28 Oktober -08 [...arg, så förbannat jävla arg!!!...]

Bilderna från dopet kommer förmodligen inte att komma in ikväll iochmed att M är en jävla surfitta idag, lär väl knappt få gå på toan om h*n får bestämma.
Jag blir så jävla förbannad!! Bara för att M är arg för någonting men vägrar berätta varför, ska det måsta gå ut över mig eller de andra här hemma? Ska det det, vavava?!! Nej, precis! Det ska det fan inte göra - så är det bara. Jag är jävligt jävla less på att hela tiden måsta stå i mitten av allting, om annars vara den som får ta emot all skit - även fast jag inte har någonting med saken i fråga att göra. Ska det vara såhär, ska jag behöva sitta framför datorn och gråta för att ni inte förstår hur fan jag känner mig?! Ska jag behöva sitta instängd i mitt rum på dagarna och gråta för att ni beter er som ni gör? Ska jag verkligen behöva göra det? Tycker ni att det är kul att se hur dåligt jag mår av det här, skyll inte på att jag gömmer det bra - ni måste bara se hur jävligt jag mår, en jävla blind skulle se det.
Snart spricker bubblan inom mig än en gång, den spricker alltför ofta nu - faktiskt. Tyvärr går det ut över Leon också, jag blir inte lika glad emot honom utan istället för att vara den glada mamman som orkar busa med sin lillkille hela dagen så blir jag mamman som istället stänger inne sigsjälv och busar betydligt mycket mindre än vad hon egentligen skulle vilja. Jag orkar helt enkelt inte så mycket som jag skulle vilja och allt pågrund av allting runt omkring... all kraft jag har kvar inom mig går åt till Leon och att ni då säger att jag inte gör ett bra jobb med honom eller vad ni nu säger, det sårar mig verkligen - otroligt jävla mycket också!
Som P sa till mig idag, alldelens nyss faktiskt;"Att ta hand om ett barn är inte bara att mata och byta blöja", nejmen tack så jättemycket! Är det var ni tycker att jag gör med Leon? Bara byter blöja och ger honom mat? Det kan ni ge er fan på att jag inte gör, jag gör det och så otroligt jävla mycket mer!! Inte bara det P sa till mig hör jag i huvudet hela tiden, utan även det M sa för inte allför länge sedan; "Nej, men då kan du ju glömma att jag tänker hjälpa dig med Leon då du behöver hjälp. Jag bad inte precis om att bli...." Okej, tack så jävla mycket för det också!! Allt som utlöser dessa elakheter är alltid något litet jävla ingenting, någonting jag råkat gjort - vadsomhelst. Ett litetlitet snedsteg och jag får mig ett helvette...

Min dator och min TV stängs tydligen av imorgon vid lunch också, om jag inte städat mitt rum... saken är den att nästan det enda som behöver göras är att ta upp kläder - kläder som inte ens är mina!! Varför ska jag då behöva göra detta? Jo, för att de sjuka jävla människorna ska kunna flytta ut allting ur rummet för att de vill möblera om... så fan heller att ni ska få göra!! Hjälper jag inte till då lär det väl bli ett jävla liv, jag tänker inte hjälpa till - jag vill inte - that´s fucking it!
Jag känner mig alldelens tom i kroppen efter all gråt, efter alla dessa tårar jag offrat för ett par patetiska människor som egentligen inte ens är värda mina tårar men tyvärr kom de ändå, tyvärr orkade jag inte hålla emot... de vällde över mig likt en tsunami i det vackraste land.
Jag vet inte varför med av någon knasig anledning fortsätter jag hela tiden att fråga migsjälv varför jag tillåter dem att göra som de gör emot mig, varför jag tillåter dem att trycka ner mig. Jag har många gånger skrivit här att jag inte tänker låta dem lyckas, att de bannemig inte ska få lyckas denna gång - tyvärr känns det, än en gång, som att det är nära nu - jävligt nära dessutom... Jag har lovat mig själv tusen och tusen gånger att de inte ska få knäcka mig och det står jag fast vid - de ska bannemig inte få mig ner i skiten igen! Jag har tammetusan ett litet liv att leva för och framförallt att må bra för, Leonpeonälsklingsbebisbusminälsklingssötnos - mitt hjärta, mitt absoluta allt!! <3


Jag har verkligen så sjukt mycket jag skulle behöva skriva, så sjukt mycket skit som hänt idag... B.la att M spottade lillasyster i håret, anledningen? H*n tyckte att hon var jobbig och för att hon tydligen hade spottat M i ansiktet. Jag var "vittne" till detta och att syster hade h*n i ansiktet stämmer lika väl som att jag heter Berit.
Tidigare idag har jag faktiskt funderat helt allvarligt på att kanske försöka skriva ner allting som hänt mig genom åren, jag ska då inte hålla tillbaka på någonting alls och ni må då tycka att jag är en dålig människa, mamma or whatever - men då får ni tycka det! Jag måste bara få ur mig allting, det tär på mig något så fruktansvärt... bloggen fungerar redan lite som någon slags terapi för mig, är jag ledsen skriver jag det, är jag glad skriver jag det osvosv. Varför inte börja från början då och skriva av mig precis allting? Jag tror faktiskt jag ska göra det, men det kan ändras fort...

Nu ska jag iallafall sova, men jag återkommer imorgon. Om inte min dator blir oanvändbar vill säga.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina



27 Oktober -08 [...dopsnack osv....]

Puuuh!
Vilken dag det var igår, trodde inte att ett dop kunde tära så hemskt på krafterna men det gick ju bara hejsan trots allt.
Jag vaknade vid fem på natten och ville bara dö, hade sjukt ont i magen men lyckades ändå somna om. Nästa gång jag vaknade var det då dax att kliva upp, klockan var nämligen halv åtta. Väckte Denice så vi låg och tjattrade ett tag innan vi klev upp och gjorde oss iordning. Leon fick fortsätta sova eftersom han är så sjukt morgontrött, då han väl vaknade efter en halvtimme någonting var han lika glad som alltid och det gick faktiskt jättebra att klä på honom idag - vilket faktiskt brukar vara rätt jobbigt annars. Min lilla pluppie vill helst vara naken eller i blöja hela tiden, busunge ;D <3
En timme efter att jag och Denice klivit upp kom Bea och hämtade oss, vi packade in en massa saker i bilen och styrde kosan emot Överklintens församlingshem där vi fixade och donade inför fikat. Jag och Denice blåste massvis med ballonger, fixade med dukarna på borden och emellanåt satt vi bara och chillade - Leon for omkring i gåstolen och var bara hur söt som helst.
På någon timme kom även Conny dit och hjälpte till, hängde upp lite ballonger osv. Jag som är så sjukt rädd för ballonger ville bara dö första gången en av de alla small, då jag sedan höll i två stycken och den ena small i min hand vill jag lova att det kändes som om jag skulle dö! Jag var så rädd så ojojoj, mitt hjärta bulltade något så sjukt hårt och jag var nära på att svimma. Vet inte direkt varför jag är så rädd för dem men det kan kanske ha att göra med att jag fått ett par smällda i ansiktet, jag vet inte. Hursomhelst, vi hann just bli klara till klockan halv ett och Leon hade då just somnat så vi gick upp till kyrkan för att vänta in alla som skulle komma. Leon fortsatte sova ända tills Flora kom och pussade på honom men var han ledsen då? Nej, min duktiga lilla bebisbus var bara massvis med glad då så det gick bara hejsan sedan att ta på honom dopklänningen. Jag ville bara grina då mamma sedan kom och sa att de inte fått igång min videokamera som jag köpte enkomt för att kunna filma hela dopceremonin... tyvärr får jag istället nöja mig med kort.
Leon var så duktig under hela allting och han tittade hela tiden på prästen då han pratade och sedan sa han någonting i stil med; "Hans namn är Leon, lejon. Kanske ska det bli någonting stort av honom..." då avbröt Leon honom och lät; "Aaah!" alla började skratta och Leon bara log och var hur fin som helst. Tillochmed Melker skrattade innan han fortsatte sitt pratande om Leons namn.
Jag var bara hur nervös som helst hela tiden där, hade helst sluppit det om jag hade fått bestämma. Nu gick ju allting bara hejsan så det var hur skönt som helst, Conny fick ingen tunghäfta så hela Leons namn kom fram ur hans mun utan några fel alls ;D
Jag kan lova er att jag kämpade emot tårarna under hela dopet, var så sjukt jobbigt för jag tycker verkligen inte om att gråta inför folk så tacka gudarna för att jag faktisk lyckades hålla emot dem. Ögonen var alldelens sprängfyllda då Carro sjöng Prins Noel - så otroligt vackert! När hon började sjunga tänkte jag bara att "Nej, det här kommer inte gå, det kommer brista för mig nu" och det gjorde det nästan men somsagt, jag lyckades hålla emot - annat var det med lite folk som kollade på, jag såg allt hur de började gråta ;P
Jag var så rädd för att tiden skulle gå långsamt inne i kyrkan men verkligen inte, det kändes som om vi bara hann ställa oss upp där så var det slut. Hursomhaver, efter själva dopceremonin gick vi ner till församlingshemmet för att fika. Vi var en aning oroliga att vi inte skulle rymmas men det var inga problem alls faktiskt. Tårtorna var bara mums och fikat gick åt, om man säger så. Trevligt prat med massvis av folk och massa mys med bebisbus, han blev dock lite trött efter ett tag så han fick sova lite i vagnen - naz! Jag hade gett hur mycket som helst för att få ligga och vila med honom, var brano slut jag också - det kan jag inte skymta med.
Massvis med presenter fick vi också, helt galet. Sabinita som inte ens tycker om presenter, jag får seriöst ångest bara jag ser någonting inslaget, nu var det dock presenter till Leon men det spelade inte så stor roll, blev alldelens skakis i kroppen ändå. Trycket över bröstet kom fortare än vad jag kunde tro att det skulle göra, försökte verkligen att inte visa det men jag vill lova att tårarna inte var långt borta - hur jobbigt som helst! Att med dessa känslor försöka vara trevlig och se glad ut gick inte så bra, jag såg nog inte ens glad ut - såg mesten bara helt slut ut kan jag tänka mig... somsagt, jobbigt!!
Fick en hel del saker vill jag lova, bilder kommer på presentbordet men även enskillda kort på sakerna Leon fick. Ska ladad upp de bilderna senare idag så ni får kika in detta inlägg flera gånger, laddar förmodligast upp det i detta, annars kommer ett nytt med bilderna - ni får väl helt enkelt se hur jag gör, kanske både och? Jag ska överraska er ;D
Vi kom inte iväg från Överklinten förns kring sex någonting, så det blev verkligen en full dag med massor med trevligheter, verkligen!

Nu hade jag nämligen tänkt gå upp och kolla om min son fortfarande ligger och sover, förövrigt har jag faktiskt namnsdag idag också (;
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

25 oktober -08 [...tung dag väntar...]

En sissodära sju timmar kvar innan jag ska kliva upp - känns förjävligt rent ut sagt! Ska till Överklinten först då och ställa iordning allting till fikat och det, Leon ska givetvis med då och han kommer förmodligen vara hur trött som helst - lilla gubben <3
Efter detta, då klockan börjat närma sig halv tio ska vi packa in oss i bilen igen för att åka till Åkullsjön, Carro måste ju träna några gånger på låten tillsammans med Erika som ska spela piano, blir nog bra det där, hoppas jag iallafall - haha!
Klockan ett smäller det, då gäller det att vara på plats i kyrkan - huvvaligen är allt jag kan säga om den saken! Egentligen ska jag inte sitta och säga hur jobbigt jag tycker att det är och blablabla, ingenting blir bättre av det, eller hur? Oftast känns det bara värre då man tänker så och alltid blir det någonting som går snett då också men.. ja, det är väl försent att ändra på tankarna nu kan jag tänka mig så jag får helt enkelt hålla tummarna för att allt går smidigt som bara den, att Leon är snäll och att jag inte gråter alltför mycket. Ska hålla tummarna lite extra för Conny, grabben får inte få sig någon form av tunghäfta då han ska säga Leons fullständiga namn till prästen, får han det då kommer jag börja asgarva och det kommer förmodligen inte göra saken bättre ;P
Ännu än gång - nog om detta! Jag får ont i magen bara jag tänker på det, så bort med alla tankar på dop.

Vad har jag och lilla bebis gjort idag då, kanske ni undrar?
Vi har gjort en jäkla massa - faktiskt! Jag klev upp kring tio imorse och satte mig här framför datorn och nördade ett tag, morsan kom upp senare och hade tänkt väcka mig men då var jag redan vaken ju, så vi väckte Leonpeon och jag gjorde mig iordning innan jag klädde på honom. Han var bara massvis med snygg idag - faktiskt! Han hade på sig ett par jeans - lite baggyaktiga är dom och en röd shorta - hur snygg som helst var han och väl medveten om det! ;D
Efter detta drog vi iväg ner på Carolas för att kirra alla blåa band som skulle till att sys på dopklänningen, efter en liten rundtur där for vi vidare på Bäckströms för mamma hade tänkt kolla på en kamera eftersom hon kände ett starkt behov av att ha en imorgon vilket jag kan förstå! Hon hittade sig en assnygg kamera som jag faktiskt tittat på tidigare, då vi lix var där och kikade slog jag på stort och köpte mig en videokamera!! Sprättade lite pengar och sådära, hur kung som helst, den borde vara färdigladdad nu så det är bara att sätta in en dvdskiva i den och köra igång. Spela in hela dopet imorgon, min mor eller far får stå för det - kanon!
Hela kalaset gick lös på en sissodära 4000kr, då fick jag med tre inspelningsskivor som annars hade kostat 175kr och en väska jag kunde ha kameran i som säkert hade kostat ett par hundralappar. Brano mycket värdare än om jag köpt det i Umeå, hade blivit dyrare då - faktiskt! Min moder fick med lite såntdär krimskrams också - konungen!
Efter mycket tjatter med folket där så drog vi vidare på Ica för att handla, bidde en sissodära tre backar med dricka också som ska konkas hit och dit - jobbigt!
Då vi handlat klart och pratat klart med alla som kom och skulle prata så hann vi bara hem innan vi skulle iväg till Sikeå och hämta Denice och hej och hå så var klockan helt plötsligt fyra. Helt galet vad tiden går fort ibland!
Kvällen har gått så jäkla fort också, jag som skulle hinna med en himla massa saker men jag tror inte ens jag hann med hälften - illa!
Jag hann dock med det viktiga - stryka dopklänningen, sy fast de blå banden, duscha Leon & mig såklart osvosv. det jag dock inte hann göra var att plugga och skriva slutet på båda mina noveller, så jäkla jobbigt! Känns verkligen som jag redan ligger efter med skolan, igen. Så sjukt jobbig känsla alltså! Jag vill verkligen klara av allt det här nu så jag kan få börja på gymnasiet sedan och få mig något jobb och bevisa för alla att man faktiskt kan klara av skolan och vara ung mamma samtidigt - det går bara man vill! Så är det med allting, faktiskt, och folk som inte förstår det måste tänka med lilltån.

Tiden rinner iväg nu också märker jag, helt plösligt är klockan över 00.00 och jag måste verkligen försöka få mig någon sömn annars kommer jag inte vara på trevligt humör imorgon.
Tack till min kaka som kunde komma på dopet oxå - puss påre!

Jag lovade ju igår att jag skulle lägga in några bilder på lite av det jag tänker köpa åt Leon så fort jag tar mig in till stan, de bilderna kommer nu;

1. Body med tryck-Sötnos
2. Sparkdräckt med tryck-Sötnos
3. Randiga byxor
4. Sockar med tryck-Sötnos
5. Morgonrock
6. Bäddsett-Sov Gott Älskling

   

     



Visst är det fiiiint? ;]




Nu måste jag verkligen ta mig isäng, morgondagen kommer bli hemskarns tung annars!
Återkommer nog imorgonkväll - om jag har ork vill säga!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina