Bilderna från dopet kommer förmodligen inte att komma in ikväll iochmed att M är en jävla surfitta idag, lär väl knappt få gå på toan om h*n får bestämma.
Jag blir så jävla förbannad!! Bara för att M är arg för någonting men vägrar berätta varför, ska det måsta gå ut över mig eller de andra här hemma? Ska det det, vavava?!! Nej, precis! Det ska det fan inte göra - så är det bara. Jag är jävligt jävla less på att hela tiden måsta stå i mitten av allting, om annars vara den som får ta emot all skit - även fast jag inte har någonting med saken i fråga att göra. Ska det vara såhär, ska jag behöva sitta framför datorn och gråta för att ni inte förstår hur fan jag känner mig?! Ska jag behöva sitta instängd i mitt rum på dagarna och gråta för att ni beter er som ni gör? Ska jag verkligen behöva göra det? Tycker ni att det är kul att se hur dåligt jag mår av det här, skyll inte på att jag gömmer det bra - ni måste bara se hur jävligt jag mår, en jävla blind skulle se det.
Snart spricker bubblan inom mig än en gång, den spricker alltför ofta nu - faktiskt. Tyvärr går det ut över Leon också, jag blir inte lika glad emot honom utan istället för att vara den glada mamman som orkar busa med sin lillkille hela dagen så blir jag mamman som istället stänger inne sigsjälv och busar betydligt mycket mindre än vad hon egentligen skulle vilja. Jag orkar helt enkelt inte så mycket som jag skulle vilja och allt pågrund av allting runt omkring... all kraft jag har kvar inom mig går åt till Leon och att ni då säger att jag inte gör ett bra jobb med honom eller vad ni nu säger, det sårar mig verkligen - otroligt jävla mycket också!
Som P sa till mig idag, alldelens nyss faktiskt;"Att ta hand om ett barn är inte bara att mata och byta blöja", nejmen tack så jättemycket! Är det var ni tycker att jag gör med Leon? Bara byter blöja och ger honom mat? Det kan ni ge er fan på att jag inte gör, jag gör det och så otroligt jävla mycket mer!! Inte bara det P sa till mig hör jag i huvudet hela tiden, utan även det M sa för inte allför länge sedan; "Nej, men då kan du ju glömma att jag tänker hjälpa dig med Leon då du behöver hjälp. Jag bad inte precis om att bli...." Okej, tack så jävla mycket för det också!! Allt som utlöser dessa elakheter är alltid något litet jävla ingenting, någonting jag råkat gjort - vadsomhelst. Ett litetlitet snedsteg och jag får mig ett helvette...

Min dator och min TV stängs tydligen av imorgon vid lunch också, om jag inte städat mitt rum... saken är den att nästan det enda som behöver göras är att ta upp kläder - kläder som inte ens är mina!! Varför ska jag då behöva göra detta? Jo, för att de sjuka jävla människorna ska kunna flytta ut allting ur rummet för att de vill möblera om... så fan heller att ni ska få göra!! Hjälper jag inte till då lär det väl bli ett jävla liv, jag tänker inte hjälpa till - jag vill inte - that´s fucking it!
Jag känner mig alldelens tom i kroppen efter all gråt, efter alla dessa tårar jag offrat för ett par patetiska människor som egentligen inte ens är värda mina tårar men tyvärr kom de ändå, tyvärr orkade jag inte hålla emot... de vällde över mig likt en tsunami i det vackraste land.
Jag vet inte varför med av någon knasig anledning fortsätter jag hela tiden att fråga migsjälv varför jag tillåter dem att göra som de gör emot mig, varför jag tillåter dem att trycka ner mig. Jag har många gånger skrivit här att jag inte tänker låta dem lyckas, att de bannemig inte ska få lyckas denna gång - tyvärr känns det, än en gång, som att det är nära nu - jävligt nära dessutom... Jag har lovat mig själv tusen och tusen gånger att de inte ska få knäcka mig och det står jag fast vid - de ska bannemig inte få mig ner i skiten igen! Jag har tammetusan ett litet liv att leva för och framförallt att må bra för, Leonpeonälsklingsbebisbusminälsklingssötnos - mitt hjärta, mitt absoluta allt!! <3


Jag har verkligen så sjukt mycket jag skulle behöva skriva, så sjukt mycket skit som hänt idag... B.la att M spottade lillasyster i håret, anledningen? H*n tyckte att hon var jobbig och för att hon tydligen hade spottat M i ansiktet. Jag var "vittne" till detta och att syster hade h*n i ansiktet stämmer lika väl som att jag heter Berit.
Tidigare idag har jag faktiskt funderat helt allvarligt på att kanske försöka skriva ner allting som hänt mig genom åren, jag ska då inte hålla tillbaka på någonting alls och ni må då tycka att jag är en dålig människa, mamma or whatever - men då får ni tycka det! Jag måste bara få ur mig allting, det tär på mig något så fruktansvärt... bloggen fungerar redan lite som någon slags terapi för mig, är jag ledsen skriver jag det, är jag glad skriver jag det osvosv. Varför inte börja från början då och skriva av mig precis allting? Jag tror faktiskt jag ska göra det, men det kan ändras fort...

Nu ska jag iallafall sova, men jag återkommer imorgon. Om inte min dator blir oanvändbar vill säga.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

En sissodära sju timmar kvar innan jag ska kliva upp - känns förjävligt rent ut sagt! Ska till Överklinten först då och ställa iordning allting till fikat och det, Leon ska givetvis med då och han kommer förmodligen vara hur trött som helst - lilla gubben <3
Efter detta, då klockan börjat närma sig halv tio ska vi packa in oss i bilen igen för att åka till Åkullsjön, Carro måste ju träna några gånger på låten tillsammans med Erika som ska spela piano, blir nog bra det där, hoppas jag iallafall - haha!
Klockan ett smäller det, då gäller det att vara på plats i kyrkan - huvvaligen är allt jag kan säga om den saken! Egentligen ska jag inte sitta och säga hur jobbigt jag tycker att det är och blablabla, ingenting blir bättre av det, eller hur? Oftast känns det bara värre då man tänker så och alltid blir det någonting som går snett då också men.. ja, det är väl försent att ändra på tankarna nu kan jag tänka mig så jag får helt enkelt hålla tummarna för att allt går smidigt som bara den, att Leon är snäll och att jag inte gråter alltför mycket. Ska hålla tummarna lite extra för Conny, grabben får inte få sig någon form av tunghäfta då han ska säga Leons fullständiga namn till prästen, får han det då kommer jag börja asgarva och det kommer förmodligen inte göra saken bättre ;P
Ännu än gång - nog om detta! Jag får ont i magen bara jag tänker på det, så bort med alla tankar på dop.

Vad har jag och lilla bebis gjort idag då, kanske ni undrar?
Vi har gjort en jäkla massa - faktiskt! Jag klev upp kring tio imorse och satte mig här framför datorn och nördade ett tag, morsan kom upp senare och hade tänkt väcka mig men då var jag redan vaken ju, så vi väckte Leonpeon och jag gjorde mig iordning innan jag klädde på honom. Han var bara massvis med snygg idag - faktiskt! Han hade på sig ett par jeans - lite baggyaktiga är dom och en röd shorta - hur snygg som helst var han och väl medveten om det! ;D
Efter detta drog vi iväg ner på Carolas för att kirra alla blåa band som skulle till att sys på dopklänningen, efter en liten rundtur där for vi vidare på Bäckströms för mamma hade tänkt kolla på en kamera eftersom hon kände ett starkt behov av att ha en imorgon vilket jag kan förstå! Hon hittade sig en assnygg kamera som jag faktiskt tittat på tidigare, då vi lix var där och kikade slog jag på stort och köpte mig en videokamera!! Sprättade lite pengar och sådära, hur kung som helst, den borde vara färdigladdad nu så det är bara att sätta in en dvdskiva i den och köra igång. Spela in hela dopet imorgon, min mor eller far får stå för det - kanon!
Hela kalaset gick lös på en sissodära 4000kr, då fick jag med tre inspelningsskivor som annars hade kostat 175kr och en väska jag kunde ha kameran i som säkert hade kostat ett par hundralappar. Brano mycket värdare än om jag köpt det i Umeå, hade blivit dyrare då - faktiskt! Min moder fick med lite såntdär krimskrams också - konungen!
Efter mycket tjatter med folket där så drog vi vidare på Ica för att handla, bidde en sissodära tre backar med dricka också som ska konkas hit och dit - jobbigt!
Då vi handlat klart och pratat klart med alla som kom och skulle prata så hann vi bara hem innan vi skulle iväg till Sikeå och hämta Denice och hej och hå så var klockan helt plötsligt fyra. Helt galet vad tiden går fort ibland!
Kvällen har gått så jäkla fort också, jag som skulle hinna med en himla massa saker men jag tror inte ens jag hann med hälften - illa!
Jag hann dock med det viktiga - stryka dopklänningen, sy fast de blå banden, duscha Leon & mig såklart osvosv. det jag dock inte hann göra var att plugga och skriva slutet på båda mina noveller, så jäkla jobbigt! Känns verkligen som jag redan ligger efter med skolan, igen. Så sjukt jobbig känsla alltså! Jag vill verkligen klara av allt det här nu så jag kan få börja på gymnasiet sedan och få mig något jobb och bevisa för alla att man faktiskt kan klara av skolan och vara ung mamma samtidigt - det går bara man vill! Så är det med allting, faktiskt, och folk som inte förstår det måste tänka med lilltån.

Tiden rinner iväg nu också märker jag, helt plösligt är klockan över 00.00 och jag måste verkligen försöka få mig någon sömn annars kommer jag inte vara på trevligt humör imorgon.
Tack till min kaka som kunde komma på dopet oxå - puss påre!

Jag lovade ju igår att jag skulle lägga in några bilder på lite av det jag tänker köpa åt Leon så fort jag tar mig in till stan, de bilderna kommer nu;

1. Body med tryck-Sötnos
2. Sparkdräckt med tryck-Sötnos
3. Randiga byxor
4. Sockar med tryck-Sötnos
5. Morgonrock
6. Bäddsett-Sov Gott Älskling

   

     



Visst är det fiiiint? ;]

Ber så hemskt mycket om ursäkt, än en gång, för dåligt uppdaterat!  Jag skrev igår att jag skulle återkomma efter jag lagt Leon men så blev det tyvärr inte, jag ska vara ärlig - jag orkade inte.

De senaste dagarna har faktiskt varit hemskt hektiska, dop nu på söndag och det känns som om jag inte har koll på någonting - asjobbigt!
Något mer som känns asjobbigt är att jag kommer grina gärnet, jag är så sjukt känslig och det är faktiskt inte speciellt kul alla gånger men jag antar att det kan vara en bra egenskap i vissa sammanhang men ändå lixom. Carro ska sjunga Prins Noel och eftersom den låten är så otroligt vacker så kommer jag gråta så fort jag ser på Leon, han är bara för fiiin -min lilla pruttunge <3
Har inte pratat med en Bea ännu om hur många det blir som kommer, men jag skulle nog uppskatta det till en sissodära 40-50 pers iallafall. Mycket släckt men även en hel del polare, hur mys som helst! Det enda som känns jävligt jobbigt med hela allting, som faktiskt får mig att känna ibland att jag hellre skulle skita i allting, är att vissa personer i min släckt och familj tyvärr inte är mognare än en fyra åring. Att hålla på och tjaffsa om att inte komma för att vissa personer kommer befinna sig där osvosv, det är bara hur fjantigt som helst! Ni far väl ändå dit för min skull, eller snarare för Leons? Ingen begär av någon av båda parterna att ni ska prata med varandra så värt då att bara skita i allt efteråt och bara komma i kyrkan? Förstår ni inte hur jävligt det hela känns för mig då? Det är lätt för er att bara ta ert pick och pack efter själv dopceremonin och bege er hemmåt, det är klart. Det är inte ni som kommer måsta svara på en massa frågor efteråt varför ni inte är kvar och det är inte ni som kommer måsta försöka förklara det hela så gått det bara går, utan att avslöja för mycket! Men fine, är det såhär det ska vara så ja, jag ska försöka intala mig själv att det bara är ni som ska skämmas över det, det är ni som beter er omoget men tyvärr är det jävligt svårt för mig att göra det. Det är jävligt svårt för mig att försöka tänka positivt när ni ständigt försöker hitta massor med saker som ni kan skylla på, för att inte behöva gå dit - på fikat. Det hela är somsagt för Leons skull och ni respekterar verkligen inte honom när ni gör såhär och jag kan bara säga att jag tycker att det är förjävligt rent ut sagt - förjävligt löjligt gjort utav er!
Nog med detta... låten som ska sjungas på Leons dop är förjävla vacker och jag tror faktiskt att en hel del kommer att gråta i kyrkan, ifrån min släckt och familj iallfall. Jag vet att en hel del av dem är känsliga, hur det ser ut på Connys sida har jag ingen aning om men det blir hursomhelst spännande att se! Jag har dock fortfarande känslan av att vilja sluta bort allting kvar inom mig, ska vi stå där framme i en sissodära 25 minuter och bara stå, hur ska jag orka? Hur ska jag orka alla blickar som blir riktade emot oss? Folk kommer givetvis inte bara titta på mig, de kommer såklart titta på Leon, Conny, Bea och Adde också men ändå lixom... det känns så jävla jobbigt! Jag vet inte riktigt varför jag känner så, det är i stort sett bara folk jag vet vilka de är som ska dit, men ja, somsagt, såhär känner jag och jag kan inte göra någonting åt det - tyvärr!
Tårtan är då beställd nu också, jag ville givetvis ha något fint, så vi beställde ifrån Mekka där de ska trycka en bild på Leon och förhoppningsvis även skriva Leon och hans födelsedatum - även det ska jag prata med Bea om. Mycket jag måste prata med henne om nu känns det som, sånt här är så jävla stressande!!
Jag vet inte än heller om jag ska följa med Bea och Carro till Åkullsjön för att öva in låten heller, antar att jag måste göra det. Så då blir det förmodligast att vakna hemskarns tidigt iochmed att vi måste vara där borta klockan 10, det var enda chansen för att Carro skulle kunna öva med Erika innan det var dax klockan 1, blir nog kung det där! Man ska inte oroa sig, helst inte jag och helst inte nu då jag har magkatarr, får så hiskerligt ont då...
Mer om detta senare.


Vad har jag då gjort de senaste dagarna? Ja, jag kan inte påstå att det vart lite precis men på något vänster har det inte vart speciellt mycket heller.
Jag och Leon tog bussen in till Umeå i onsdags för att hälsa på Leons faster Sussi, hälsa på min morbror och hinna med lite sistaköp till dopet, trodde vi! Vi hann dock bara med att hälsa på Sussi och Peter, sedan var vi tvungna att åka och hämta Andreas och sedan åka tillbaka till Robertsfors för dopsamtal i kyrkan.
Med på det var Jag, Leonpeonälsklingsbebisbus, Conny, Bea och Andreas - självklart prästen också.
Eftersom jag inte är så bra på att tänka mig för då jag är i kyrkan svor jag precis som vanligt och med min vanliga tur givetvis då prästen kom uppför trappen för att hämta oss.
Jag och Bea pratade om vad det var på tv på kvällen och hon sa att hon var hur peppad som helst inför Greys som började klockan 21.00, jag som då kom på att det är samtidigt som Efterlyst gick panik och riktigt skrek i kyrkan att; "FAN OCKSÅ!! Det är samtidigt som Efterlyst ju!!", Bea och Adde ville bara asgarva men de döljde det så bra osm de bara kunde för att istället berätta det för mig efter vi pratat med prästen. Jag hade ingen aning om att jag gjort det och jag kan lova att jag skämdes något så fruktansvärt då de sa det, men vad kan man göra lixom? Jag skrattade bara åt det, mer går som inte att göra åt saken, man kan inte göra det ogjort.
Efter samtalet drog vi vidare mot Överklinten för att kolla i Församlingsgården eftersom vi inte var riktigt säkra på om vi skulle rymmas eller inte men det ska inte vara några större bekymmer iochmed att det tydligen gick att få in drygt 80 pers i lokalen - blir kung! Alla ungar som ska dit har någonting att göra där också, det fanns nämligen något rum på övervåningen där de kunde rita, pyssla och ha sig - kanon!
Efter en rundtur där så skjutsade Bea och dom hem mig och Leon och vi somnade i stort sett direkt vi la oss i sängen, trotts att klockan bara var kring åtta. Jag vaknade upp lagomt till att Greys började men så fort det var slut somnade jag igen - sköööne!

Gårdagen bjöd på en hel dags chillande hemma hos min mormor och morfar. Leon var dock inte så jätteglad hela tiden, märks att det är tänder på gång nu! Han kan börja storskrika mitt i allt, gråta halvhysteriskt och ska ständigt tugga på sin tunga. Lilla gubben håller på att bli stor, för stor tycker mamma! ;(  Jag vill helst ha han såhär liten och go hela livet men det är ju omöjligt, tyvärr ;P
Mer gjorde vi faktiskt inte igår, det var, precis som denna - en riktig slappdag! Ett försök till att få stressa av lite och bara njuta av livet, har väl gått sissodära men ändå lixom...
Då jag var i stan i onsdags var jag faktiskt riktigt duktig och svängde förbi på Apoteket och köpte mig lite Listerine så nu är faktiskt min tungpercing precis som den var förut, ingen infektering och svullnaden har gått ner - vill lova att det är riktigt skönt!

Förlåt för dålig uppdatering, har inte haft så mycket tid över att lägga på bloggen nu när det vankas dop till helgen!
Ska försöka skriva ihop ett inlägg när jag lagt Leon, det ska då innehålla lite dopsnack, allmänt tjaffs och lite önskelista på kläder från Monki! ;D

Håll ut medmänniskor! xD
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Iiih, fick panik alldelens nyss, mitt mammahjärta kändes som om det skulle spricka och gå i tusen och tusen bitar!
Leonpeon satt i gåstolen och var jättejätteglad och då menar jag verkligen JÄTTEglad (!), han satt och skratta och helt plötsligt blev han så till sig så han dunkade ner huvudet i en av alla "knoppar" på stolen. Första gången han gjort illa sig och han har nog aldrig skrikit så mycket någonsin, gubben lilla! <3
Men efter lite tröstande av mamma, torkande av tårar och allt som hör till när man tröstar små barn - så blev allting bra på ett tag. Nu ligger han i sängen och sover - hur länge han kommer göra det återstår att se, han brukar vara rätt bra på att ta powernaps på en sissodära 10minuter.

Nu ska jag faktiskt vara tråkig och avsluta detta för att gå och kolla vad särpärorna gör - M & Rebecca.
Hålla tummarna för att Gossip Girl säsong 1 har hunnit blivit nedladdat till imorgon också!

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Idag blir min lilla bebisbus hela 5 månader!!! Att tiden kan gå så oändligt fort? Jag förstår det inte... verkligen inte alltså.. För 5 månader sedan vid den här tiden åkte jag in på sjukhuset p.ga värkar, blev kvar där i en sissodära 7 timmar och fick vara med om någonting så otroligt  vackert och underbart. För 5 månader sedan föddes min lilla telning, min lilla Stig Leon Caspian Wall, på bara ett par timmar ändrades mitt liv totalt - jag blev en lycklig människa men framförallt jag blev mamma åt världens vackraste son! <3