30 / 5-07

Jag hade en dröm förra natten och i min dröm tog jag en kniv emot dig, jag skar upp din hals från öra till öra
Såret törstade efter luft, ditt skri var så vacker!
Varje dröm kunde bli verklighet.
Jag kan endast göra saker emot dig i mitt sjuka sinne,
efter varje passerande ögonblick blir de bara värre.
Väggarna blir bara mindre och det känns som om jag är flera meter under marken,
jag är en sån jävla förlorare?
Jag hade en dröm natten före den förra natten och i den drömmen rånade jag en country klubb,
en femåring försökte stoppa mig men jag sköt honom i huvudet, och nu är han död.
Varje dröm kan inte bli verklighet.
Det bästa just nu är att rusta upp detta blad,
sedan bara gå in i skräcken som regerar i ditt hjärta.



Jag vill döda den vitaste duva,
vill hata allt jag älskar, och försöka att förstå. varför livet inte kan sluta.
Vill få alla satans äckel att jag inte är en i mängden av alla jävla cpstörda tonårshoror.!!!
Vill ta denna pistol emot mina ögon och se mina celler börja stiga.
Köttet börjar förstöras just som kulan närmar sig som en orm.
Från ena sidan av mitt huvud,
och ut på den andra.
Jag är för rädd för att leva inatt, och jag är för bar för att gjuta min belägenhet.

Jag är för rädd för att leva inatt, fattar du.?!
Ser hur benen bryts lös ifrån mitt kött,
snälla säg mig att jag inte är efterlyst.?





Ibland försöker jag göra saker, och det löser sig inte riktigt som jag vill.
Då blir jag riktigt frustrerad och lixom, försöker riktigt hårt att klara av det,
jag tar lixom tid till mig men likt förbannat löser det sig inte riktigt som jag vill.
Det är som att jag koncentrerar mig asmycket men ändå funkar det inte, råjobbigt.
Allting jag gör och allting jag försöker löser sig aldrig, det är lixom som om att jag behöver tid för att fundera ut dessa saker.
Det är alltid någon jävel som kommer typ bah;
" Hej Sabina, du vet att vi har märkt att du har haft rätt mycket problem på sista tiden. Du kanske behöver komma iväg och lixom.. jaa, du kanske skulle prata om det, då skulle du må mycket bättre."
Då säger jag typ;
Nej, det är lugnt.
Jag löser det, lämna mig ifred för det blir bättre sen.
Du vet, jag jobbar på saker så att det blir bra för mig tillslut
."
Självklart säger dom tep;
" Nå, du vet att om du vill prata om det så finns vi här. Hoppas att du vet att du förmodligen skulle må mycket bättre om du pratade om det, så varför inte prata lite om det med oss? "

Jag menar, då blir jag lixom rätt förbannad bah;
" Nej, jag vill inte prata om det, jag mår bra."
Man ska inte prata med sociala, då blir man typ hjärntvättad och får värsta blodspränga ögonen och det värsta av allt, du kommer inte att ha någonting att säga.!
De hjärntvättar en tills man ser på saker och ting som de skulle se på det.
 Jag var i mitt rum och jag satt lixom bara där och stirrade in i väggen och tänkte på allting men ännu en gång tänkte jag i själva verket på ingenting.
Min morsa kom in och jag märkte inte ens att hon var där och hon typ halvskriker mitt namn men jag hör inte, men då börjar hon skrika typ ASHÖGT bah;
" SABINA! SABINA! "
Jag blir typ skiträdd bah;
" Men vad, vad äre? "
Och hon blir lixom;
" Vad är det för fel på dig? "
Och jag typ;
" Det är inget fel på mig, mamma. "
Då börjar hon typ bah;
" Aah, du ignorerar mig, du mår dåligt "
Och jag lixom;
" Mamma, jag mår inte dåligt, jag mår bra. Jag satt bara å tänkte.
Kan du komma ner med cola till mig? "
Hon typ bah;
" Nej Sabina, du mår dåligt! "
Å Jag typ bah;
" Mamma, jag mår bra. JAG TÄNKTE BARA.! "
Hon ger sig typ inte heller utan fortsätter bah;
" Nej, du tänker inte alls det, du mår dåligt! Normalt folk beter sig inte som du. "
Sen går hon ut därifrån.
Det de helst av allt vill göra är typ att ge dig värsta långa vita skjortliknande saken med långa ärmar, fast knyten runt din rygg.
De sliter upp en för att man är ?lat?, men för dom är det asmycket jobb för att hjälpa en galen.

Jag satt i mitt rum och min morsa och min farsa kom in och typ ställde upp en stol som dom satte sig på och lixom typ;
" Sabina, vi måste prata. "
Jag typ;
" Okej, vad äre? "
Dom typ bah;
" Jag och din pappa har märkt att du har haft mycket problem på sista tiden, du har stuckit ifrån oss utan anledningar och vi är rädd att du ska skada någon. Vi är rädda att du ska skada dig själv. Så vi har bestämt att du kanske skulle må bättre om vi skickade iväg dig någonstans där du kan få den hjälp du behöver. "
Jag blir typ asarg bah;
" Vänta nu ett tag, vad snackar ni om, vi bestämde.!!? Mitt bästa.? Hur kan ni säga att det är mitt bästa.?
Vafan försöker ni att säga, att jag är typ helt galen eller.? Jag drog till ERA skolförslag, till ERA böner om att följa med till kyrkan när farfar dog, när jag for till ERA jävla psykbehandlingshem.?! Hur fan kan ni säga att jag är galen då? "

Dom säger att dom ska fixa min hjärna, lindra min lidelse och min smärta.
Skulle de ens försöka " fixa " min hjärna skulle jag fan bli mentalt död.!
Jag är inte galen-bara hospitaliserad!
NI är dom är galna-ni är dom som borde hospatiliseras!
Ni gör mig galen, framförallt -det är anledningen till att jag är hospitaliserad.
Ni skickade in mig på något jävla psykhem, sa att det var den enda lösningen.
Att ge mig professionell hjälp, att skydda mig från min fiende, migsjälv.
Det spelar ingen roll vad ni gör, jag kommer säkert att bli påkörd av en bil ändå...



Älska mig försiktigt med en motorsåg,
ta glaset ifrån mitt hjärta emot dina handleder.
Du vet att jag är din värsta mardröm.!
Jag vet att du älskar mina blodiga kyssar, men nu är det god tid att dö.
Berätta dina fantasier för mig,
jag ska få dig att tro att jag verkligen bryr mig.
Jag ska se dig djupt i ögonen, jag ska berätta de värsta lögnerna för dig medan jag tar dig sakta.!
Älska mig försiktigt med en motorsåg,
jag ska lämna dig precis som din farsa gjorde.
Jag ska bita dig i läppen, så jävla hårt och sedan se oskyldigheten droppa ifrån ditt bröst och in i min mun.
Ta dina tårar och dra härifrån, ett bittert slut från ett segt förfall.
Ta dina tårar och dra härifrån, jag ska sitta här med ett leende och en jämlike.
Smärtan, skrek hon ut.
Lögnerna, skrek hon ut.
Livet, skrek hon ut-
Framförallt skrek hon ut ditt liv och det kommer du föralltid ha en fruktansvärd huvudvärk ifrån.!

25 / 5 -07

Pappa, vart tog du vägen?
Du lämnade mig när jag var 2,5 år... jag och min nästan nyfödde lillasyster gråtandes i hemmet.
Min hjälp just nu är det glänsande bladet, och jag skär för att inte få mitt hjärta krossat och för att återvinna våran såkallade "relation".
Ingen tror att det är så farligt att komma till helvettet, ni har alla fel så dra så jävla långt ifrån mig som det bara går.!
Dessa ord far runt och runt i mitt huvud, du vänder ständigt ryggen åt alla dina barn.
Titta bara vad du gjorde emot mig, och om du fortsätter kommer du än en gång att få ett helvettesbarn som jag.!
Du har svikit alla dina barn, en evighet av blint hat.
Låt din kropp och själ brinna i helvettet.!!
Jag har blivit ett helvettesbarn, bitcharnas bitch... jaa, jag har blivit sveket.
Snart, mycket snart kommer du att få smaka på en stackars 2,5 årig flickas hämnd.!




Låt mig ta denna medicin, för att släcka min låga för våldsamma saker.
Min livssång kommer att sluta som en kula skjuten i ilska som när rakbladet skär i den mjuka delen av din häl.!
Varje andetag blir allt långsammare...
Detta krig blir allt hårdare...
... det blir hårdare att slåss för migsjälv.
Sjuka saker, en ny trend jag åkt fast i...
vill slita ner denna onda sköld jag har runt mig.!!
Regn av tårar uppifrån.
Dessa bajonettärr verkar aldrig läka...
För att släcka ljuset i skyddet från besten så kan vi bara hata.
Änglar är oskadligt värdelösa, ordet "bra" har förlorat dess mening.
Biter för att förstöra huden,
berätta in det, det är en hemlighet.!
Mitt stoiska ansikte,slåss med passion!
Jag är ett mycket hatat barn, följ inte mina fotsteg.!!




Jag var pinnen i din börs, för att hålla dig lugn.
Jag var fingret i din hals, för att hålla dig söt.
Min lever hatar dig för att du gått ut så hårt på oss.
Min njure drunknar i en pool av lång tids förlorad kärlek.
Så mycket för de sista åraen, jag hällde ner det med all alkohol och smärtan jag fått från dina ögon.
Jag var handen som höll bak ditt hår från ditt ansikte, nu måste jag försöka glömma hur äkta kärlek smakar.!
Jag älskar dig så jävla mycket, jag har tillochmed börjat med att be.
Jag ska ge dig mitt förtroende i all ditt skitsnakk, om det betyder att du stannar då.!?
Jag stal din parfym för att spraya den i mitt rum..
.. vill att du alltid ska vara här.!


17 / 5-07

I en dröm, på en plats där oendligheten möter ens sinne.
Jag har sett en verklig mardröm med kyssen av en älskares läppar.
Vilket vänligt offer.
Endast ett minne, det värker än när jag tänker tillbaka på att hon en gång var min.
Jag är tom på ord, med ett sista andetag för mig att ta ifrån du...
Kippar efter andan.
Det finns ingenting kvar för mig att ta ifrån dig.. 
Jag tror att det är rätt att ge någon vad de behöver, även om det är något de aldrig ville ha från början.
Jag har sett med mina ögon, smärtan och skadorna som kärleken förorsakar.
Det är anledningen till att jag inte låter dig ta klivet till den känslomessiga överdosen.!
Om jag hade henne här igen vore allting vara bra.
Men ingenting är okej när du lever i minnena.
Endast en analys av hjärtat.
Att jag är tom på ord har ingen mening, ett tragiskt slut, ett farväl till ett vänskapsband som inte betydde ett skit.
Jag släppte in dig, jag lät dig vinna.
Finns det något kvar att krossa eller kan man förbättra ett band som var så starkt som vårt.?



Jag är fast i regnet och luften är förjävla kall och vet du varför?
Jo, för att du inte kommer komma tillbaka.
Vintern är fast i min själ...
Du fick mig att tro på hur du fick mig fullbordad.
Jag är så tom inuti utan dig, existerar men just så pass levande.
Jag trodde att vi var säkra, skyddade av hoppet.
När verkligheten upptäcks kommer det hugga dig ifrån mitt liv.
Rädda mig - hjälp mig att överleva.
Jag är så tom inuti.
Sent på kvällen när du jagar mig, ta mig med dig.
Släpp mig fri från denna smärta.
Släpp mig fri ifrån att bli galen.
Fam för att du lämnade mig.
Fan för din dödlighet.
Jag är så jävla svag, kan knappt andas.
Jag saknar dig som fan -  det tar död på mig.
Fan för att du stal mig.
Fan för att du förstörde mitt öde.
Jag är trasigt ofullständig.
Åt helvette med dig.!!!



Jag måste dra, men du sover fortfarande.
Det finns ingenting att säga, våran tid har runnit ut.
Du tog mig till sängen, det var det du sålänge väntat på men du bryr dig inte om vad jag tycker.!
Jag vill, jag vill mer än gärna väcka dig...
Men om jag istället stannar här och väntar tills hon kommer hem.
Hon anar säkert ingenting, hon älskar ju dig över allt annat.
Lögnerna du sagt kommer förvandlas till bedrövelse, jag måste bli galen bara för att stanna förnuftig...
Jag vill, jag vill mer än gärna krossa dig...
Lämna mig ensam, jag vill fara hem nu.
Vill helst inte se dig igen så kan du snälla lämna mig ifred?
Du måste, för det känns som om jag ska dö, lämna mig för jag ska hem nu.
Jag vet att dagen kommer komma då jag ser dig gråta, för du kommer att bli förbannad så lämna mig ifred.
Jag kunde inte bry mig mindre även om du låg där döende.
Så detta är Farväl, LÄMNA MIG IFRED.!!!



Byter ut skönheten för askan som du gav mitt hjärta.
Ingenting är äkta.
Jag har gett bort mitt hjärta så många gånger och så många gånger har jag misslyckats.
Hjälp mig att stoppa denna ändlösa cykel, påminn mig om hur det hela kan sluta.
Ta mig tillbaka, jag överlämnar allt.
Utan dig är mitt hjärta ständigt trasigt.
Jag borde aldrig ha låtit dig gå,
jag borde aldrig ha låtit dig undkomma från mina armar.
Som solen går ner inatt ska jag hålla dig kvar med allt jag är.
Jag borde aldrig ha låtit dig gå...
Lova mig att du stannar hos mig alltid,
föralltid.!
Förlåt mig för att jag stack ut så snabbt.



Skuggorna har kastats upp över mig,
ögon fastsydda med taggtråd.
Lögner bundna med lögnerna som piercat mitt skinn,
hjärtat är kallt som vintern....
... även fast det inte finns någon årstid,
i platsen av ensamheten.
Jag drunknar,
varje dag är densamma.
Låst på vristerna som konspirerar min flykt.
Jag har försökt så hårt att komma ihåg migsjälv,
livet är bara som jag ser det.
Jag trodde jag förlorat meningen med det men jag hittade bara dig.
Åren utan friheten,
torterad av orden utan någon anledning.
Övertygar alla runtomkring mig att livet består av ingenting och att döden är slutet på allting.
Du har brytit dig ut ifrån mörkret och nu är skuggan borta föralltid.
Nu kan jag leva,
nu lever jag med hoppet.!