19 December -11 [...ensammen hemma...]

Då har Christoffer åkt iväg till Umeå och här sitter jag och kollar lite barntv med Leon som ska iväg till dagis om en timme. Levina ligger fortfarande och sover uppe så tänker inte väcka henne förns det är dax att klä på henne ytterkläderna.
Vad ska vi göra idag då? Inte den blekaste faktiskt, jag och Levina ska bara chilla på tills Leon kommer hem igen, hämta ut bilstereon på Ica och sätta in den i bilen - är väl ungefär vad vi ska göra innan vi ska in till stan, hämta chrilleman och handla (:

Igår gjorde vi inte sådär jättemycket heller faktiskt, vi åkte till Jörn på kvällen och hämtade hem lilleman och sen såg vi copycat singers och mös på.

Jahaa.. vet inte vad jag ska skriva riktigt, har inte så mycket att få ut egentligen..
Tänkte iallafall lägga in en video på Levinas pappas nysläppta singel, eller vad man ska säga, från hans album som kommer ut i Februari (kommer ut främst i England).



Nu ska jag koka ihop nå frulle åt lillchiefen!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

17 December -11 [...värsta natten i mitt liv...]

Gårdagen var som vanligt egentligen... Jag och Levina åkte in till stan på Unga Mammor, chillade lite där. Gjorde ett ljus, eller ja, jag målade på det, haha! Ser förjävligt ut men skitesamma. Vi fick julklappar av "ledarna" eller vad man ska kalla dom. Vi mammor fick massa kondomer, haha, och barnen fick varsin stickad tröja - hur fina som helst! Levina fick en vit med tre gula stora ränder på.
Vad gjorde vi mer? Ja.. vi kom hem och chillade på lite innan vi åkte iväg till Jörn hela familjen för att hälsa på min biologiska pappa och Ingela. Vi var väl där till lite efter tio innan vi åkte hem igen. Leon somnade nästan direkt i soffan så vi lät honom sova kvar där medans vi gick upp. Vi låg och pratade litegrann jag och Christoffer, Levina lekte på i sängen eftersom hon var helpigg. Helt plötsligt hör vi hur lilleman ropar på mig nere men vi tänkte inte så mycket mer på det, tänkte väl mest att han skulle gå upp eller något vilket han också gjorde. Christoffer tände lampan i vårat rum och väntade på honom i dörröppningen, då han kom upp från trappen fick han panik och då menar jag verkligen panik! Han skrek hjärtskärande att det var två gubbar nere och att dom skulle ta honom. Jag blev rädd och sa åt Christoffer att ta upp honom och hålla om honom vilket han också gjorde, då blev det sju resor värre - han sparkade, slog och skrek helt panikslaget så Christoffer gav honom till mig i sängen där han gick lös också. Han klöste febrilt efter ögonen så han blödde i i ansiktet - slog sigsjälv och hade sig. Christoffer gick ner för att kolla om det verkligen var någon här nere vilket det inte var. Han kom upp igen och Leon skrek, sparkade och var helt panikslagen då Christoffer förstod att han sov. Jag fick panik själv så jag satt med honom i mina armar samtidigt som jag grät som ett litet barn, jag tyckte det var så hemskt att han var så rädd och jag kände mig så fruktansvärt hjälplös.. Han klöste sig efter ögonen och skrek "aj,aj,aj,aj,aj!!" och sedan började han i panik kolla runtomkring sig, sparka och ha sig och utbrister: "dom kommer och tar mig, hjälp mig HJÄLP MIG MAMMA!!!". Jag förstod ingenting och fick minst lika mycket panik som han. Då han skriker att det är ormar, maskar, myror och flugor överallt (allt det är han rädd för). Jag bad Christoffer ringa sjukvårdsupplysningen vilket han gjorde och till svar fick vi veta att han hade nattskräck.
Nattskratt är alltså ett tillstånd barn kan hamna i då de "fastnar" mellan två sömnfaser. De kan ha öppna ögon och man kan lätt ta att de är vakna fastän de sover. De uppleven en fasansfull skräck och det är ofta att de hallucinerar (som i lillemans fall). Vad man ska göra om ens barn får detta är att ta det ut dess rum (om det är där de sover) och till något annat rum, öppna ett fönster så det blir kyligt för det kan bryta det hela genom att kroppen får en chock. Prata lugnt med barnet under hela attacken och komma ihåg att barnet inte är medvetet om vad som egentligen händer och man bör hålla sigsjälv lugn också även fast detär riktigt, riktigt obehaligt att se barnet må så dåligt. Fastän barnet tittar på en så ser de bara igenom en, de är inte medvetna om att man är där. Man kan också ge dem ett glas mjölk.

Jag satt alltså och pratade lugnt med honom i över 1,5 timme innan det hela lugnade ner sig, han fick slå på mig istället för på sigsjälv och vi öppnade balkongen och så fort det blev kyligt i rummet lugnade attacken ner sig markant! Efter drygt 1,5 timme lugnade han ner sig och vaknade helt - vi pratade om julafton och om hur roligt vi skulle ha det osv, innan han ville sova nära mig vilket han även fick. Jag somnade om direkt då han somnat om och som tur var fick han ingen fler attack under natten utan sov som en gud. Christoffer och Levina sov till drygt halv elva, helt utslagna stackarna!



Nu sover lillen hos min biologiska pappa och han hade somnat kring halv 9 helt lugnt och sansat så det finns nog ingen risk för någon nattskräck denna natt som tur är.
Ska ta och ladda upp lite filmer på lilltjejen då hon och Christoffer går lös, hon skrattar och har sig, haha!

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina