där han skrev och frågade om jag kände igen bilen och det gjorde det. Ringde polisen och fick prata med de som var ute och patrullerade, de fick veta allt, vilket företag bilen tillhörde osv - och dom åkte dit för att få tag på smitaren vilket de även gjorde. Detta resulterar i att jag just nu går och väntar på att bli kallad på förhör och sedan mot en mest trolig rättegång, där denna förare kommer bli dömd för smitning och möjligtvis även vårdslöshet i trafik. KULT!
Har iallafall dokumenterat både knäet och ryggen på vårdcentralen nu, och tagit bilder på hur det ser ut. Så får vi se vart allt landar sedan :)




Somsagt, denhär dagen har sugit rätt hårt.. fick hem en karl som är lika sur och otrevlig som alltid och ja, allt bara suger!
Så nu gräver jag ner mig någonstans och tycker synd om migsjälv.

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

4 Februari -13 [...borta bra men hemma bäst...]

Tjululuuuuu!
Insåg just att jag inte bloggat på flera månader, vad hendee?! Jag har som helt glömt bort bloggen, har levt livet till fullo vilket medfört att bloggen fått lida men ska försöka återta det nu igen men det återstår väl att se hur det går.

Vad gör jag nu för tiden då? Pluggar samtidigt som jag jobbar, leker och älskar barnen, kör en j*vla massa bil hela dagarna HAHA - barnen på dagis, christoffer på sitt jobb, migsjälv till jobbet och samma vända igen då jag slutar. Tränar knoddarna i handboll också och ja, har fullt upp helt enkelt men jag trivs som aldrig förr och jag ångrar inte för fem öre att vi flyttade hit till stan - trots att jag tyckte det var jobbigt till en början då vi flyttade från Boliden.
Händer väldigt mycket här på kvarteret iallafall, ena dagen är polisen här med hundar och letar folk och i nästa veva är det maskera människor som försöker ta sig in i huset... Är rätt läskigt ändå men å andra sidan får man tänka att man är rätt trygg ändå med tanke på hur ofta polisen är här och kör runt.

Men ja, allt är bra med oss och allt flyter på, då jag fått det sagt iallfall, haha. Så nu kan jag stänga ner datorn och se på "Det Okända" och mysa med karln.
Slänger upp en bild på mina fina, underbara barn som jag älskar så det gör ont i mig - småhjärtana <3



Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina