31 Oktober -12 [...As I go you see my shadow from afar as I'm leaving, you´re delited...]

Vet inte ens vad jag ska säga, känner mig helt tom på ord.. Vad gör man då man i stort sett är omringad av idioter? Vad gör man då man fortsätter förlåta och vad gör man då man alltid håller i de "goda" stunderna och raderar de dåliga, som egentligen överglänser det braiga?

Jag har sagt så himla många gånger att jag inte orkar och att jag verkligen ska klippa banden men likt förbannat sitter jag i samma sits igen några veckor senare, OCH tänker samma tankar. Det är som om jag är dömd att vandra i en ond cirkel, hela livet. Jag är inte sådär supersugen på att göra det faktiskt, men uppenbarligen spelar det ingen roll vad jag vill och vad jag känner, eftersom jag är tillbaka där lika fort igen...

Jag har börjat fundera på om det står "utnyttja mig, behandla mig HUR du vill" stämplat i pannan på mig, något som inte syns för vanliga människor utan bara för folk som inte är friska där uppe? Det måste vara så eftersom jag bara drar till mig idioter, hur jag än beter mig, vad jag än gör så står jag där med stördisar upp över öronen.