Hej hopp i lingonskogen! hah

Jag tänkte på en sak nu då jag ligger och funderar i sängen som vanligt på kvällarna, fan vad tiden går fort!! Håller ni inte med mig?
Snart är det februari och lilltjoppan blir ett halvår gammal, sen swoshare väl bara till så är det maj och storkillen här hemma fyller 4 (!!).  Känner mig så gammal och grå då jag tänker på hur fort tiden verkligen går då man har småttingar hemma..

Vad annars då? Ja, inte mest. Igår var vi in till stan då jag hade möte på KKBC med läkaren och min samtalskontakt, fick lite mediciner jag ska prova på inann vi börjar gräva i det förflutna.
Dessa fick jag:

Atarax:
Lugnande medel vid oro och ångest (och för behov för insomningshjälp)

Sertralin:
Antidepressivt

Känns faktiskt ganska bra att få prova på nå mediciner för nu har det gått så långt att jag gärna provar på vadsomhelst bara för att få slippa alla panikångest attacker och plötsliga attacker då jag tokgrinar.
Får väl se hur detta går, tiden får utvisa det hela helt enkelt :)

Nu ska jag dock försöka sova, ta mig en atarax och vänta på att den börjar verka så jag får sova, måste ju orka med unga mammor imorgon :)
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Jag har sån jävla hatelife ångest ikväll så jag vet inte vart jag ska ta vägen. Allt känns skit och allt kan ta sig.
Har i ett par dagar nu haft flashbacks från då jag var liten... samma sak har spelats upp om och om igen i mitt huvud. Hur min mor och far slet tag i örat på mig då jag var bråkig eller inte gjorde som de ville och antingen så halvsprang dom uppför trappen så vi knappt hann med (för att göra det hela ännu lite smärtsammare) eller också halvsprang de nedför trappen och det var nästan värre för då var man hela tiden rädd för att trilla så man stetade ju lixom emot och det gjorde så förbannat jävla ont i öronen att man ville avlida...
Sedan spelas det även upp då vi var ledsna och skrek/grät som värst då de kom in i rummet och bad oss vara tysta, eller bad, de snarare skrek. Slutade vi inte upp direkt då så kom de och höll över munnen och näsan på oss, stenjävla hårt och vi visste inte vart vi skulle ta vägen - de första gångerna fick jag sådan j*vla panik att jag inte visste vad jag skulle göra, man skrek och kippade efter andan och då de äntligen släppte taget så vågade man inte skrika mer men framförallt orkade man inte för att man var så utmattad....

Detta har somsagt spelats upp i skallen på mig hur länge som helst nu och jag blir galen av det!! Ser fruktansvärt mycket fram emot onsdagen då jag ska på läkarmöte och prata om vilka ångestdämpande mediciner som ska sättas in, hoppas de hjälper och jag slipper känna lika stark ångest som jag har nu.

Vad annars då? Ja, jag funderar väl mest på hur mina föräldrar kunde göra såhär mot oss, jag skulle aldrig i hela mitt liv ens våga ta tag i Leons öra och slita honom uppför trappen för att sedan se hans panik i ögonen då jag skulle hålla för hans mun och näsa - aldrig i livet!! Hur F*N kan man göra så?!!
Det är mycket jag undrar över, kring allt de gjort... men jag väljer att inte fråga eller dra upp det för dom då detta bara kommer till mig i minnen under mina ångestperioder. Jag har inget agg mot mina föräldrar idag, inte då jag mår bra, med tanke på att jag umgås med dem lite nu och då. Det är mest jag känner agg och frågvisheten innom mig då det påminner mig då jag mår dåligt..

Hejhopp, vad blev dethär då? Ett jävla flänninlägg ska ni se, men det får väl vara. Jag får ur mig litegrann iallafall och det är då huvudsaken.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Just det ja, glömde helt bort att berätta att vi gått och blivit med hund nu också - för en (icket bestämd) tid framöver.
Vi har lånat världens finaste och mysigaste hund någonsin, Bella, från Therese och Arvid. Jag vill ha henne sååååå jävla mycket och det kommer bli sjukt jobbigt att lämna tillbaka henne då den dagen infaller.

Har varit så äckligt j*vla dålig på att blogga på slutet, I know. Men har haft mycket med migsjälv på slutet, datorn och varit död och det finns många anledningar till att detta inte skett.

Har inte hänt så mycket egentligen, vi har börjat babysim med Levina, hon tycker det är asroligt! Vet inte riktigt vad jag ska skriva just nu, hade hur mycket som helst tidigare men nu försvann allting... Sååå, laddar upp lite bilder istället.

Hejhopp. har inte skrivit på ett bra tag eftersom vi inte varit hemma och jag har väl inte direkt prioriterat datorn heller för den delen.
Julen var rätt mysig, vi var i Robertsfors hos mina föräldrar på självaste julafton. Fick fina julklappar och hej och hå!
Leon fick en radiostyrd Blixten McQueen, kläder, bilar (i sinne!!), pussel, lego och gudarna vet allt. Levina fick lite bebisleksaker, skallror och sådära, ett gym och kläder. Jag fick presentkort, pening, ett Wii (Mario Kart), ljuslyktor, kläder och lite smått och gått sådär. Christoffer blev rätt nöjd över min och mammas julklapp till honom, ett par skoterglasögon med krom, det enda som gällde tydligen. Så nu behöver han bara ett par nya täckbyxor så lär jag väl aldrig se honom hemma mer, haha.
På måndagen drog vi vidare till Umeå, till Christoffers mamma och hennes man. Leon fick ännu mer pussel där, en hel låda med lego (typ flyttlåda ungefär), vantar, filmer och ett dataspel. Levina fick nå vantar och sådära :)
Vi var lite oroliga att vi skulle få med oss allting hem och det fick vi nästan. Ett bord+3 stolar åsso bordets ben också såklart, en 5låders byrå, alla leksaker och allt detdär - 190:in är bra ibland ;) haha!
Nyår firades på Tomtebo hos min syster. Vi åt 3 rätters, drack vin och hade det mysigt. För en gångs skull fick jag dricka och Christoffer var nykter. Gick ut och smällde lite raketer för Leons skull, och han kunde inte sluta prata om det, haha!

Nu är vi hemma i Boliden igen och jag gick genast in i någon slags svacka. Känner mig totalt värdelös och alla minnen från tidigare bubblar upp inom mig och jag gör inget annat än att gråta. Ska ladda upp datorn lite till innan jag ska sätta mig ner och skriva nå flänninlägg - ni behöver verkligen inte läsa det om ni inte vill, är mest bara för att jag ska få ur mig lite saker...

Tills dess ska jag käka mat, spela lite Wii med lilleman och mysa med lillfis Levina.
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Då har Christoffer åkt iväg till Umeå och här sitter jag och kollar lite barntv med Leon som ska iväg till dagis om en timme. Levina ligger fortfarande och sover uppe så tänker inte väcka henne förns det är dax att klä på henne ytterkläderna.
Vad ska vi göra idag då? Inte den blekaste faktiskt, jag och Levina ska bara chilla på tills Leon kommer hem igen, hämta ut bilstereon på Ica och sätta in den i bilen - är väl ungefär vad vi ska göra innan vi ska in till stan, hämta chrilleman och handla (:

Igår gjorde vi inte sådär jättemycket heller faktiskt, vi åkte till Jörn på kvällen och hämtade hem lilleman och sen såg vi copycat singers och mös på.

Jahaa.. vet inte vad jag ska skriva riktigt, har inte så mycket att få ut egentligen..
Tänkte iallafall lägga in en video på Levinas pappas nysläppta singel, eller vad man ska säga, från hans album som kommer ut i Februari (kommer ut främst i England).

Nu ska jag koka ihop nå frulle åt lillchiefen!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Gårdagen var som vanligt egentligen... Jag och Levina åkte in till stan på Unga Mammor, chillade lite där. Gjorde ett ljus, eller ja, jag målade på det, haha! Ser förjävligt ut men skitesamma. Vi fick julklappar av "ledarna" eller vad man ska kalla dom. Vi mammor fick massa kondomer, haha, och barnen fick varsin stickad tröja - hur fina som helst! Levina fick en vit med tre gula stora ränder på.
Vad gjorde vi mer? Ja.. vi kom hem och chillade på lite innan vi åkte iväg till Jörn hela familjen för att hälsa på min biologiska pappa och Ingela. Vi var väl där till lite efter tio innan vi åkte hem igen. Leon somnade nästan direkt i soffan så vi lät honom sova kvar där medans vi gick upp. Vi låg och pratade litegrann jag och Christoffer, Levina lekte på i sängen eftersom hon var helpigg. Helt plötsligt hör vi hur lilleman ropar på mig nere men vi tänkte inte så mycket mer på det, tänkte väl mest att han skulle gå upp eller något vilket han också gjorde. Christoffer tände lampan i vårat rum och väntade på honom i dörröppningen, då han kom upp från trappen fick han panik och då menar jag verkligen panik! Han skrek hjärtskärande att det var två gubbar nere och att dom skulle ta honom. Jag blev rädd och sa åt Christoffer att ta upp honom och hålla om honom vilket han också gjorde, då blev det sju resor värre - han sparkade, slog och skrek helt panikslaget så Christoffer gav honom till mig i sängen där han gick lös också. Han klöste febrilt efter ögonen så han blödde i i ansiktet - slog sigsjälv och hade sig. Christoffer gick ner för att kolla om det verkligen var någon här nere vilket det inte var. Han kom upp igen och Leon skrek, sparkade och var helt panikslagen då Christoffer förstod att han sov. Jag fick panik själv så jag satt med honom i mina armar samtidigt som jag grät som ett litet barn, jag tyckte det var så hemskt att han var så rädd och jag kände mig så fruktansvärt hjälplös.. Han klöste sig efter ögonen och skrek "aj,aj,aj,aj,aj!!" och sedan började han i panik kolla runtomkring sig, sparka och ha sig och utbrister: "dom kommer och tar mig, hjälp mig HJÄLP MIG MAMMA!!!". Jag förstod ingenting och fick minst lika mycket panik som han. Då han skriker att det är ormar, maskar, myror och flugor överallt (allt det är han rädd för). Jag bad Christoffer ringa sjukvårdsupplysningen vilket han gjorde och till svar fick vi veta att han hade nattskräck.
Nattskratt är alltså ett tillstånd barn kan hamna i då de "fastnar" mellan två sömnfaser. De kan ha öppna ögon och man kan lätt ta att de är vakna fastän de sover. De uppleven en fasansfull skräck och det är ofta att de hallucinerar (som i lillemans fall). Vad man ska göra om ens barn får detta är att ta det ut dess rum (om det är där de sover) och till något annat rum, öppna ett fönster så det blir kyligt för det kan bryta det hela genom att kroppen får en chock. Prata lugnt med barnet under hela attacken och komma ihåg att barnet inte är medvetet om vad som egentligen händer och man bör hålla sigsjälv lugn också även fast detär riktigt, riktigt obehaligt att se barnet må så dåligt. Fastän barnet tittar på en så ser de bara igenom en, de är inte medvetna om att man är där. Man kan också ge dem ett glas mjölk.

Jag satt alltså och pratade lugnt med honom i över 1,5 timme innan det hela lugnade ner sig, han fick slå på mig istället för på sigsjälv och vi öppnade balkongen och så fort det blev kyligt i rummet lugnade attacken ner sig markant! Efter drygt 1,5 timme lugnade han ner sig och vaknade helt - vi pratade om julafton och om hur roligt vi skulle ha det osv, innan han ville sova nära mig vilket han även fick. Jag somnade om direkt då han somnat om och som tur var fick han ingen fler attack under natten utan sov som en gud. Christoffer och Levina sov till drygt halv elva, helt utslagna stackarna!



Nu sover lillen hos min biologiska pappa och han hade somnat kring halv 9 helt lugnt och sansat så det finns nog ingen risk för någon nattskräck denna natt som tur är.
Ska ta och ladda upp lite filmer på lilltjejen då hon och Christoffer går lös, hon skrattar och har sig, haha!

Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina

Har precis hämtat lilleman på dagis så nu fikar vi litegrann och kollar på "Monsterhouse", han tokdiggar filmen! Levina ligger ute och sover i vagnen efter en tur på BVC. Hon är nu 63cm lång och väger 6275g, hon får inte gå ner mer på kurvan för då måste vi göra något åt det - hon ligger snäppet under - icket bra. Fast å andra sidan var hon inte speciellt stor då hon föddes heller sen att hon äter Althéra tror jag gör ganska mycket - är nog inte lika bra näring i det (fastän det sägs att det ska vara det) som i vanlig välling eller framförallt bröstmjölk.
Efter våran tripp på BVC passade vi på att springa upp till tandläkaren också, skulle höra mig för om en tid för att fixa tanden som jävlas med mig. Eftersom dom lagat den och nerven blivit inflammerad så skulle tanden måsta rensas (skrapa bort nerver och grejer) om det började illa och sådära i närliggande tänder, vilket det gör nu. Frågade om det fanns någon tid för detta men det var rätt fullt - hade tur så jag fick komma in ändå så nu har de borrat ett hål rakt in till pulpan, sprutade blod som ett jag vet inte vad, men de hade inte tid till att göra mer än så (hade ju med mig lillan också) så de fyllde igen med bakteriedödande medel och nå annat skit så ska tillbaka dit på onsdag och rensa skiten... Känns sådär hyfsat drygt att ligga där i 40min, ungefär så lång tid det skulle ta. Och bedövningen gjorde ONT SÅ INÅT FAAAN, att spruta in... Dock bet inte två bedövningar på mig så de fick ta nå starkare så nu är typ halva ansiktet på mig bedövat och hänger - ser förlamat ut... Vill lova er att det inte gick 100 att äta ;) haha!

Jahaa, vad gör vi annars då?
Inte sådära supermycket, jag ska ta tag i att städa litegrann nu då det ligger saker ÖVERALLT här nere.. Kan ju passa på nu då Leon kollar film och Levina sover, annars lär jag få hem en surkuk till sambo senare ikväll och det vill vi ju inte!
Vi hörs när vi hörs!
// Ida Sabina