Dagen har gått i hundratio konstant känns det som, jag och Leon klev upp vid halv tio vilket blivit lite som en rutin nu under lovet. Vi började städa och ha oss direkt efter lite frukost och sedan vid ett kom Karin hit för att hjälpa till med gardinerna i vardagsrummet och sätta upp en lampa i hallen. Helt sjukt hur ljust och fint det är där nu, jag har nästan blivit galen på mornarna då det är dagis/skola dax eftersom det vart så jävla mörkt inne i hallen och det har nästintill vart omöjligt att hitta skorna osv. men det är det slut med nu!
Nu är det hur fint som helst här i lägenheten, köket är kliniskt. Bordet har fått på sig en svart/vit prickig vaxduk och det ser bara hur bra ut som helst. Hallen har städats som aldrig förr, skor har sorterats bort och täcket av sand på golvet har dammsugits upp. Toaletten börjar se rätt bra ut, bara massa jävla tvätt som ska bort men högen har minskat radikalt de senaste dagarna - har med andra ord tvättat som en idiot!!
Det enda som egentligen behövs göras nu är att styra tillbaka bordet i vardagsrummet, få bort ännu mer av tvätthögen, sortera lite kläder som ligger i svarta sopsäckar och städa sovrummet (igen!!). Städade där bara för någon dag sedan och nu ser det lika jävligt ut igen (nästan). Jag lovar er att ni ska få en liten video sedan, då jag städat klart det sista, så ni får se hur vi bor - har fortfarande inte tagit tummen ur röven och gjort det och det är USH OCH FY på mig. Vi har trots allt bott här ett par månader och ni har inte ens fått några bilder på hur det ser ut, herreminge!

Jag och Leon skulle fara på rotberget till mina föräldrar ikväll och det gjorde vi också, jag tog på honom hans självlysande skelettbyxor, hittade tyvärr inte tröjan så det fick bli en vanlig svart. Lillkillen fick sedan gotta sig i sin mammas smink (hallå!! Det är för fasen Halloween och då ska man se hemsk ut). Han såg ut som någonting katten dragit med sig hem men det passade sig ju utmärkt eftersom han skulle ut och spöka med sin morbror, Emil. Vi satte oss på cykeln och trampade iväg - tio minuter senare var vi på Enebacken nr28, haha!
Min lilla bulle orkade bara gå till två hus och spöka sedan var han less och ville in och basta med sina morföräldrar och så blev det också - under tiden satt jag och kollade på tv med mina småsyskon.. Efter ett tags bastande stod glass och götta på kartan och det slank ner hemskt fort i lillemans mage - som all mat :P
Klockan närmade sig halv tio och mitt annars trotsiga barn blev nu hemskt ledsen och trött så det var bara att kasta på honom kläderna och bege sig hemåt och nu sitter jag här i sängen, brevid en helt utslagen hjälte.

Det enda jag vet om morgondagen, just nu, är att Karintjejen kommer förbi kring elva-tolv för att hjälpa till med ännu mer upphängningar av lampor, ljuslyktor osv - som ni kanske förstått är jag ingen elit på sånthär med att spika upp saker och ting... haha!
Nu ska jag iallafall ta och ladda upp en dagens låt, eftersom jag inte gjort det på år och daaar.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & en sovande Stig Leon Caspian

Igår var det 15 år sedan du försvann från oss... det var 15 jävla år sedan min mamma lämnade mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen då jag tänker på det - det är bara så sinnessjukt att tiden går så fort..
Var inte och tände ljus igår och inte idag heller... kändes helt enkelt för jobbigt, men imorgon ska jag försöka ta mig dit. Istället brinner det ljus här hemma i lägenheten - ett för mamma, ett för farfar och ett för Erik <3

Orkar inte skriva så mycket mer... delar istället med mig av en låt  som får mig att tänka på mamma...

Egypt Central-Home

Hej och hå!
Nu är jag äntligen frisk, Leon också. Jag måste säga att svininfluensan är det jävla värsta jag haft på länge!! Man blir verkligen helt knäckt i kroppen, hostar tills man spyr, vill bara dö osv. men nu är den borta ur min kropp och det känns hur gött som helst.

Dagen kommer bjuda på lite ifyllning av papper just nu, lämna dem och hyran+elen till soc, gå och lämna in papperna från Leons dagiskort och sedan ska vi gå och handla. Idag hade jag tänkt göra potatisgratäng (med vitlök i) och kött - förhoppningsvis kommer det bli megapega gott! :D Världens goaste sallad ska göras till med pinjénötter, soltorkade tomater och VB-ost, så galet mumma!

Nu ska jag faktiskt vara en good girl och kliva upp ur sängen, gå och kissa och klä på mig och Leon så vi kan knalla iväg!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & Stig Leon Caspian

Kommer inte kunna blogga på ett tag eftersom jag, som rubriken lyder, har åkt på svininflunsan... Jag orkar knappt röra mig ur sängen och då jag väl gör det är det antingen för att gå och dricka, ta ipren eller kissa - och då jag göre svimmar jag nästan... så, blir paus i bloggandet på ett tag nu.
Än så länge har Leon klarat sig och han är nu hos min mamma och pappa för att inte bli sjuk!

Jag skrev ingenting igår eftersom jag blev så förbannat trött och less så jag la bara ifrån mig datten och gjorde ingenting..
Igår var, som ni kanske förstått, en väldigt tung dag. Var och hälsade på mamma på graven då jag hade hål på skolan och det var hyffsat jobbigt men det kändes riktigt bra efteråt - satt på gräset framför stenen och pratade med henne och jag vet att hon hörde mig och blev glad eftersom jag hörde det! Tror även att hon försökte prata lite med mig, tycktes höra någon röst hemskt långt bort men den försvann lika fort som den kom eftersom jag blev så chockad - var nämligen ingen annan än jag på kyrkogården... hoppas hon gör om det iallafall, om det nu var hon, kan ju mycket väl ha vart någon annan.
Gick hem från Fredriksfors med en mycket lättat hjärta, det slutade blåsa efter att jag vart hos mamma - vet inte om det var en tillfällighet bara eller om hon hade någonting med saken att göra. Hursomhelst så gick jag till skolan efter detta och väntade på Anna, Emma och Emil. Det gick väl en tjugo min innan dom kom och då begav vi oss till Eriks grav och han väntade på oss - det kändes då vi stod där, jag fick något sorts lugn inom mig fastän tårarna brann som eld bakom mina ögonlock. Att försöka tänka då att man ska bortse från sorgen och le istället för hans skull är inte lätt - det gör så förbannat ont!
Emil tände ett ljus och sedan lämnade han och Anna oss (mig och Emma), ett tag för oss själva och då var inte tårarna långt bort vill jag lova.. Han har så förbannat fint där så bara tanken på det får mina ögon att tåras. Då man står där kan man inte förstå, man vill inte - det är hans namn man läser på stenen men det går ändå inte in.. Känns som om vi när som helst kommer se honom susande genom byn i sin Amazon, att vi när som helst kommer se honom stå på OK på kvällarna, att vi när som helst kommer bli omkörda då vi är påväg hem med cykeln - just därför gör det så FÖRBANNAT jävla ont då verkligheten kommer ikapp en och gör klart för en att det aldrig kommer hända igen...
Jag trodde inte att hans död skulle träffa mig så hårt som det faktiskt gjort, så pass väl kände vi ändå inte varandra men jag kan fortfarande vakna på nätterna med en klump större än allt annat i magen och tårar som rullar som tsunami's nerför mina kinder...
Redan på morgonen hann jag med att gråta inte bara en, utan två gånger - påväg till skolan rullade tårarna som aldrig förr... Det var som om min kropp var inställd på att gårdagen inte skulle vara något possitivt överhuvudtaget - 6 månader har gått så sjukt fort men samtidigt så förbannat sakta på något konstigt vänster...
Det första jag hörde då jag satte mig upp i sängen var samtalet jag fick då han gått bort.. Jag hörde hur Denice sa till mig: "Sabina - har du hört vad som hänt med Erik? Erik Koistinen" "Han är död... Sabina - han är DÖD. BORTA!". Jag minns hur hela min kropp började skaka och jag visste inte vart jag skulle ta vägen, jag ville springa och aldrig stanna samtidigt som jag bara ville sjunka ihop på golvet och aldrig mer ställa mig upp - mina ben skulle inte orka bära mig. Tårarna började rinna och jag visste inte vad jag skulle ta mig till... Ville inte visa min sorg fast ändå ville jag att hela jävla världen skulle se hur ledsen jag var!!
Att detta spelades upp i mitt huvud hela dagen igår var verkligen hur tröttsamt som helst, jag orkade nästan inte ens vara glad - jag försökte för Eriks skull men det var svårt, förbannat svårt!!

Jag tror inte att detta någonsin kommer gå att smälta... jag är helt övertygad om att det alltid kommer kännas lika tungt och klumpen i magen över detta kommer alltid vara kvar. Jag känner redan nu hur tårarna bränner i ögonen på mig och jag vet inte vart jag ska ta vägen - det är så förbannat sjukt hur allt går till.. Hur fan kan gudajäveln ta bort en människa som inte gjort annat än rätt?!! HUR FAN KAN DET FÅ GÅ TILL SÅ!!!?
Vet inte riktigt vad jag ska skriva för att förhindra tårarna att börja rulla, istället tror jag att jag lämnar detta för någon timme - för att sedan, möjligtvis, återkomma med ännu fler fina ord.
Nu ska jag nämligen gå och kika lite på bilden av honom - studentkortet här på skolan och bara ååh - låta allt komma!!


Shine On You Crazy Diamond
Du kommer alltid finnas i vårt minne, vårt hjärta - vår själ!!

Ska försöka blogga lite om vad jag gjort idag och hur alla känslor känts som om de ska äta upp mig innifrån, idag - men det gör jag senare.. Just nu orkar jag bara inte, har alldelens för mycket i huvudet...

Tills dess får ni läsa några tidigare skrivna blogginlägg om killen - Erik, som är så sjukt förbannat saknad så det finns inga ord!! 6 månader sedan idag och det går fortfarande inte att förstå :(

Erik
Erik
Erik
Erik
Erik
Erik
Erik
Erik

&

Jag vill göra något förbannat ballt med mitt hår!! Vill färga det som ett as, är sugen på svart och lila igen men samtidigt vill jag ha mer KNALLIGA och riktigt självlysande färger så man sticker ut lite ur mängden.


Är sugen på någonting i dessa stiler, lite mer blandat kanske men något sånt åsso riktigt jävla knalligt med färg, flera olika! :D


Något mer jag verkligen vill ha, helst allt, men inte kan få (alla alltså) är någon utav dessa underbaringar:





Vad som känns mest YEES - är sista klänningen åsso skosingarna, fast de vill jag nog ha i helsvart med bara vitt längst fram - ja, helt enkelt svart där det är vitt och vice versa (stavning? xD )
Hursomhaver så säger jag bara massvis med pusspusspusspusspuss på dom, haha!

Nanci Griffith & John Prine-Speed Of The Sound Of Loneliness

---

Denna låtjävel har fått OTROLIGT mycket tårar att rinna ikväll och alla andra kvällar då ångesten smyger sig på... dock i en betydligt mycket bättre version sjungen utav: Amos Lee, fanns dock inte på youtube så... men ni som har spotify - LYSSNA DEN!!

Är så förbannat jävla nere ikväll så det går knappt skriva för alla jävla tårar som är ivägen... vet inte vafan det är med mig nuförtiden, kan allt bara ta slut? Alla jävla tårar och all jävla smärta som ständigt skär inom mig...

Frida:
Blev det någon piercing? =) Kan du ta kort och visa + berätta lite? Gjorde det ont? Kostade det mkt? =)

Detta inlägg tänkte jag bara skriva för att svara på Fridas kommentar.
Yes, det blev ytterligare en piercing i tungan, hur härligt som helst tycker jag. Min mormor frågade mig idag varför jag hade två stycken där då ändå ingen ser dem, varpå jag svarade som jag svarar på alla sånna påståenden: Jag har mina piercingar för migsjälv, jag har dom inte för att andra ska se dom och tycka om dom. Jag tycker det är ballt med två stycken i tungan och just därför har jag det (:
Jag gjorde det hos piercaren jag gjorde min första hos, Offer kallar han sig och han piercar i Umeå. Han tar (oavsett vart du ska pierca dig) 350kr, tidigare tog han, om jag inte minns helt fel - 200, men efter inbrott osv, så har han höjt priset.
Jag var som alltid rätt lugn, fram tills att jag satte mig på pallen och han ritade ut vart han skulle sticka - nervositeten gick bannemig nästan att ta på ska jag säga er! haha! Denicetjejen, min lillasyster, var med och hon sa flertalet gånger att jag såg förjävla nervös ut och det stämde bara bra.
Första hålet tyckte jag inte kändes överhuvudtaget, så jag förväntade mig inte någon farlig smärta för det andra hålet - fastän jag fått höra av många att det brukar göra ondare.
Jag satt och nöp på min tuggummipåse i tröjan och HELVETTE!!! Hejochhå, kände precis hela tiden hur nålen grävde sig djupare och djupare ner, var inte skönt för fem öre men hyffsat snabbt var det över (;
Hursomhaver, det första vi gjorde då det var över och vi var tillbaka på stan var att köpa massa i matväg att mumsa på - medan vi kunde ;)
Min tunga har inte vart alltför uppsvälld alls men jag är jävligt noga med att skölja direkt efter jag haft något i munnen så - då bör det påpekas att jag gjort tep allt man INTE får göra med en nytagen piercing xD Jag har rökt, ska supa, strulat - ja, allt! USH på Sabina!
Hursomhaver, ni ska få en bild på detta och sedan får ni ha en fortsatt trevlig kväll :)



Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina & Stig Leon Caspian